Arkiv | Resor RSS feed for this section

Tweedkavajen är det perfekta resplagget under höst till vår.

15 Apr

En riktigt tjock och tät tweedkavaj har i flera generationer varit de engelska godsherrarnas favoritplagg i ur och skur. Jag förstår varför. De värmer ute på heden, de värmer inne i slottet. Samtidigt ser man lite klädd ut. Jag har kollat våra bilder från tågsemestrar de senaste fem åren. Och vad ser jag? Både jag och VintageQ har luffat runt i olika ylleoutfits. Kolla här.

Vi börjar 2014 på Västfronten.

Första Världskriget började 1914. Vi tänkte, att till hundraårsjubileet har de nog putsat upp sina gamla museer och invigt nya. Mycket riktigt. Vi for runt på Västfronten i väst och kavaj i oktober 2014. VintageQ invigde sin resdräkt från 30-40-talet. Vi tog en sväng till Paris också. Lika kallt där. Lika rätt klädda.

Västfronten, som sagt, eller slipoverfronten. Till ett par manchesterbyxor passar tweed väldigt bra. 

Vilket fantastiskt resplagg – en dräkt. En sån står omnämnd som obligatorisk i alla klädtips från mitten av 1900-talet. Det är basplagget att utgå från. Sen kan man växla med långbyxor också. Den här dräkten kan vara från 1930-talet. Håller än.

2017 i södra Tyskland och Österrike

2017 åkte vi till München och sen ända till Graz i Österrike. Det var kring 1:a advent så det var lite kallare. Men tweedkavajen var basplagg även där. VintageQ hade en svart ylledräkt med fårskinnskrage. Tyvärr fastnade den inte på någon bra bild.

Här har jag en tweedkavaj från 1950-talet och ett par vida gubbyxor från samma tid. Gott och varmt även när man tar sig en under västen. Det är svårt att se vad Vintage Q har på sig. Men det är den svarta dräkten med fårskinnskrage.

2018 i norra Tyskland

2018, i september – oktober gick tågluffen till Rhendalen och norra Tyskland.  Ännu en ny tweedblazer fick se Europas järnvägsstationer. Nu med en tillhörande väst. Och VintageQ tuffade på i en ursnygg rödsvart resdräkt i ylle.

Den röda resdräkten är en tidig femtiotalare. Själv har jag en kavaj med matchande väst från ungefär samma tid. Och de bekväma byxorna med frontveck är lika gamla. Sen växlade jag med nya mörkblå manchesterbyxor. De ljusblå byxorna har klarat sig i snart 70 år. Det kommer de mörkblå inte att göra. De ser redan lite sjaviga ut.

2019 i Holland och Belgien

2019, resan som just avslutats, nu i april, gick till Nederländerna och Belgien. Då kom resdräkten från Västfronten till heders igen.

Tidigare i höst hittade jag en tweedkavaj och väst skräddarsydd i Bålsta(!) 1979 till en advokat. Han måste haft kallt på kontoret. Den var lagom att ha utomhus när våren 2019 var kall och blåsig i de platta Nederländerna. Vintage Q vädrade favoritdräkten igen.

Många fantastiska kombinationsmöjligheter finns kvar

Som sagt, tweedkavajen är en fantastisk bas att utgå från om man vill klä sig snyggt. Det passar till jeans, manchesterbyxor, gabardinbyxor, golfbyxor, kilt, everything. Och med en udda väst och slipover plus fluga eller slips är man elegant klädd överallt.

Detr bästa är att man kan hitta en tweedkavaj billigt på second hand. Oftast under 500 kr. Det är mycket plagg för pengarna. En udda väst eller slipover är ännu billigare, nästan alltid under hundralappen. Så för 500 kr kan du bli väldigt elegant. En riktig mysgubbe faktiskt.

Så Vintagemannen kommer nog att kunna åka på fler tågresor och känna sig välklädd. Kolla här.

Vill du läsa mer om tweed och veta vad det är? Kolla mitt tidigare blogginlägg ”Vad är tweed egentligen?” Klicka på länken.

Du kan också läsa mer om vår tågluff 2019: ”Att tågluffa med en guidebok från 1937” Klicka på länken.

Eller så fördjupar du dig i inlägget ”En samordnad och matchad garderob”. Klicka på länken.

14 dagars tågluff kräver en samordnad och välmatchad garderob

13 Apr

Hur mycket kläder har ni med er egentligen? Det frågar många oss när de ser våra olika outfits från tågluffen. Mindre än du tror, faktiskt. Här kommer en demonstration:

Basen består av en kavaj som man får skruda sig i under hela resan om vädret är lite burrigt. Ungefär som det var under de två veckor vi var i Holland och Belgien i mars-april 2019.

Varje morgon lägger man upp några tänkbara variationer på hotellsängen och väljer den outfit som känns rätt med tanke på väderutsikterna.

Vi hade ungefär 12 kg var att bära på. Det gäller alltså att packa smart. Han i en gammal Karrimor från 80-talet. Hon i en Ospray Fairpoint Day från 2018. Båda rymmer cirka 60-70 liter har löstagbara små tursäckar att koppla loss.

