Arkiv | Prisvärt RSS feed for this section

Välj stickat till jul

21 Dec

Ingemar Albertsson 2017-08-05 004 En riktig myskofta med fuskmockadetaljer. Professor Higgins?

När brasan sprakar sprött och glöggen doftar jul i hela huset är det rätt tid att dra på sig något varmt och mysigt stickat plagg. Det kan vara en pylsig tröja, en stickad väst, en kramig kofta eller en färgglad slipover.

Vintagemannen brukar ju prata sig varm för en udda väst som det bästa och billigaste sättet att höja sin outfit. Men faktum är att ett udda stickat plagg kan ha samma effekt. Här kommer några exempel.

Tweedkavaj 1937 (1) Den stickade slipovern ger en stor möjlighet att leka med färger och textila strukturer. Sätt igång och prova själv.

Svårt att hitta stickade vintagetröjor. Ser du en, så köp.

Att hitta stickade vintageplagg på second hand-marknaden är tyvärr inte så lätt. Mycket är helt utslitet eller uppätet av mal. Och när det är hål på armbågarna så är det. Vissa tröjor kanske kan räddas med skinnlappar, men det mesta är borta för alltid.

IMG_0228Den här myskoftan hittade jag hos Lata Pigan i somras. Den hade hål under ena ärmen och ärmmuddarna har repat upp sig lite. Men jag kunde ändå inte motstå den. Nu gäller det att hitta ett perfekt matchande stoppgarn.

Fyndläge för begagnade slipovers

Lättast är det att hitta en begagnad slipover (sweater vest) utan ärmar. De kostar nästan ingenting på en loppis eller välgörenhetsaffär, ofta bara en femtiolapp. Väldigt mycket färgglädje för pengarna även för den som bara törs bära svart.

Slipover (2) Det är inte dyrt att klä sig fin.

Hur ska en slipover bäras?

Så kommer vi till den avgörande frågan; ska slipovern bäras innanför eller utanpå byxan? Omröstningen börjar nu. Vad tycker du?

Ingemar Albertsson 2017-02-10 003

Såhär kunde vintagemän se ut förr.

Funkar bra på sommaren också som synes.

 

Annonser

Flottans flotta vadmalsbyxor

6 Feb

Jag fick ett tips häromveckan. Floby Överskottslager säljer sköna vinterbyxor i marinblått. Det är flottans gamla vadmalsbyxor som det finns några exemplar kvar av. Jag skulle tro att de är från femtiotalet. Bekvämare brallor har nog aldrig gjorts. De har sån där hög midja så byxorna liksom smeker kroppen. Och det är vidd i benen. Man känner sig lika rörlig som Fred Astaire. Du skulle prova sådana byxor nån gång, så kastar du jeansen på tippen sen. Jeans är rena plågoredskapen i en jämförelse.

flottans-vadmalsbyxor-0

Hög midja gör att byxorna liksom gjuts fast på kroppen. De hänger inte och skaver på höften så att man måste rätta till dem titt och tätt.

Såhär högt ska sköna brallor sitta.

Jag har för liten stjärt.

Varje gång jag köper ett par byxor, nya eller gamla, så är de för stora där bak. Blöjbak säger hustrun. Det är ett problem att ha en så liten och söt rumpa. Jag får gå till skräddaren och höja baksömmen i linningen lite och/eller sy in dem på bredden. Det skulle kanske bli billigare att låta skräddaren sy en extra lösrumpa som jag kan hänga på mig och stoppa ner i alla byxor.

Skyddande värmeplös i gylfen

flottans-vadmalsbyxor-10

Flottans glada skräddargossar har tänkt på allt. Man ska inte behöva förfrysa snorren när man står på kommandobryggan i åska och drivis. Byxorna är därför utrustade med en värmande plös där fram. Precis som i gamla hederliga skidbyxor.

