Arkiv | Stil RSS feed for this section

Finns det nåt snyggare än vita byxor?

30 Jan

Det är så elegant med vita byxor. På sommaren är det ju naturligt, men på vintern är det ren lyx. Och något alldeles extra om man låtit måttsy sina brallor till perfekt passform hos en bra skräddare. Därför gick jag till Atelier Saman Amel för att göra ett test. Läs här hur det gick.

ingemar-albertsson-2017-01-14-006Kommendörsgatan 21 i Stockholm. Mitt på Östermalm ligger den lilla lokalen.

Det tar ungefär åtta veckor från första måttagningen tills plaggen är klara. Då ingår minst en extra provning och eventuella justeringar.

Man kan tycka att byxorna satt ganska bra vid första provningen. Ungefär som när man går in i en vanlig klädaffär och börja prova. Men det fanns lite att justera för att få till den perfekta passformen.

Det är små, små detaljer som avgör passformen

saman-amel-2017-01-14-2Jag lider av att ha en för liten rumpa. Nästan alla byxor jag köper måste tas in både lite runt stussen och sedan lyftas lite där bak. Först då blir det snyggt häng i byxorna. Här var även midjan lite för stor.

Välj modell och kvalitetstyg själv

Byxorna sys i Italien. Och Saman Amel erbjuder ett litet urval av italienska och engelska kvalitetstyger. Till de här vita byxorna valde jag ett kraftigt bomullstyg från Loro Piana.

saman-amel-2017-01-27-004Sortimentet består idag av kostymer, kavajer, byxor, skjortor, rockar, slipsar och stickade plagg. Provplagg hänger på en stång. Kostymer säljs mest. Där börjar prislappen på 12.000 kr beroende på tyg. Jämför det med att vanliga konfektionskostymer från s.k. fina märken ofta kostar det dubbla på Fina Gatan. Och då är det inte ens måttsytt.

Slow fashion, gott hantverk och en skön kundupplevelse

saman-amel-2016-11-08-004Dag Granath och Saman Amel är två gamla barndomskompisar från Vallentuna. Saman utbildade sig i skrädderi och sedan korsades deras vägar igen på ett litet svenskt modehus. 2011 bestämde de sig för att dra igång ett eget företag. Och det har de kunnat leva på sedan dess.

Man kan sammanfatta deras företags idé i tre punkter:

  • Slow fashion – en motvikt till konventionellt snabbköpsmode
  • Integrera kunden i processen – det ska vara ett nöje att själv vara med och påverka plaggets utformning
  • Lägg yttersta vikt vid hantverket

Stilen är ganska klassisk, men ändå lite kontemporär. De blandar skandinavisk minimalism med ett formspråk från Neapel. Mina byxor har slag, hög midja och djupa frontveck som skapar den där underbara vidden och komforten i byxorna. Det har jag själv varit med och bestämt.

Mina mått i lager till nästa gång

saman-amel-2017-01-27-017Nu finns mina långa ben och min lilla rumpa i deras dator. Noggrant justerade efter första provningen. Så nu är det bara att gå in och beställa ett par brallor till. Då borde de sitta perfekt direkt.

Stor vikt vid hantverket

Hantverket är viktigt. Här förväntar jag mig att knapparna inte bara följer med som lösa tillbehör utan sitter ordentligt fast, och att knapphålen håller att slitas på. Notera detaljerna med knäppgylf, sidspännen och hängselknappar. Inget obekvämt bälte här inte. Byxorna sitter uppe av sig själva, men med ett par hängslen får de ett ännu snyggare fall.

Där satt dom! Nu saknas bara mina hängslen.

Nu får du hjälpa mig att välja kavaj till.

Visst passar både skepparkavaj och tweedkavaj, eller? Det kanske är en fördel om det finns lite vitt i kavajtyget.

saman-amel-2017-01-30-030Lägg därtill ett par fräna dojor. Nu väntar jag bara på rätt vårvinterväder för att gå ut och sprätta i mina nya byxor. (Obs, de är inte såhär korta.)

saman-amel-2017-01-27-013Tack Saman (och Dag) för ett trevligt samarbete.

Köper Vintagemannen nytt? kanske du undrar.