Från topp till tå

Han har ju alltid hatt. Hon hade hatt när vi var på resande fot. Men annars fanns lite fler huvudbonader att välja bland. Hans hatt är från Feutre från Paris, hennes är en gammal filthatt från BeKå i Malmö.

Baskern är en av VintageQ´s favoriter. Lika lätt att packa ner som sjaletten med riktigt flygskamsmönster. Passar väl bra på en tugluff?

Vad ska man ha på överkroppen?

Han hade packat fyra skjortor och en polotröja, en väst och en slipover. Hon hade två blusar, två skjortor, en polotröja, ett tröjset (linne med tunn kofta) och en tjockare kofta. Det är utmanande att packa för vår och höst, för man måste både räkna med kallt urväder och riktig sommarvärme. Alla kläder är valda i en färgskala som kan kombineras.

Sen är det bara att blanda och ge. Vi börjar med henne.

Otaliga kombinationer alltså. Allt funkar tillsammans.

Visserligen är tweedkavajen rätt dominant i sitt hundtandsmönster. Men där bakom kan skjorta och väst kombineras rätt mycket. Och då har vi inte kommit till bjäfset ännu; slipsar och sånt.

Underkroppen måste också skylas.

Han hade två par byxor. Ett par i manchester i en ljusbrun nyans, samt ett par mörkare finbyxor med frontveck från Italienska Canali. Hon hade den yllekjol som hör till dräktjackan och ett par tjocka och vindtäta gamla sjömansbyxor. Dessutom ett par moderna tunna bomullsbyxor från H&M och deras William Morris-serie. Under dessa hade hon ofta ett par långkalsonger i silke.

Mörkbruna och ljusbruna byxor räcker långt.

En resdräkt i ylle är ett måste i varje turistande kvinnas packning. Väldigt bra att kombinera både upptill och nedtill. Här med kjol, tjocka brallor och tunna brallor.

Än få vi gå i strumpor och skor. Än är det vinter kvar säger mor.

En gentleman får inte visa hud mellan strumpan och byxan. Därför bär en gentleman alltid knästrumpor. Det finns, särskilt i Europas storstäder, ett utsökt urval att välja bland. I Sverige är det ett magrare utbud.

Ett trick är att stoppa ner byxorna i strumporna. Vips har man fått ett par byxor till – ett par golfbyxor.

VintageQ hade både tjocka och tunna strumpbyxor, några varma ankelsockor i ylle samt ett par långkalsonger i silke med sig.

Vi hade båda två par skor med oss att att växla mellan. Det är det minsta man kan ta med sig på en 14-dagarsresa. En dam kan kanske ska lägga med ett par tunna finskor också.

Sen kan man ju alltid komplettera med det lokala utbudet.

Nu kommer vi till pricken över i

Det är det där lilla extra som gör en själv och alla man möter extra glada. Slips, fluga, halsduk, bröstficksnäsduk, knapphålsblomma, halsband, klocka, manschettknappar, pins, mm. Det är saker som inte väger så mycket och varje dag sätter ny piff på anrättningen. Ta med ett litet urval så blir du fin.

En fluga. Tre näsdukar. Två blommor. Två halsdukar. Två slipsar och…

… så den här gamla ylleslipsen som är fantastisk. Den är vändbar och har fyra framsidor: gul, orange, grön och brun. Men den bruna kom aldrig till användning.

Halsband, sjal, blomma…

Sen måste man räkna med regn också.

Hon hade en rejäl regnkappa med sig. Han en vattenavvisande kort rock av fint amerikanskt märke. Men den sprack vid fickan, så nu är den förstärkt med silvertejp. Små hopfällbara paraplyer ingår naturligtvis också i packningen.

Och så har vi det viktigaste; hel och ren inunder.

Leiden 2019-03-29 (1)Med några påsar Y3 i packningen kan man säkerställa hygiennivån. Det gäller bara att stanna på samma hotell i ett par nätter så tvätten hinner torka.

För nytillkomna läsare: Läs mer!

Vi tågluffade i Holland och Belgien våren 2019. Som ciceron hade vi Ellen Rydelius guidebok från 1937. Det sättet att resa kan vi verkligen rekommendera. Men mer om vår resa kan du läsa i Vintagemannens förra blogginlägg. (Klicka på länken)

I oktober 2018 bloggade jag om vår utrustning när vi tågluffade i Rhendalen. Där finns mer att läsa om några fiffiga grejor. Klicka gärna på länken.

Att tågluffa med en guidebok från 1937

7 Apr

IMG_E3569

I slutet av mars gav vi oss iväg till Holland (och lite Belgien) för tvåveckors tågluff. Med i bagaget hade vi boken Holland och Belgien på 3 X 8 dagar av den legendariska guideboksförfattaren Ellen Rydelius. Boken gavs ut före kriget.

Utresan 2019-03-20Går det att tågluffa med en 82 år gammal guidebok? Ja, det gör det.

Men först lite om själva resan. Vi reste med Interrailbiljett för seniorer och i första klass. Då behöver man inte oroa sig för att inte få sittplats på lokaltågen. Ibland är man helt ensam i den avdelningen. Av alla tio biljettalternativ som finns för Interrail hade vi valt sju resdagar under en månad.