Bälte och hängslen behövs egentligen inte

Byxor som går såhär långt upp i midjan sitter rätt bra utan extra fästanordning runt livet. Men här ges det alternativ för både officeren och gentlemannen. Bälte eller hängslen, vad föredrar du? Det är en sån där smal kanal för bältet. Snyggare hällor för bälten finns inte och knappar för hängslen sitter isydda som standard. Hängslen ger onekligen ett par byxor ett snyggare fall och gör dem ännu lite bekvämare.

Från CBV – Centrala Beklädnadsverkstaden

flottans-vadmalsbyxor-16

I Karlskrona låg den Centrala Beklädnadsverkstaden – CBV – som det står i många uniformer och kläder för Marinen. Fabriken byggdes redan 1921 och verksamheten höll på fram till 1977. Karlskronafabriken löd under  FFV – Förenade Fabriksverken  (1943 – 91) som samordnade nästan all militär produktion på den tiden.

Men vad betyder K-stämplen? Nån som vet.

Vad betyder storleken N 102 L?

flottans-vadmalsbyxor-11

Måtten är lite ovanligt angivna. N vet jag inte vad det står för. L står för Lång, det vet jag, för det finns K för kort och M (mittemellan?) för normal också.

På vanliga herrkläder utgår de traditionella måtten från bröstvidden. Storlek 50 betyder halva omfånget, 100 cm runt bringan. 54 motsvarar 108 cm och 48 motsvarar 96 cm. Sen finns det mått som 96, 100, 104 också. Oftast med ett D framför. Det är mått för lite trindare gubbar med korta ben. Enligt den mätmetoden skulle 102 betyda 51, dvs mittemellan stl 50 och 52. Och det stämmer ju ungefär. Jag är normalt en lång 52:a. Och då kan ju 102 L motsvara nästan detsamma.

Malsäkrad står det i en annan etikett. Undrar hur det gick till. Det luktar i alla fall inget konstigt om byxorna.

Du kan beställa ett par likadana byxor idag.

Floby Överskottslager har en bra webshop. Och de är service-minded om man mailar och frågar om mått. Här kan du hitta brallorna som jag köpte. Det finns några kvar. Jag kanske ska tillägga att byxorna är helt oanvända, i nyskick alltså, antagligen från något nedlagt MOB-förråd.

Och priset undrar du; 495 kr. Som hittat.

saman-amel-2017-01-30-002Sen skulle man bara ha en snygg jacka som passar till… Här står det också CBV i fodret.

Vill du läsa mer om de vita måttsydda byxorna på den här bilden. Klicka här:

 

 

Finns det nåt snyggare än vita byxor?

30 Jan

Det är så elegant med vita byxor. På sommaren är det ju naturligt, men på vintern är det ren lyx. Och något alldeles extra om man låtit måttsy sina brallor till perfekt passform hos en bra skräddare. Därför gick jag till Atelier Saman Amel för att göra ett test. Läs här hur det gick.

ingemar-albertsson-2017-01-14-006Kommendörsgatan 21 i Stockholm. Mitt på Östermalm ligger den lilla lokalen.

Det tar ungefär åtta veckor från första måttagningen tills plaggen är klara. Då ingår minst en extra provning och eventuella justeringar.

Man kan tycka att byxorna satt ganska bra vid första provningen. Ungefär som när man går in i en vanlig klädaffär och börja prova. Men det fanns lite att justera för att få till den perfekta passformen.

Det är små, små detaljer som avgör passformen

saman-amel-2017-01-14-2Jag lider av att ha en för liten rumpa. Nästan alla byxor jag köper måste tas in både lite runt stussen och sedan lyftas lite där bak. Först då blir det snyggt häng i byxorna. Här var även midjan lite för stor.

Välj modell och kvalitetstyg själv

Byxorna sys i Italien. Och Saman Amel erbjuder ett litet urval av italienska och engelska kvalitetstyger. Till de här vita byxorna valde jag ett kraftigt bomullstyg från Loro Piana.

saman-amel-2017-01-27-004Sortimentet består idag av kostymer, kavajer, byxor, skjortor, rockar, slipsar och stickade plagg. Provplagg hänger på en stång. Kostymer säljs mest. Där börjar prislappen på 12.000 kr beroende på tyg. Jämför det med att vanliga konfektionskostymer från s.k. fina märken ofta kostar det dubbla på Fina Gatan. Och då är det inte ens måttsytt.