Inte ofta är svaret. Men det finns några plagg som är jättesvåra att hitta begagnade och det är vita byxor och manchesterbyxor. Då får man göra ett undantag. De här brallorna, unika och måttsydda till mig i ett fantastiskt tungt och tjockt bomullstyg kostade mig 3.500 kr. Det är det verkligen värt.

Vill du läsa mer om mina vita byxor kan du Klicka här

 

 

 

 

 

Annonser

På kostymutställningar och jazziga vårsalonger

21 Jan

Vi hade tänkt att gå på Liljewalchs Vårsalong idag. Men usch vad tråkigt det var. Det var då vi upptäckte två andra pärlor istället. Kostym kontra mode i Slakthusområdet och Noir Blanc på Dansmuseet. Häng med på salong. Vi börjar i ett hus på Slakthusområdet.

ingemar-albertsson-2017-01-21-041ingemar-albertsson-2017-01-21-048

Här inne tronade direktören på Möller & Co, en av Sveriges största livsmedelsgrossister. Nu har fastighetsägaren Castellum försökt återskapa direktörsrummet; Möllers LyxMekka. Fint va?

ingemar-albertsson-2017-01-21-058Vi kan vara bergsäkra på att de hade Möllers LyxMocka i kaffepannan.

ingemar-albertsson-2017-01-21-089Hallvägen 21, Slakthusområdet, Globen, Stockholm

I det fantastiska och K-märkta huset från 1955, ritat av ingen mindre än Ralph Erskine, pågår just nu en utställning med kläder; KOSTYM KONTRA MODE, svenska pärlor från scen till catwalk. Det är tolv olika boxar där berömda kläder från svensk scen och film visas tillsammans med nytt svenskt mode.

Eftersom Vintagemannen och VintageQ är en riktiga arkitekturnördar vet de inte om själva utställningen eller om huset var det mest intressanta. En bra idé är det hur som helst, att Castellum upplåter sitt tomma kontorshus till en design- & modeutställning.

ingemar-albertsson-2017-01-21-017

Box 3: En stjärnkrock

Greta Garbos klänning från Gösta Berlings saga exponeras tillsammans med Alicia Vikanders första guldbaggeklänning.

Box 4: Svensk glamour

ingemar-albertsson-2017-01-21-020Gunilla Pontén gjorde kläder till svenska femtiotalsfilmer

Box 12: Blickfånget utomlands

Bland sex, sprit, cigaretter, Harry Schein, Ingrid Thulin och Nyfiken gul, hittade jag ”min nya skräddare”. Mitt ibland allt snyggt på utställningen fann vi en smoking från Saman Amel, det skrädderi där jag snart ska hämta ett par måttbeställda vita byxor. Vilken överraskning. Läs mer om det i nästa veckas blogg.

Box 5: Kläder som skulptur

ingemar-albertsson-2017-01-21-013ingemar-albertsson-2017-01-21-032

Vintagemannen har alltid en klädnypa i fickan för att fästa sin servett och inte spilla på slipsen. Idag hade jag till och med en slips av Fornasetti med klädnypsmönster på mig. Vilket sammanträffande! Kul att se en hel klänning i detta originella material.

Box 6: Han, Hon & Hen

Å så kommer det en gosse, med en byxa som en rakkniv vass.   Mockaskorna har han påssej och hans hobby är att dansa Jazz.

Så sjunger Karl Gerhard i Jazzgossen som han skrev till en revy redan 1922. Och framför filmduken hänger den rutiga rocken han hade påssej när han sjöng den berömda slagdängan, som blev lite av hans signaturmelodi.

Och på tal om jazzgossar…

Noir Blanc – den svarta vågen i 1920-talets Paris.

ingemar-albertsson-2017-01-21-004

Dansmuseets utställning är riktigt bra. Den handlar om en legendarisk epok efter första världskriget då hela världen blev modern. (Fanns det något mer spännande årtionde under hela 1900-talet undrar jag?) Det var jazz, korta kjolar, charleston, exotism, Josephine Baker, konstnärer… N-ordet gjorde stort intryck på kulturlivet i Europa i början av 1900-talet. Verkligen en sevärd och lärorik utställning. Kul dansfilmer. Gå dit.

ingemar-albertsson-2017-01-21-005

Visste du att det var svensken Rolf de Maré, och hans La Revue Nègre, som gjorde ”naturbarnet” Josephine Baker till stjärna. Och att det var hon som gjorde dansen Charleston till en sån dundersuccé? Och visste du vilken viktig roll  kosmetikadrottningen, Helena Rubenstein – the lady who invented beauty – spelade när African Chic lanserades? Och hur inspirerad Picasso var av afrikansk konst. Man lär sig mycket på en utställning.