Hilversum 2019-03-21 (35)Med var sin ryggsäck, cirka 12 kg tunga, klarar vi 14 dagars rundresa. Hur vi gör det kommer i nästa blogg.

I början var resan en gruppresa med Arkitekturens Vänner i Stockholm. De andra kom med flyg från Arlanda. Vi kom med tåget och anslöt till lunch inne i Amsterdam. Sen fortsatte resan till Rotterdam som var huvudmålet för arkitekturresan. 

Är man intresserad av arkitektur är Rotterdam en av världens mest spännande städer. Dramatisk nybyggnation och intressant uppgradering av gamla områden.

Är man dessutom specialintresserad av funkisarkitektur är de holländska städerna rena guldgruvorna. Besök gärna herrtoaletten på Stadsteatern i Utrecht.

Villa Schröder i Utrecht, ritad av Gerrit Rietveld, är en av de mesta fantastiska byggnaderna. Den är från 1924. Alla väggar på ovanvåningen går att fälla in. 

När gruppen åkt hem fortsatte vi på egen hand i elva dagar. Vi besökte Hilversum, Utrecht, Brügge (i Belgien), Middelburg, Leiden, den Haag, Harlem, Keukenhof, Amsterdam, Afsluitdijk och Leeuwarden. Det märks att Nederländerna varit ett riktigt rikt land under sin storhetstid. Varenda halvstor stad har så stora rikedomar att museerna är fyllda med så mycket högklassig konst att det nästan skulle räcka till ett svenskt nationalmuseum.

Ellen Rydelius 1937 (4)Det har inte blivit mindre folk och cyklar i Amsterdam sedan 1937. Tvärtom. Alldeles för många.

Amsterdam vill man helst undvika. Den stan har blivit en ansträngande turistfälla. Trots att vi var långt utanför högsäsong var det besvärande mycket folk. Det är dyrt och man får intrycket av att folk ser på oss med ett visst turistförakt. Ingen kul stad alltså.

Men man kan inte bortse från att Amsterdam har några museer av absolut världsklass. De är verkligen värda ett besök. Rijksmuseet som är helt nyrenoverat är ett måste. (Nu vet vi var Nationalmuseeum i Stockholm har sin förebild.) Och Van Gogh-museet är ett de bästa som finns i hela världen. Men ändå. Undvik att bo i Amsterdam. Ett kort besök räcker.

IMG_3549Vi valde att bo fem nätter i Leiden. Det är som ett Amsterdam i miniatyr. Massor av mysiga kanaler och fullt av studenter, inte turister. En riktigt levande stad alltså och inte alls lika dyr. Tittar man på kartan ser man att Leiden verkligen ligger väldigt strategiskt. Det tar bara cirka 20 minuter med lokaltåg till Harlem och Haag och lite längre till Amsterdam, Rotterdam och Utrecht. Pendlingsavstånd alltså. Därifrån går också direktbussar till tulpanernas Keukenhof.

IMG_3538Vi köpte det nationella plastkortet – ov-chipkaart – som gäller för all kollektivtrafik – tåg, buss och båt – i hela Nederländerna. Vilken fantastisk idé. När får vi det så i Sverige? Det blir billigare än att bränna dagar på tågluffarkortet.

På alla tågstationer i Nederländerna är det spärrar när man ska ut och in. Har man inte ett laddat plastkort kan spärren öppnas med hjälp av QR-koden som sitter på baksidan av Interrailbiljetten. Det fattade vi inte första gången utan fick smita ut med en hygglig grabb. 

Guideboken trycktes 1937. Ellen Rydelius har givit ut många guideböcker från hela Europa och det har nyligen skrivits en bok om henne: Vi romantiska resenärer av Carina Burman. I början reste Ellen ensam, får vi tro, men på senare år reste och skrev hon tillsammans med sin lika berömda dotter Ria Wägner – den vinkande mattanten i TVs barndom.

Dudoks fantastiska stadshus i Hilversum. Det var nybyggt och enastående när Ellen var där. Det är fortfarande enastående.

Ellen är bra på klassiska sevärdheter, sånt som legat på samma plats i hundratals år. Historien har ju inte ändrats och hon beskriver målande vad man ska se och hur man ska gå. Det är också kul att få folket och kulturen beskriven.

Kul att se hur de nederländska kvinnorna klär sig. Och sevärdheterna ligger där dom ska även på gamla kartor.

Så har vi det där med hotell- & restaurangtips.

De kan väl inte gälla idag, eller? Det blev lite av en sport att söka upp de adresser hon anger i boken och se om det fortfarande är ”stans finaste hotell” eller ”stans bästa restaurang”. Vad tror du, ligger de kvar? Ja, häpnadsväckande ofta, ibland under ett nytt namn. Extra kul var det att visa boken för hotellportieren eller kyparen och säga att den här gamla boken säger att det här är stans bästa… Det blev ofta glada samtal.

Låt oss göra ett test:

Vilka restauranger gäller i Brügge? Finns de kvar?

IMG_3559

Jodå, de ligger kvar. Kanske har de bytt profil lite, och har en ny meny.

Bästa hotellen i Brügge då, finns de kvar?

IMG_3558

Jajamen! Panier d´Or på marknadsplatsen ligger fortfarande där det ska. Medan den Gyllene kornetten har blivit Pizza Hut.