Slow fashion, gott hantverk och en skön kundupplevelse

saman-amel-2016-11-08-004Dag Granath och Saman Amel är två gamla barndomskompisar från Vallentuna. Saman utbildade sig i skrädderi och sedan korsades deras vägar igen på ett litet svenskt modehus. 2011 bestämde de sig för att dra igång ett eget företag. Och det har de kunnat leva på sedan dess.

Man kan sammanfatta deras företags idé i tre punkter:

  • Slow fashion – en motvikt till konventionellt snabbköpsmode
  • Integrera kunden i processen – det ska vara ett nöje att själv vara med och påverka plaggets utformning
  • Lägg yttersta vikt vid hantverket

Stilen är ganska klassisk, men ändå lite kontemporär. De blandar skandinavisk minimalism med ett formspråk från Neapel. Mina byxor har slag, hög midja och djupa frontveck som skapar den där underbara vidden och komforten i byxorna. Det har jag själv varit med och bestämt.

Mina mått i lager till nästa gång

saman-amel-2017-01-27-017Nu finns mina långa ben och min lilla rumpa i deras dator. Noggrant justerade efter första provningen. Så nu är det bara att gå in och beställa ett par brallor till. Då borde de sitta perfekt direkt.

Stor vikt vid hantverket

Hantverket är viktigt. Här förväntar jag mig att knapparna inte bara följer med som lösa tillbehör utan sitter ordentligt fast, och att knapphålen håller att slitas på. Notera detaljerna med knäppgylf, sidspännen och hängselknappar. Inget obekvämt bälte här inte. Byxorna sitter uppe av sig själva, men med ett par hängslen får de ett ännu snyggare fall.

Där satt dom! Nu saknas bara mina hängslen.

Nu får du hjälpa mig att välja kavaj till.

Visst passar både skepparkavaj och tweedkavaj, eller? Det kanske är en fördel om det finns lite vitt i kavajtyget.

saman-amel-2017-01-30-030Lägg därtill ett par fräna dojor. Nu väntar jag bara på rätt vårvinterväder för att gå ut och sprätta i mina nya byxor. (Obs, de är inte såhär korta.)

saman-amel-2017-01-27-013Tack Saman (och Dag) för ett trevligt samarbete.

Köper Vintagemannen nytt? kanske du undrar.

Inte ofta är svaret. Men det finns några plagg som är jättesvåra att hitta begagnade och det är vita byxor och manchesterbyxor. Då får man göra ett undantag. De här brallorna, unika och måttsydda till mig i ett fantastiskt tungt och tjockt bomullstyg kostade mig 3.500 kr. Det är det verkligen värt.

Vill du läsa mer om mina vita byxor kan du Klicka här

 

 

 

 

 

Pälsfodret som räddade mitt första vintageköp

6 Jan

När jag köpte mina första vintagekläder vägde jag nästan 100 kg. I morse vägde jag 83,5 kg. Vart tog de 16 kilogrammen vägen? Rocken jag köpte var en italiensk ulster i Donegal tweed. Den fanns på Herr Judits vinterrea den 4 februari 2011. Jag passade på att köpa en grön Borsalino-hatt och en matchande halsduk samtidigt. Såhär såg jag ut för snart sex år sedan. Sedan dess har rocken blivit på tok för stor.

ingemar-2011-2c

Rocken passade perfekt på min stora mage. Som man kan se på bilden är det en modern stickad tröja som sticker fram ut ärmen. Vid den här tiden hade jag alltså inte blivit en vintageman på riktigt.

Men, när jag väl upptäckt vintage och second hand var jag fast. Problemet var bara att det fanns väldigt få snygga second hand-kläder i storlek XXXL eller 56. Så jag måste gå ner i storlek. Mitt mål var storlek 52, eller rättare sagt stl 152 eftersom jag är både långbent och utarmad. (152 är ungefär 52 på bredden och 54 på längden.)

ingemar-2012-11-17-003Det tog ett drygt halvår att bli för liten för rocken.