Jazz är antagligen fullständigt livsfarligt.

ingemar-albertsson-2017-01-21-008ingemar-albertsson-2017-01-21-009

De svenska förståsigpåarna varnade (med all rätt) mot jazzen, detta syndens påfund.

Jo, jo, vi var på Liljewalchs vårsalong också.

ingemar-albertsson-2017-01-21-002

Utsikten från de tillfälliga lokalerna ut mot Malmskillnadsgatan var det finaste.

Nästan.

Nästa vecka bloggar jag om ett par måttbeställda byxor.

 

 

 

Ett hejdlöst år med Vintagemannen

20 Jan

Idag har jag bloggat som Vintagemannen precis ett år. Många olika outfits har jag haft på mig under de senaste 12 månaderna. Man kan ju undra om jag har nån stil egentligen, eller om jag bara har väldigt kul i utklädningslådan. Så jag tänkte idag göra en självupptagen tillbakablick från januari 2016 till januari 2017. Håll till godo.

JANUARI 2016: Snö och tweed

Visst är det kul med gamla skidkläder. Stig-Helmer, släng dig i väggen. Men om jag har nån egen stil så är det tweedkavajer. Nästan alltid kombinerad med en färgglad väst eller slipover. Sen ska skjorta, byxor, slips, näsduk, klocka och knapphålsblomma kombineras på ett fräckt sätt. Det är den riktige Vintagemannen.

FEBRUARI: Vintage jubilee day & ny livsstil

Den 4 februari firar Vintagemannen som den dag det hela startade. Det var den dagen 2011 som jag och VintageQ klev in på Herr Judit på Sibyllegatan. Sen urartade det med kläder, nya matvanor och träning på gym. Jag gick från stl 56 till stl 52 för att kunna hitta snyggare second hand- och vintagekläder.

MARS: Ur-bra fynd

Gamla klockor är kul. Man kan hitta fina vintageur för hundralappar, eller bara några tusen. Så varje dag väljer jag omsorgsfullt ut ett armandsur som passar till kläderna den dagen. I mars gjorde jag två fina klädfynd också. En äkta gammal manchesterkostym i gott skick och en Burberry-trenchcoat för 8oo kr. Ett bra köp, då de kostar nästan 22.000 kr nya idag.

APRIL: Plus fours är en utfreakad stil som är populär bland allmänheten

Ett säkert sätt att skapa uppmärksamhet är att ta på sig ett par golfbyxor. De flesta blir glada. Några blir uppretade. Den vänstra klädseln har jag haft flera år. Kavajen är en Schlasbergs från sjuttiotalet. Det är nog den blazer jag har haft mest glädje av, köpt hos Mani i Malmö. Den högra kostymen hittade jag i april 2016 jag hos A.Marchesan på Odengatan 74, en av världens bästa vintagebutiker. Den här bilden är en av de allra mest gillade på hans Instagram.

MAJ: De vita linnekostymernas månad

Ett år tidigare hade jag en vit linnekostym. Nu har jag tre. Jag hade ju ett bröllop i juni att planera. Så jag blev jätteglad när Peter på Sundown Covey hade en ny linnekostym i butiken som var skräddarsydd åt en annan gubbe. Men han kom aldrig och hämtade ut sin kostym, så jag fick köpa den billigt, och då ingick justering till mina kroppsformer. Den andra, som är från c:a 1915, hittade jag några dagar senare hos Old Touch. Det var en riktig grosshandlarkostym från Djursholm som fick sys in ordentligt runt midjan. En lycka kommer sällan ensam. I övrigt kom maj med solen och jag fick börja använda mina Panamahattar igen.