Ett annat exempel från Utrecht.

Här är det bästa hotellet Pays-Bas, skriver Ellen på sidan 83. Stämmer det?

Nja, det är fortfarande välbehållet och har mycket originalinredning kvar. Men numera är det bara trestjärnigt och heter Hotel Luden. Fast vi ångrar att vi inte tog in här i alla fall. Ellen leder oss inte helt fel.

Räcker det med en guidebok från 1937?

Nej, självklart inte. Men den kan definitivt ersätta en traditionell nyutgiven guidebok. Historien är ju densamma. Och den gav oss många glada skratt.

IMG_3541

Som komplement hade vi två guider. Dels det som finns på nätet – Wiki-travel, Wiki-voyage typ. Där får man reda på uppdaterade basala fakta om det allra mest sevärda. Vi hade printat ut några sidor om varje stad vi planerat besöka.

Vi var också utrustade med två stora kartor. En med alla tåglinjer i hela Europa och en med bra detaljer i landet vi reser i. Då är det lätta att planera nästa ”move”.

Dels köpte vi en helt nyutgiven bok – Hidden Holland (2019) – som visar på udda sevärdheter och mer okända pärlor. ‘

IMG_3571Därutöver har ju varje stad en gratis turistkarta med en massa annonser för lokala näringsidkare, men också med alla viktigare museer och sevärdheter utprickade.

Varför har ni inte rullväskor? får vi ofta höra. Och hur får ni plats med alla era kläder i en ryggsäck?

Skälet till att vi väljer ryggsäckar är två. Dels för att det gör oss mycket mer flexibla. Vi kan ge oss ut i oländig terräng och vandra uppför berg. Dels är beläggningen i medeltida städer väldigt sällan gjord för små väskhjul. Det är inte heller några problem för oss att bära 12 kg några kilometer.

Afsluitdijk 2019-04-02 (6)

Hur vi får plats med alla kläder och kan variera vår outfit så mycket får du läsa i Vintagemannens nästa blogginlägg. To be continued… (Klicka på länken.)

 

 

Hur man packar för 14 dagars tågluff och kan se ny och elegant ut varje dag

11 Okt

IMG_6663Vi drog iväg på tågluff längs Rhen och Mosel, till  Luxemburg samt några tyska städer till. Två veckor på resa och allt skulle bäras på ryggen, så det gällde att packa smart. Dessutom gällde det att hålla stilen. Alla plagg måste kunna kombineras med varandra. Se här hur vi gjorde.

IMG_7070Basplagget fick bli en rejäl tweedkavaj. Eftersom vi var på resa veckorna runt 1 oktober gällde det också att ha en matchande väst och slipover för att hålla värmen.

Många olika kombinationsmöjligheter

IMG_7058Två par byxor som passar till tweedkavajen från 50-talet. Ett par lika gamla byxor med gubbveck och slag att bära när man skulle vara lite tjusig och ett par nya manchesterbyxor de dagar vi var på resa. Därtill två olika bälten och ett par hängslen.

IMG_7076Man kan inte ha samma skor varje dag, så ett par tunga dojor låg alltid i ryggsäcken fullproppade med strumpor. Blanka skor kan man alltid hitta putsgrejor till, men en mockaborste ligger inte på något hotellrum.

Extra förstärkningsplagg

IMG_7081De dagar det var extra kallt och blåsigt kom handskar och halsduk väl till pass, en i ylle för värmen och en tunn i silke för elegansen. Mockahandskarna matchar skorna. Men öronmuffarna behövdes aldrig. Det blev snarare värmebölja än vinter.

IMG_6244IMG_7084Man måste räkna med regn och rusk. Vi hade tur. Det var bara duggregn två av dagarna, så både den smått geniala vattentäta rocken från Allegri och paraplyet kom till användning.

IMG_7054Tre ljusblå skjortor, en mörkblå skjorta samt en mörkblå polotröja i ylle. Det räcker 14 dagar tänkte jag. Men eftersom det blev varmare än vi planerat, och jag kunde gå ett par dagar i bara skjortärmarna, köpte jag en skjorta som komplement. Så kan man alltid tänka; ta med ett minimilager av baskläder, man kan alltid köpa något nytt och fint som souvenir från resan.

2010-10-06 (8)Två av mina resesouvenirer – en Tatersallskjorta och ett par knästrumpor. En sån skjorta har jag letat länge efter i second hand-butikerna. Problemet är att ärmarna är for korta för mig. På The Chap i Luxemburg hade de godheten att lägga ner ärmarna ett par centimeter. Sen roade jag mig med att stoppa ner de ljusblå byxorna i knästrumporna och vips hade jag ett par golfbyxor också.

IMG_7050En gentleman bär alltid knästrumpor. Sju par räcker. Att jag köpte några extra par i Köln är bara ett bevis på att Sverige är knästrumpornas U-land. Så fort man kommer ner till en storstad i Europa hittar man många, mycket roligare strumpor. Det gäller att passa på.

IMG_6677 Mina nyköpta knästrumpor. Sån här roliga strumpor hittar man inte ofta i Sverige.

Hel och ren inunder.