Då uppstod ett nytt problem. Alla kläder som jag hade tidigare och alla nygamla vintagekläder blev för stora. Jag lät skräddare sy in och sy in och sy in. Och det kan funka bra för en storlek; 56 till 54. Men att gå från 56 till 52 är för mycket. Det blir fel vid axlarna, och att justera där blir för dyrt.

Hur gick det till, att gå ner 16 kg på ett halvår?

Jag får ofta den frågan. Med Vintagemetoden, svarar jag. Det finns bara ett sätt; att äta mindre – mycket mindre. Och nästan inget snask och kaffebröd. Visserligen har jag börjat träna på gym också, men det blir man bara tyngre av för muskler väger mer än fett.

Enkelt uttryckt går Vintagemetoden ut på följande:

  1. Frukost: En fruktsmoothie plus en caffe latte.
  2. Lunch: En tallrik fil eller yoghurt med müsli och en latte. (En liten skorpa är OK om dagsvikten tillåter det)
  3. Mellanmål (för man blir sugen under dagen): Frukt eller nötter.
  4. Middag: Ät och drick vafan som helst. Ju godare desto bättre.

Håller järnkoll på vikten

vintagemetodens-vag-003Att börja träna på gym adderade ett kilogram från lägsta nivån.

Om vågen på morgonen dagen efter visar sig ligga ovanför idealvikten så håller man bara igen nästa dag tills man är tillbaka på matchvikt igen. Jag tillåter aldrig vikten att rinna iväg mer än ett kilo. För då måste man köpa nya kläder igen. Jag har hittat min idealvikt, 83,5 kg. Den har jag lyckats hålla sedan hösten 2011.

Men det här skulle ju handla om ett pälsfoder

ingemar-albertsson-2017-01-06-007

Känner du igen rocken? Jo, det är densamma som jag köpte 2011. Jag ärvde senare en trenchcoat med ett pälsfoder i nutria av min svärfar. Själva trenchcoaten var inte så snygg, så den har jag givit bort, men fodret var användbart. Så jag gick till en körsnär, Ivan Petersson, som anpassade pälsfodret till min italienska tweedulster. Och nu sitter den perfekt igen runt en betydligt smärtare vintageman.

ingemar-albertsson-2017-01-06-009Det perfekta plagget för iskalla dagar.

Pälsfodret syddes ursprungligen av Rune Landert som sågs som en av de finaste körsnärerna i Stockholm på 1900-talet. Det syns ju tydligt att fodret är gjort för en rock med kortare slag. Men räck upp handen om du reagerade på det på bilderna ovan. Det här duger gott för mig när det är sexton minusgrader.

palsfodrad-rock-3

Operationen med ett tjockt pälsfoder gjorde att ärmarna blev för korta. Då fick min skräddare lägga ner dem så långt det gick och sätta in ett diskret tyg längst ner.

Dagens I-landsproblem:

pannofix-fr-pixbo-pals-2016-10-25

Nu är det bara ett problem kvar – vilken päls ska jag välja när det blir riktigt kallt?

I somras hittade jag en gammal päls på en loppis. Den kostade bara ett par hundra, så jag kunde inte låta bli. Det är en päls i Pannofix (behandlad lammull) från Pixbo Päls. Ålder okänd, före 1990 i alla fall.

Vad ska jag välja nästa gång kylan slår till?

ingemar-albertsson-2017-01-05-008

Good bye. Vintagemannen är snart tillbaka.

 

 

 

 

 

Så får du ny tid

30 Dec

atlantic-manhattan-2016-04-074

Jag förstår inte dem som lägger hundratusen på en klocka när man man få hundra snygga klockor för samma pris. Som vintageman väljer jag varje dag ett snyggt armbandsur som passar till min outfit den dagen. Och de flesta av mina klockor har kostat hundralappar. Ibland en tusenlapp. Och bara ett par stycken har kostat mer än 10.000 kr. Det är inte dyrt att vara snoffsig.