JUNI: Bröllop och förberedelser

Vårt bröllop på midsommarafton var utan tvekan årets mest enastående händelse. En tropisk natt. Det var mycket som skulle förberedas, hacka lök till den inlagda sillen t ex. Men det fanns också gott om tid för både kultur och relax ändå

JULI: Välklädd och fritidsklädd

Webbmagasinet Välklädda Svenska Herrar gjorde ett reportage om Vintagemannen i juli. Det var ju väldigt hedrande. Då tänkte nog Erik Mannby speciellt på mina fina fritidskläder. Eller hur?

AUGUSTI: Bröllopsresa på Göta kanal och livet leker

Vår försenade bröllopsresa gick i augusti från Göteborg till Stockholm med M/S Juno från 1874. En passande omgivning för Vintagemannen och VintageQ så vitt jag kan se. Sen lekte vi som vanligt lite också.

SEPTEMBER: Bike in tweed och roliga utflykter

Jag tycker att VintageQ var fantastiskt vacker i sin New Look och matchande cykel. Och min tweedkostym från Savile Row går inte heller av för hackor. Annars var vi på utflykt åt olika håll i världen; Knivsta och Julita t ex. Och så mötte jag Rivierans guldgossar på muggen på biografen Victoria.

OKTOBER: En äkta cell-fie

Såhär ser ska en riktig cellfie ut. Den är tagen i en cell på Långholmens gamla fängelse. I övrigt kan man ju notera att sommar´n är slut och jag får krypa in i mina favoriter, tweedkavajerna igen.

NOVEMBER: Mötte min dubbelgångare och blev porträtterad i Mitt i

Vintagemannen fick väldig uppmärksamhet i tidningen Mitt i i november. Ett helt uppslag. Jag blev igenkänd över hela stan. Det är kul när folk kommer fram till ”en sprätt i knästrumpor” och börjar prata. Sen fick jag också möta min dubbelgångare IRL. Jag kunde ha fått skriva många autografer den kvällen.

DECEMBER: All time high på Instagram

Sherlock Holmes-outfitten slår an. Över 450 gillar den på Instagram. Det är mycket för en Vintageman. Men det börjar lossna på IG. Just idag passerades 1.600 följare och många bilder får över 200 gillanden. Det trodde jag verkligen inte för ett år sedan. Så kul!.

JANUARI 2017: Leken fortsätter i full fart

Idag har jag en glad femtiotalsslips. Året har börjat bra. Jag har gjort enastående fynd. En skidkostym från slutet av 30-talet och en bilrock i getskinn från 20-talet. Båda med fin proveniens. Och så har jag gått till Atelier Samal Amel och beställt ett par vita byxor, men om dessa kommer jag att blogga i nästa vecka.

Roliga bonusbilder från 2016

Tänk vad mycket roliga kläder det finns. Om man bara vågar. Pröva själv. Mitt liv har aldrig varit roligare. Välkommen i gänget. Och i maj var Vintagemannen ett inslag på TV4-nyheterna. Det kunde jag inte föreställa mig när jag började. De måste ha varit verklig nyhetstorka den dagen.

Gott Nytt År!

Skjorttillverkarna får ta sig i kragen

13 Jan

I flera år har jag irriterat mig på hur slips och fluga förvunnit och ersatts med en slapp och uppknäppt stil – till kostym. Sen har breda kragar, s.k. cut away, brett ut sig på ett okontrollerat sätt. Det är så fult. Tacka vet jag smala kragsnibbar och gärna förgyllda med en kragnål som höjer slipsknutens elegans. Välkommen till dagens bevisföring.

Skulle det här vara snyggare än med en slips? Och skulle det bli mer informellt? Vem tror man att man lurar? Det är väl ändå klart vem som är VD i företaget. Det blir inte ledigare och mindre formellt bara för att man inte kan klä sig ordentligt. Ta er i kragen, företagsledare och skjorttillverkare!

ingemar-albertsson-2017-01-10-010 Här har jag en skjorta med tab-krage. Kragen är hög och rak och har en flärp under slipsknuten som ger den en extra spänst. Elegant tycker jag.