IMG_7100Tre undertröjor, varav en i silke med lång ärm. Åtta par kalsonger. Plus några påsar Y3. Det räckte att tvätta en gång under resan.

Glöm inte detaljerna

IMG_7095Och så har vi det viktiga bjäfset som sätter pricken över i. Med tre slipsar, en fluga, tre näsdukar, två par manschettknappar och en knapphålsblomma, kan man alltid vara elegant. Ett litet rockmärke piggar också upp.

IMG_E6422Konsten är att med små medel sätta ihop en välmatchad ensemble. 

IMG_6530En natt bodde vi på Schloss Schönburg i Rhendalen. Det är ett fyrstjärningt lyxhotell med en bra restaurang. För sådana tillfällen måste man ha något i bagaget att piffa upp sig lite extra med. Han i sidenslips, hon i sidenblus.

Resans stora fynd

IMG_6853Min tredje resesouvenir – en Gatsbykeps. Den hittade jag i en liten ateljé i Weimar som gör snygga kepsar och damhattar. Die Zwillingsnadeln heter den.

IMG_7106Annars är det hatten som är huvudsaken på en resa. Och alltid annars också förresten. Den här är vintage och är tillverkad av R&M Wegener, Blitzenrod. Den såldes ursprungligen på femtiotalet av Södra Hatt i Stockholm.

Egen frukostservis

IMG_7158Visst är det roligare att göra av med pengar när man är vaken? Det tycker vi också, så att bo på ett lyxhotell var ett undantag. Normalt bor vi på billiga 2 – 3-stjärniga hotell. Hotellfrukostar är dessutom väldigt överprissatta, så vi gör alltid en fruktsallad på rummet och tar en kaffe. Ofta finns en vattenkokare på rummet och lite pulverkaffe. Annars tar vi kaffet på ett näraliggande café. Här är hela vårt hushålls-kit. Den svarta tuben är ett gammalt fodral för teleobjektiv som  vi stoppar ner två glas i. Plastburkens lock fungerar som skärbräda. Det som saknas på bilden är två linneservetter.

IMG_6571Ryggsäckarna vägde cirka 12 kg. Det är helt OK att bära, t.o.m. 120 meter brant uppför till ett borghotell. När vi kom in i receptionen frågade de om vi ville ha hjälp med att bära väskorna upp till rummet. Knappast sa vi, har vi gått ända nerifrån stationen klarar vi nog tre trappor till.

IMG_6491

IMG_6583Den grå ryggsäcken är nyinköpt inför resan medan den gröna nästan har blivit vintage. Den köpte jag runt 1990. Båda har finessen med en liten dagryggsäck som går att ta av och att hela bärsystemet kan fällas in och döljas bakom ett täckande tyg. Då blir ryggsäcken en mjuk resväska.

VintageQ var lika välklädd

IMG_6031Hon var lika smart packad och välklädd i resdräkt med kjol och med ett par udda svarta byxor att variera med. Därtill ett noga utvalt sortiment av blusar, tröjor, scarves, m.m. Hon hade tre par skor med sig, kängor, foträta promenadskor samt ett par lätta finskor.

Lätt att kombinera dräkt och byxor.

Blusar och koftor som matchar grundutstyrseln. Även VintageQ gjorde kap i en vintageaffär, en Bogner-blus.

 Tågresandet fortsätter 2019

IMG_6057Vi ses nånstans på Europas järnvägsstationer. Tack för att du läste ända hit.

 

 

Ski in Tweed är en härlig vinterupplevelse på träskidor

5 Mar

Ski in Tweed är vinterns motsvarighet till Bike in Tweed. Det gemensamma är att man färdas i sakta mak i gamla vintagekläder. Skillnaden är färdsättet; på sommaren en gammal cykel, på vintern träskidor. 2018 var andra året ”skidloppet” gick i Oslo och första året i Stockholm. Hoppas det blir en tradition. Här kan du se hur kul det är. Visst blir du väl sugen.

Ski in Tweed Sthlm 2018-03-03 (3).JPG

Den 3 mars 2018 åkte vi, en tapper liten skara, en slinga på en halvmil ungefär. Vi startade vid Breviksbadet på Lidingö, gick på isen över Kotlasjön, hittade den smala sävgången till Stockbysjön, rastade vid Långängens gård och skidade sedan tillbaka över åkrarna till Brevik. Det var knappt en enda uppförsbacke på hela turen.

Bekväm skidåkning på Lidingö. Vi hade t.o.m. en liten hund med i laget.

Egentligen är det inte så noga med utrustningen.

Man kan stoppa ner ett par vanliga byxor i ett par knästrumpor, ikläda sig en modern anorak (modellen har ju inte ändrats mycket genom åren), dra på en toppluva och krydda stilen med ett par Lovikkavantar från en loppis.

Ski in Tweed Sthlm 2018-03-03 (4)En nörd som Vintagemannen går dock all in.

Vintagemannens utrustning:

Mössan, en Oscar Wigén Elit med fårskinnsöronlappar, tillverkades troligen i Tranås nån gång på femtiotalet. Anoraken har varit både i Vålådalen och på OS i S:t Moritz 1948.

Dala-Floda 2018-01-23 (7)Kolla de snygga märkena.