Atlantic – ett prisvärt favoritmärke

klockor-2016-012

Atlantic är ett av mina favoritmärken. Verkligen prisvärt. Ett jättesnyggt femtiotalsur som bara kostar mellan 500 – 2.000 kr.

atlantic-002

Varför heter det världsmästarur? Jo Atlantic var duktiga på marknadsföring. De sålde mycket på postorder och fyllde sina kataloger med intyg från dåtidens kändisar. De världsberömda löparna Gunder Hägg och Arne Andersson fick namnge var sin modell. Tillsammans slog de 15 världsrekord innan de blev diskade på livstid.

Kolla länkarna här. Det är två gamla svenska Atlantic-kataloger, en från 1956 och en från ungefär samma tid, eller lite tidigare.

atlantic-milano-o-manhattan-1960-2

Den vänstra heter Atlantic Manhattan och den högra Atlantic Milano – en nyhet 1956. Milan var fotbollsklubben där Gunnar Nordahl spelade. Och han gjorde också reklam för Atlantic. Kolla länkarna ovan som sagt.

Jag gillar kronografer – de är lite macho

klockor-2016-016

Kronografer med tidtagning är en annan favorit. De är ofta lite dyrare. Här en anonym gammal schweitzare i både gul och vit metall och med s.k. Nato-band. Ganska frän tycker jag.

Men matcha inte ihjäl dig

Jaeger-le Coultre är mitt verkliga favoritmärke. Nu saknar jag bara en Reverso.

Jag är i de flesta fall noga med att matcha det jag har på mig. Är det svarta skor blir det svart klockarmband, bälte eller hängselstruppar också. Eller motsvarande i brunt. Är det guld i metallen så är det så överallt. Men ibland är jag wild and crazy och blandar. Det får man också göra, om det blir fräckt.

jaeger-lecoultre-memovox-2013-03-17

Med en liten samling av manschettknappar och olika klockor kan det bli fina kombinationer till olika kostymer.

elitic-automatic

Ovanligt med kopparfärg. Men har man några olika kavajer så kan man matcha det också.

Armbanden lika viktiga som klockorna

klockor-2016-028

Klockarmbanden är nästan lika viktiga som klockorna för en vintageman. Men det är svårt att hitta snygga vintageband. Klockorna är från vänster 30-tal, 50-tal och 40-tal.

Gå inte på varumärkestricket.

Jag är nästan totalt ointresserad av varumärken. Utseendet är allt. Här finns både IWC, Certina, Omega och helt anonyma märken. När jag var liten var Certina, Tissot och Omega ungefär likvärdiga. Idag har varumärkesstrategerna bestämt att det är Omega som ska ta upp matchen med Rolex. Man får betala jävligt mycket för mycket för bara märket då.

Små herrur för damerna

klockor-2016-031

Även VintageQ har vintageur. Det finns små damur, eller så bär hon en liten herrklocka, eller om det var avsett för en gosse från början. Herrur var i alla händelser mycket mindre och elegantare förr.

Två motsatser. Ett jättefränt damur i futuristisk sjuttiotalsmodell. Och en klocka inbyggd i ett guldarmband.

klockor-050

Jag har tre såna här askar för mina klockor. Varje morgon börjar med en titt i lådan för att välja ut den som passar bäst.

När klockan blir repig.

No problemas. Repor fixar du lätt med lite tandkräm. Gnid runt med fingret. Torka av.

Fickur när det ska vara extra elegant

Armbandsuret var en av nymodigheterna som kom under första världskriget. Det var inte så praktiskt för stridspiloterna att ta upp ett fickur för att se när de skulle fälla bomberna. Så några piloter band fast sina fickur på låret. Och snart fick uret ett armband. Du vet väl att den lilla, lilla fickan till höger på dina jeans är till för fickuret.

ingemar-albertsson-2016-12-08-1

Själv använder jag dessa s.k. frackur när jag ska vara extra fin i frack, smoking eller bara en fin kostym med väst. Här med en dubbel klockkedja.

omega-i-stall

Det finns tillbehör för allt. Snygg fickursförvaring. Funkar fint på skrivbordet.