En tabbe att Tab-kragen försvann

tabkrage-eton-1960-tal-2

Tab-kragen knäpper man under slipsknuten. Dessa var vanliga på sextiotalet som var det sista årtiondet då vi män var traditionellt välklädda.

Kräv kragnålens återkomst!

pin-collar-2013kragnal-sakerhetstyp-2

En kragnål genom kragen ger också det önskade lyftet och elegansen. Men då måste kragsnibbarna vara förberedda med små hål, annars förstör man kragen ganska snart. Den nedre är en version som ser ut som en extra flådig säkerhetsnål.

Kragnålar med skruvfunktion var också  vanliga på 1960-talet. Sen dess har man knappt sett dem. Men det går att beställa hål i kragen både hos Eton och Stenströms. Om man vill betala extra alltså. Bara hålen kostar ungefär lika mycket extra som en hel skjorta på second hand. Skärp er skjortmakare! Låt de små hålen för kragnålen bli standard igen.

ingemar-albertsson-2016-11-28-001

En kragklämma är ett alternativ som inte förstör skjortan.

kragnalar-2014-12-30-031

Variationen på kragnålar och kragklämmor är ganska stor. Googla på Collar bars eller Collar pins så hittar du snart ett utbud på nätet.

Skjortor med inbyggd slips visar att slipsen behövs.

Det löjligaste som hänt på 2010-talet, sedan slipsen försvunnit och man började sakna den, är att man skapade skjortor med ”inbyggd slips”. På olika sätt lade skjortmakarna till färgade eller avvikande knappar, slåar, knapphål, mm. Vad var det då för fel på slipsen? Det här blev ju inte bättre.

eton-cut-away-2017Sen kom de fula cut away-kragarna också. De är väl gjorda för att bäras uppknäppta, antar jag. Annars ser man ju slipsen runt halva halsen. Och försök att fästa en kragklämma i den. Det går inte.

Vintagemannen kräver de smala kragarna tillbaka

stroms-1936-3Nej, tacka vet jag de gamla smala eleganta kragarna från 1930-40-talen.  Helst tillsammans med en ganska tunn och smal slips. Och gärna med en kragnål eller klämma. Snyggare blir det aldrig. (Bild från en postorderkatalog på 1930-talet)

Skjortor med så smala kragar går det inte att köpa idag. Man måste leta på vintagemarknaden och då är det oftast en skjorta med löskrage. Så snart jag ser en sådan skjorta slår jag till.

Ledig stil skapas bäst med lediga skjortor

button-down-krage-1Vill man se lite mer informell ut på kontoret är en mönstrad button down-skjorta ett bra val. Den passar till kavaj  och med en matchande slips kan det bli rätt tjusigt det också. Eller så kan den bäras uppknäppt om man bara har en V-ringad tröja på sig. Kanske med en snusnäsduk, numera kallad bandama, i halsen. Det ger en mycket mer naturligt ledig stil än att skippa slipsen till vit skjorta och kostym.

Det finns eleganta lösningar utan slips

Att bara ta av sig slipsen och knäppa upp skjortan är, vilket Vintagenmannen här vill bevisa, ett oskick. Det är fult och ser slafsigt ut. Vill man vara snygg utan slips så måste man ta till något mera konstnärligt. Här är ett par exempel.

Man kan skaffa sig en skjorta med s.k. Mao- eller Neru-krage och kröna den med en tjusig kragknapp. Då ser man välklädd ut, även om slipsen är borta. Eller så bär man ståkragen uppknäppt som den franske filosofen Bernard-Henri Lévy till vänster brukar göra.

eton-2016-12-03

Det är till och med fränt med en bandama utanpå skjortan som i Etons annons från 2017. Men då är vi ju nästan tillbaka till slipsen.

Vilket skulle bevisas.

Klädåret 2016 innehöll mycket vitt och tweed och kul.

2 Jan

Jag satte mig att fundera på hur Vintagemannens klädår 2016 hade varit och kom fram till att vita byxor verkar ha varit en favorit. Och golfbyxor. Och tweedkavajer naturligvis, det är nog allra mest jag. Och några tjusiga kostymer. Och så det lite tokroliga. Vad gör man inte för publiken?

5872

Men jag måste börja med det mesta fantastiska som hände 2016. På midsommarafton äktade jag VintageQ och jag är så lycklig.