Byxorna är ett par riktigt varma skidbyxor i vadmal (eller möjligen kläde) med värmande vindflärp innanför gylfen. Handskarna är moderna, de är från 1990-talet, och i dem har jag stuckit ner ett par gamla vantar som min mormor stickade åt mig på 60-talet. Varför gör inte Hestra sådana ofodrade skidhandskar längre?

Längst ner bär jag ett par hemstickade långa ullstrumpor som jag hittade på en julmarknad i Graz i Österrike i december.

Pjäxorna

Muddarna är också nya. Berith Blomgren i Uddevalla har gjort dem åt mig i ”Bohus Stickning”. Pjäxorna med fårskinnsplös är nog från de kalla krigsvintrarna. (Renoveringen av dessa har beskrivits i ett tidigare blogginlägg.)

Ski in Tweed Sthlm 2018-03-03 (25)Halsduken, eller scarfen från Vålådalen, är en liten klenod. Den har jag fått av en f.d. svägerska som jobbade där på fjällstationen sommaren 1967. Vilken fin gåva.

Träskidor är det viktigaste

Skidor av trä ska det vara enligt de oskrivna statuterna. Det spelar inte någon roll hur gamla de är. Tegsnäs tillverkar ju träskidor fortfarande, och det finns fler små fabriker, både i Sverige och Norge. På loppisar ute i landet är det nog rätt lätt att hitta gamla skidor, speciellt norrut. Och så finns det flera firmor som säljer militärt överskott. I Stockholm var vi inte så noga med denna regel, så även ett par plastskidor kom att räknas som träskidor i år.

Kronans skidor 1930-tal (3)

Mina skidor är kanske ”förkrigs” från trettiotalet. De verkar i alla fall vara äldre än ”Vita Blixten” som militärskidor från olika överskottsbolag brukar kallas. Mina är svarta och märkta med en krona. Jag har köpt dem på Floby Överskott utanför Falköping. De har hundratals gamla skidor i lager.

VintageQ har ett par riktigt tunga skidor från 1953.

Anne-Marie Lindstedt 2018-02-13 (1)AM bindningar (1)Hennes skidor har stålkanter och hickorysula och vajerbindning. Här pågår injustering av pjäxorna. Man kan på de låga fästpunkterna se att de var gjorda för slalom på den tiden. 

Se upp med gammalt torrt läder

Jag har en äldre bindning med läderremmar. När jag skulle testa dem första gången så brakade det bara till och de uttorkade läderremmarna brast. Där ser man hur viktigt det är att testa utrustningen innan man ger sig ut på skidäventyr. Så jag gick till mina favoritskomakare på Mano på Riddargatan som tillverkade ny friska remmar. Sen gick jag till Brunells Metallverkstad på samma gata som satte fast remmarna med rejäla nitar.

Så var det det där med vallning.

Det ska vara riktig grundvalla med tjära på träskidor. Då behövs en vallningsbod. Det har inte jag. Förr kunde Alewalds Sport på Kungsgatan valla träskidor, men det gör de inte längre. Räddningen blev Kenneth på Vintagevinden. Han hade både tjära och blåslampa. Sen var skidorna svarta både på ovansidan och undersidan. Lite för svarta faktiskt, så jag fick ta äkta terpentin och torka av överskottet. Som en av mina nyvunna norska vänner sa: tjäran ska gnidas in i träet, inte sitta utanpå som på en gammal stavkyrka.

För att sedan få bra glid smälte jag med hjälp av hårtorken parafinvax längs hela skidan. Jag gned först med en vallaklots och polerade till sist med en skoborste. Och jädrans vad glatta skidorna blev.

Beroende på dagens väder och snöförhållanden anbringas slutligen fästvalla, typ Swix Blå, under trampytan.

Stavarna är ett eget kapitel – ett riktigt litet äventyr.

Dala-Floda 2018-01-23 (2)Helst ska det vara gamla bambustavar med vackert flätade trugor längst ner. Några sådana hade inte jag. Mina var för moderna. Det stod Assar på dem, sextiotal antagligen. Inte kan man ha det till ett par förkrigsskidor.

Räddningen fanns i Radio P4 Dalarna. De har ett program som heter ”Sök och Finn” som sänds på fredagsförmiddagarna. Dit ringde jag och efterlyste ett par gamla stavar. Och efter en stund ringde Gunvor i Grangärde. Hon hade sin pappas stavar kvar i en bod. Jag kunde få dem gratis.

Men vi var tvungna att åka till Grangärde och hämta dem. Det fick bli ett äventyr. VintageQ och jag tog en tripp till Dalarna i januari för att hämta stavar och testa utrustning. Vi bokade in oss på det mysiga Dala-Floda Värdshus. Det kan vi verkligen rekommendera.

Grangärde 2018-01-22 (2)Nu har jag Albert Janssons gamla stavar, han som var född 1894. Tack Gunvor och Radio P4 Dalarna.

Men det är med gamla stavar som med gamla bindningar. Läderremmarna kan ha torkat och man vill ju inte sabba fina original. Så då gick jag ännu en gång till mina favoritskomakare på Mano Skoservice och bad dem göra nya remmar för händerna.

Ski in Tweed Sthlm 2018-03-03 (10)De nya handledsremmarna är smart löstagbara, de sitter bara lindade där uppe.

Bike & Ski in Tweed i Oslo är ett initiativ av Reidar Kjellökken.

På sommaren arrangerar han Oslos Bike in Tweed. Här syns det vilken god organisatör han är på vintern också.

Förra året samlade han ett litet gäng för att gå på träskidor runt Holmenkollen och Ski in Tweed var därmed fött.

Gå med i Facebook-gruppen Forum for skinostalgi så kan du både förkovra dig om gammal skidåkning och hålla dig uppdaterad inför Ski in Tweed 2019. Gruppen är öppen för alla.

Ski in tweed Oslo 2017Originalbesättningen i Holmenkollen Ski in Tweed 2017.

I år gick Ski in Tweed Oslo den 10 februari. Då blev det några fler och bland de cirka 15 – 20 deltagarna var det tre från Sverige; Ulf, Ulrika och Peter. Vi skulle ha varit fyra, men själv låg jag hemma i influensa när tåget gick. En sån sabla otur. Men se så hyggelig di svenske ser ut att ha det i spåret.

Ulf & Ulrika Åström från Umeå. Och Peter Brolin i rött som också var med på Lidingö den 3 mars.

Ski in tweed är verkligen inget tävlingslopp. Tvärtom. Det är en mysig utflykt och gemenskap. Och pauser och matsäcksätande är lika viktigt som själva skidåkningen.

Ski in Tweed Sthlm 2018-03-03 (23)Vi lånade ett bord och några stolar på Långängens gård. Där kan man också köpa fika.

Ski in Tweed Oslo 2018 (4)Ambitionen i köket var lite högre i Norge. Där hade man primuskök med sig i ryggsäckarna. På Lidingö nöjde vi oss med termos och mackor.

Ski in Tweed Sthlm 2018-03-03 (20)Är man en riktig vintagenörd försöker man klara sig utan moderna plastgrejor och fula plastpåsar. Sameslöjd passar riktigt bra i naturen.

Märkesväskor 2017-01-07 (10)Dala-Floda 2018-01-23 (12)I basutrustningen ingår matsäck, dryck och ett varmt plagg att ta på när man rastar. Det kan också vara bra att ha en burk valla, ett sittunderlag och en liten reparationssats. Hur stor väska eller ryggsäck du behöver får du bestämma själv.

After Trä-Ski

Ski in Tweed Oslo 2018 (3)Ingen vanlig After Ski i Oslo. Tänk vad förvånade folk måste ha blivit när det stövlade in femton vintageklädda män och en kvinna i en bar bärande på gamla träskidor. 

Vid en snabb jämförelse ser man tydligt hur mycket bättre norrmännen är på att ordna Ski in Tweed. Så det är bara för oss att komma igen bättre förberedda nästa år. Välkommen både till Oslo och Stockholm 2019. Du har 11 månader på dig att skaffa nödig utrustning. Lycka till.

Ski in Tweed Oslo 2018 (7)Målgången var på skidstadion i Holmenkollen. Det var samma dag som ett stort skidlopp pågick, så ”spurten” refererades av en speaker. Vilken upplevelse det måste ha varit att gå i mål i en så klassisk skidåkningsmiljö. Där skulle man ha varit med. Blir du inte lite sugen?

Ski in Tweed Oslo 2018 (8)I Oslo fick de t.o.m. diplom. Så gör en riktig skidnation.

Jag avslutar med en en inspirationsbild från 1936.

27541024_10155006361662251_6801267651307317080_n

Häng med på Ski in Tweed 2019. Vi ses i skidspåret. 

#ski in tweed

På träskidor mot Holmenkollen

22 Nov

Den 10 februari eller den 3 mars 2018 planerar Reidar Kjellökken och hans vänner i Oslo att arrangera Ski in Tweed  för andra gången. I vintras var de en handfull tappra som åkte runt uppe i Holmenkollen på gamla träskidor och iförda traditionella vintagekläder.

Ski in tweed Oslo 2017

De har också ett Forum för skidnostalgi, Kolla länken. Visst låter det kul.

Vi diskuterade en resa till Oslo

När jag träffade Reidar i juryn för Bike i tweed i Stockholm i september kom vi att tala om nästa års skidtur och han ser gärna ett svenskt deltagande. Såhär skriver Reidar:

”Ski in tweed den 10. februar eller 3.mars. Dette skyldes usikre snøforhold. Vi tar nok sikte på 10. februar- mye tyder på at vinteren er i ferd med å etablere seg i Oslo-området. Dette er samme dag som Holmenkollmarsjen- et stort turrenn. Dette gir muligheter for målgang på Holmenkollen stadion med speaker og litt publikum.

Distansen er ikke så lang. I følge kartet 8,5km. Vi bruker mange timer på å gå turen og deler den i tre like etapper. Det er veldig hyggelig om det kommer en gjeng fra Sverige.”

Det låter ju inte alltför ansträngande, eller hur, så det gäller bara att förbereda sig lite.

Först måste man ha ett par gamla träskidor.