Handkolorerat blev årets vintageord. Både bröllopsfotot och den fantastiska bröllopsresan på Göta kanal fick en air av den gamla goda tiden.

Vita linnebrallor var en favorit i år. Året innan hade jag bara en linnekostym. Nu har jag tre. Hur gick det till?

I juni var VintageQ och jag på Riveran. Där kände jag mig som en riktig guldgosse.

Tweedmannen

Annars har tweedkavajen varit årets favorit. Jag har nog nästan ett tjugotal i olika färger och mönster. Det är väldigt användbart på jobbet, med olika västar och slipovers till.

Golfbyxmannen

Golfbyxor är en annan favorit. Alltid retar det någon. Passar också bra till tweedkavajerna.

Knästrumps- & kortbyxmannen

Som det stod i tidningen Mitt i: ”En sprätt i knästrumpor” (se nedan) så vill jag bara visa att jag har nedrullade kortstrumpor också.

Mediemannen

Vintagemannen har varit rätt mycket i media under 2016. Tidningen Mitt i hade både en liten notis under sommaren och ett helsidesreportage under hösten. TV4-nyheterna gjorde hemma-hos-reportage i januari.

Tänk att en gubbe i gamla kläder kan vara en sån sevärdhet.

ingemar-albertsson-2016-07-08

Jag var rätt stolt när jag också blev intervjuad i webbmagasinet Välklädda Svenska Herrar. Vita byxor + udda väst + tweedkavaj med karaktär = Vintagemannen.

Kostymmannen

Sen är det ju alltid kul att få dra på sig en snygg kostym. Man blir lite rakare i ryggen. Och man blir bättre bemött nästan i alla sammanhang. Lägg till en spatserkäpp och du får sitta på bussen också.

Det blir extra kul vid de tillfällen man får klä upp sig ordentligt. Alltid med en blomma i knapphålet. Fake naturligtvis. Jag har alltid tygblommor. Riktiga blommor förstör bara tyget. Fråga dem som hyr ut högtidskläder.

Utklädningsmannen

Tänk att vid 66 års ålder får leka utklädningslåda. Jag har nog aldrig haft det roligare i livet.

Dubbelgångarmannen

ingemar-albertsson-2016-11-16

En av årets höjdpunkter var att höra Mikael Wiehe på Rival. Jag hade kunnat få skriva många autografer den kvällen. Han tyckte att jag hade snygga glasögon.

Succémannen

Detta blev ändå årets plagg. En Sherlock Holmes-outfit som jag hittade på en antikmässa 2013. Nu var det första gången jag vågat använda den och det skapade en succé på Instagram. Cirka 450 har gillat hittills. Vad kan det komma sig?

ingemar-albertsson-2016-07-29-010

Nu ser vi fram emot nästa sommar och nya tunna kläder. Men innan dess har vi ju en hel vinter och vår framför oss då vi får krypa in i tweed, rockar och mysiga ylletröjor.

Gott Nytt År!

Så får du ny tid

30 Dec

atlantic-manhattan-2016-04-074

Jag förstår inte dem som lägger hundratusen på en klocka när man man få hundra snygga klockor för samma pris. Som vintageman väljer jag varje dag ett snyggt armbandsur som passar till min outfit den dagen. Och de flesta av mina klockor har kostat hundralappar. Ibland en tusenlapp. Och bara ett par stycken har kostat mer än 10.000 kr. Det är inte dyrt att vara snoffsig.

Atlantic – ett prisvärt favoritmärke

klockor-2016-012

Atlantic är ett av mina favoritmärken. Verkligen prisvärt. Ett jättesnyggt femtiotalsur som bara kostar mellan 500 – 2.000 kr.

atlantic-002

Varför heter det världsmästarur? Jo Atlantic var duktiga på marknadsföring. De sålde mycket på postorder och fyllde sina kataloger med intyg från dåtidens kändisar. De världsberömda löparna Gunder Hägg och Arne Andersson fick namnge var sin modell. Tillsammans slog de 15 världsrekord innan de blev diskade på livstid.