Så vi åkte till Floby Överskottsalager i Västergötland, alldeles nära Hornborgasjön. Det är en enorm gruva för alla sorters överskott, inte bara militärt. Där finns hundratusentals prylar från nästan hela 1900-talet. Gamla skidor från försvaret t. ex. Så jag köpte ett par. Sen har jag fått hjälp av Kenneth på VintageVinden att grundvalla dem med tjära. Det är skönt att ha vänner i nöden. Sportaffärerna i Stockholm vet inte hur man gör längre.

Kronans skidor (1)

Jag saknar fortfarande ett par långa gamla stavar. Säg till om du har några att sälja.

Sen måste man ha kläderna

IMG_9816

Vintage från topp till tå: 1. En varm gammal skidmössa med rejäla öronlappar. 2. En anorak. Just denna har varit med i OS i S:t Moritz 1948. Men det är inget krav. Annan sportjacka kan också fungera. 3. Ett par varma skidbyxor med skön flärp innanför gylfen. Dessa yllebrallor kan man antingen spänna under knät som golfbyxor eller bära i full längd. 4. Gamla skidhandskar eller hemstickade vantar, t.ex. av Lovikka-typ. 5. Rejäla pjäxor som passar i de gamla bindningarna. 6. Och så raggsockor. Dessa har jag toppat med ett par muddar i Bohus Stickning. Det är verkligen överkurs.

Här kan du se lite närbilder på grejor som jag har att välja bland.

Och så var det det där med bindningarna

Visst är det snits och stil med den här modellen. Men läderremmarna, som är sisådär 75 år gamla, är helt ruttna. När jag spände dem runt pjäxan så brast de på flera ställen. Nu har jag lämnat in dem till skomakarna på Mano på Riddargatan för att byta alla remmar. Man törs ju inte ge sig ut på vidderna med bindningar som inte går att lita på.

Mano har varit att lita på förr. Läs gärna min blogg om när de renoverade mina pjäxor på ett utmärkt sätt.

Återstår en bra ryggsäck eller väska

Man måste  en termos med varm choklad, några korvmackor samt en apelsin med sig ut på turen. Och lite jägarsnus, men det kan man ha i fickan. Kanske räcker då en skidväska med midje- och axelremmar. Men ska man ha sittunderlag och lite varmt ombyte med också så behövs en rejäl ryggsäck. Vi får de vad det blir. Glöm inte att sy på några snygga märken, om de inte sitter på från början.

Nu saknas det bara en sak; Sällskap.

Vill du åka med till Oslo i februari? Hör av dig så får vi samplanera resan.

IMG_9826Eller är den här iden helt huvudlös?

 

 

 

Tag lilla Mälarturen och fynda vintage en dag

14 Maj

Ingemar Albertsson 2017-05-14 028Vi tog en tur med bilen i helgen. Först till Stallarholmen där Lilla Skattgömman och Kertis Vintagebod finns i det stora gula huset. Sen for vi vidare genom Strängnäs till Lata Pigan i Vela, mitt ute på landet, strax före Enköping. Då hittar man många roliga plagg och prylar på några timmar. Kolla här.

Ingemar Albertsson 2017-05-14 040

Ska detta – en plastrong- bli min stil i sommar? Vill jag verkligen se ut som Loa Falkman? Från Kerstis Vintagebod.

Ingemar Albertsson 2017-05-14 017

Vem har ägt kostymen med de galanta hängslena? Tyvärr är den för liten för mig. Har du stl 48-50 är det bara att kasta sig på bussen och åka till Kersti i Stallarholmen för att göra årets kap.

Här ser du svaret.

Jo, det är mästaren själv – Povel Ramel. Kolla vilka fina hängslen som medföljer. Och snygga sammetsdetaljer på kavajen. Bland det bästa jag sett på Vintagemarknaden på länge.

Och Vintage Q gick inte lottlös

Lilla skattgömman Stallarholmen

Kolla vilken fin 40-talsdräkt som Birgitta på Lilla Skattgömman hade gömt undan. Först får skräddaren lite jobb med att lägga ut några centimeter i midjan. Sen blir hon snyggast i stan.

Skor 2017-05-14 005Tänk om hon sen tar på sig de här oanvända 30-talsskorna av märket Triumf. De låg och väntade hos lata Pigan.

Turman 004

Hos Kersti hängde den här hemsydda silkiga byxkjolen från tidigt 70-tal. Med vidhängande omlottkjol! Så praktiskt. Nu är det tajm för diskoteque.

Lata Pigan levererar alltid

Ingemar Albertsson 2017-05-14 033Ingemar Albertsson 2017-05-14 037

Lata pigan har förmågan att hitta gamla snygga kostymer. Kolla tyget i denna 50-talare. Den som säger att det är snyggare med jeans får svårt att motivera det.

Ingemar Albertsson 2017-05-14 032Eller vad sägs om denna dubbelknäppta 40-talare med väst? Vilket pangfynd. Och för första gången måste Vintagemannen lägga upp både ärmar och byxben. Finns det mer utarmade män än jag?

Vilken turgubbe jag är. Men så står det också såhär i fodret på den ljusblå kostymen.

Turman 001

V.S.B.

PS. Vill du äta under utflykten kan du med fördel passa på att äta och handla godsaker på Printz Bageri i Stallarholmen. Eller så tar du med egen matsäck och äter hos Lata Pigan.