Kolla länkarna här. Det är två gamla svenska Atlantic-kataloger, en från 1956 och en från ungefär samma tid, eller lite tidigare.

atlantic-milano-o-manhattan-1960-2

Den vänstra heter Atlantic Manhattan och den högra Atlantic Milano – en nyhet 1956. Milan var fotbollsklubben där Gunnar Nordahl spelade. Och han gjorde också reklam för Atlantic. Kolla länkarna ovan som sagt.

Jag gillar kronografer – de är lite macho

klockor-2016-016

Kronografer med tidtagning är en annan favorit. De är ofta lite dyrare. Här en anonym gammal schweitzare i både gul och vit metall och med s.k. Nato-band. Ganska frän tycker jag.

Men matcha inte ihjäl dig

Jaeger-le Coultre är mitt verkliga favoritmärke. Nu saknar jag bara en Reverso.

Jag är i de flesta fall noga med att matcha det jag har på mig. Är det svarta skor blir det svart klockarmband, bälte eller hängselstruppar också. Eller motsvarande i brunt. Är det guld i metallen så är det så överallt. Men ibland är jag wild and crazy och blandar. Det får man också göra, om det blir fräckt.

jaeger-lecoultre-memovox-2013-03-17

Med en liten samling av manschettknappar och olika klockor kan det bli fina kombinationer till olika kostymer.

elitic-automatic

Ovanligt med kopparfärg. Men har man några olika kavajer så kan man matcha det också.

Armbanden lika viktiga som klockorna

klockor-2016-028

Klockarmbanden är nästan lika viktiga som klockorna för en vintageman. Men det är svårt att hitta snygga vintageband. Klockorna är från vänster 30-tal, 50-tal och 40-tal.

Gå inte på varumärkestricket.

Jag är nästan totalt ointresserad av varumärken. Utseendet är allt. Här finns både IWC, Certina, Omega och helt anonyma märken. När jag var liten var Certina, Tissot och Omega ungefär likvärdiga. Idag har varumärkesstrategerna bestämt att det är Omega som ska ta upp matchen med Rolex. Man får betala jävligt mycket för mycket för bara märket då.

Små herrur för damerna

klockor-2016-031

Även VintageQ har vintageur. Det finns små damur, eller så bär hon en liten herrklocka, eller om det var avsett för en gosse från början. Herrur var i alla händelser mycket mindre och elegantare förr.

Två motsatser. Ett jättefränt damur i futuristisk sjuttiotalsmodell. Och en klocka inbyggd i ett guldarmband.

klockor-050

Jag har tre såna här askar för mina klockor. Varje morgon börjar med en titt i lådan för att välja ut den som passar bäst.

När klockan blir repig.

No problemas. Repor fixar du lätt med lite tandkräm. Gnid runt med fingret. Torka av.

Fickur när det ska vara extra elegant

Armbandsuret var en av nymodigheterna som kom under första världskriget. Det var inte så praktiskt för stridspiloterna att ta upp ett fickur för att se när de skulle fälla bomberna. Så några piloter band fast sina fickur på låret. Och snart fick uret ett armband. Du vet väl att den lilla, lilla fickan till höger på dina jeans är till för fickuret.

ingemar-albertsson-2016-12-08-1

Själv använder jag dessa s.k. frackur när jag ska vara extra fin i frack, smoking eller bara en fin kostym med väst. Här med en dubbel klockkedja.

omega-i-stall

Det finns tillbehör för allt. Snygg fickursförvaring. Funkar fint på skrivbordet.

Tack för idag. Nu vet du hur du blir riktigt ursnygg. Häpp!

 

Vintageradio: Stockholm – Motala? Nej, men ljuv musik i den gamla lådan.

6 Dec

En vintageman måste ju ha lite vintagestil omkring sig. Eller måste han det? Vi hittade en gammal 40-talsradio på en loppis. Sen urartade den till ett projekt. Hör här.

radiola-1940-tal-2

Lätt som en plätt, tänkte jag. Det är bara att riva ut den gamla inredningen och sätta i en modern liten förstärkare och en ny högtalare. Sen kopplar jag allt till mobilen eller datorn och så är det bara att börja lyssna.

Så jag gick runt till Kjell & Co, Claes Olsson och diverse Hi-Fi-specialister. Köpte mig en bra högtalare här och en liten förstärkare där. Den var i byggsats och skulle lödas på cirka 20 ställen. Så jag köpte en lödpenna också.

radiola-1940-tal-1

När alla radiorör och andra grejer var borttagna så skulle det moderna in.

Men icke. Du kommer bara att kunna höra ena kanalen, eftersom det är stereo i mobilens utgång, sa en expert. Du måste ha en tvåspolig högtalare,  sa en annan förståsigpåare. Och nu började tusenlapparna rulla iväg.

Så jag lämnade tillbaka allt jag köpt och började om från början igen.

radiola-med-ljus-010

Radiola var ett märke som LM Ericsson tillverkade. Det lät förtroendeingivande. När man slog på radion tändes ljuset bakom panelen med radiostationer från hela världen. Det var KV, MV och LV (kortvåg, mellanvåg och långvåg alltså). Men inget UKV (ultrakortvåg) eller FM som vi säger nu. Det kom först på femtiotalet. Tyvärr skulle det inte gå att lyssna på moderna radiokanaler.

Varde ljus

radiola-med-ljus-005

Stämningsbelysning

Till det inbyggda ljuset gick det inte att köpa nya glödlampor. De hade nån gammaldags bajonettfattning som ingen elaffär hade sett. Inte ens hos specialister på gamla radioapparater ute i Sundbyberg hade de reservdelar. Vad göra?

radiolagrejer-005

Jag köpte en modern ljusslinga på Kjell & Co. Den var avklippbar i lagom längd och hade självhäftande tejp på baksidan. Man kan t.o.m. ställa in färgen på ljuset. Inte alls dyr. Smidig lösning verkligen. Den kopplade jag till den gamla strömbrytaren på sidan. Då fick jag i alla fall användning för min nya lödkolv.

Den lille hemmalödaren.

Stockholm – Motala, Stockholm – Motala.

radiola-med-ljus-008

Synd att jag inte kunde få in Radio Luxemburg längre. Inte Hilversum heller trots att jag satte i en extra antenn. Det bara knastrade och lät svagt på nåt för mig okänt språk långt bortifrån. Radion var slut helt enkelt.

Jag fick ge upp

radiolagrejer-008

Nu var eftergiften för den moderna tiden total. Jag köpte en helt komplett Bluetooth-högtalare som det bara var att ansluta trådlöst till telefonen. Omedelbart strömmade skön musik med hygglig bas och diskant ut i rummet. Den gamla radion hade reducerats till en låda som skymmer tekniken.

radiola-inside-1

Här har vi den modena tekniken. Kompakthögtalaren bara ligger därinne. Till strömbrytaren har jag kopplat ett grenuttag där både belysningen och högtalarens laddare är instuckna. Inte så vintage kanske.

Vill du lyssna en snutt? Kolla Vintagemannen på Facebook. Klicka på länken.

Det blev rätt snyggt till slut.

radiola-2016-11-11-oliver-lindkvist-5

Detta fina foto är taget av Oliver Lindkvist (Mitt i…). Resten har jag tagit med mobilen.

Vintageradion är klar. Jordgloben är från mellankrigstiden. Böckerna med de vackra skinnbanden som den står på (kolla i alla inredningsreportage, jordglobar ska stå på böcker numera) är från 1934 och 1950.

Notera även det fina bokomslaget i läder. Ett sånt  hade alla på den tiden när inbundna böcker var dyra och folket köpte häftade böcker (pocketbokens föregångare). Inuti fodralet ligger den utsökta romanen Ormboet av Mauriac. Naturligtvis förstaupplagen på svenska från 1932.

Och självklart står alltihop på ett funkisbord från samma epok.

Ja, så fick du inblick i mitt nostalgiska radioprojekt. Nu strömmar i alla fall Glenn Miller och Andrew Sisters ut ur lådan. Och First Aid Kit. Och Pod-radio. Alla blir lurade och tror att det är på riktigt. – Vilket fint ljud det var i de gamla radioapparaterna, säger de.

Återstår då bara frågan vem man är som håller på såhär, om man är en nörd, connoisseur, snobb eller sprätt. Men det får vi reda ut nån annan gång.