Tack för idag. Nu vet du hur du blir riktigt ursnygg. Häpp!

 

7½ skäl att köpa vintagekläder och inte nytt skräp

1 Dec

Ofta får jag frågan varför jag går omkring i vintage och begagnade kläder. Här är de sju bästa anledningarna.

  1. Du betalar mycket mindre än för nya plagg.
  2. Du slipper betala för märket
  3. Det är hållbart – A. Det var bättre kvalitet förr och plaggen håller längre.
  4. Det är hållbart – B. Du behöver inte ha dåligt samvete för att du förorenar jorden och tvingar människor att arbeta för slavlöner.
  5. Du kan få nästan skräddarsytt för en spottstyver.
  6. Du står över modesvängningarna
  7. Kläderna får en själ och en proveniens.

Ingemar Albertsson 2016-05-22 001

En skräddarsydd linnekostym med anor – den är från 1910-talet och har ägts av en grosshandlare i Djursholm. Den kostade lite mer än tusen kronor. Sen har jag låtit sy in den och anpassa storleken till min figur. Västen är relativt ny. Den är i polyester men har karaktär i tyget och blir ett snyggt utropstecken ändå. Panamahatten är arvegods och den är faktiskt köpt i Panama på sextiotalet. Slipsen är märkt Organsin Rhodia, Made in France. Den är ganska kort vilket gör att jag tror att den är från 1940-talet när de flesta kostymer fortfarande hade väst. Denna outfit rymmer i stort sett alla sju argumenten.

Nu tar vi argumenten ett i taget.

1. Du betalar mycket mindre än för nya plagg

Självklart. Jag lägger mycket sällan ut över tusen kronor för ett plagg, ibland bara några tior. Och då gäller det allt från kostymer till en slips. Du kan säkert hitta en riktig skitkostym för tusen kronor i nån av de största lågpriskedjorna också. Men då får du kvalitet därefter. Den håller några gånger och är omodern om nåt år.

En så kallad lite bättre kostym kostar väl från 5 – 10.000 kr i butikskedjorna. En måttbeställd över tiotusen. De flotta märkena 25.000 kr. Och ska du köpa skräddarsydd Savaile-Row-kvalitet så börjar prislappen på 50.000 kr. Tro aldrig att du får en bra skräddarsydd kostym för 10.000 kr.

Jag har många skräddarsydda kostymer, och ännu fler från konfektion, från 1930-70-talen, i en kvalitet som man bara kan drömma om idag, och som varit jättebilliga. 10 kr är mitt bottenrekord. Det var en 50-talskostym i ett snyggt blårandigt tyg med karaktär och i ett alldeles utmärkt skick. Håller i åratal. Många kostymer har kostat 150 kr. Då talar jag om fynd på loppisar ute i landet. I en bättre vintage- och secondhandaffär kan en kostym kosta 2.500 kr. Men tänk då på att den skulle ha kostat minst 25.000 att sy upp idag. Över tusenlappen betalar jag bara för något sjusärdeles extra. Sånt som andra inte vågar gå ut i.

Snacka om ett tyg med karaktär. Skulle du våga gå ut såhär? Räkna med massor av komplimanger.

När det gäller andra plagg så är det billigare; en Stenströms- eller Eton-skjorta kan kosta allt mellan 75 – 350 kr. Men de kostar 1.200 kr nya. Det gäller bara att kolla att de inte är utslitna i krage och manschetter.

En fin Borsalino-hatt kostar sällan mer än 250 kr, kanske bara en hundring. För en ny får du räkna med 2.500 kr och uppåt. En ny Panamahatt kan kosta hur mycket som helst.

Nya slipsar, flugor och näsdukar är hutlöst dyra i butik. Vad sägs om 400 spänn för en fyrkantig tygbit? Jag brukar betala 20 kr för en näsduk och några tior för slipsar.

Bruna o  Svarta skor.JPG

Pruta inte på kvaliteten när det gäller skor. De håller i årtionden om de sköts väl.

Kvalitetsskor är lite dyra. Nya kostar de runt 5.000 och uppåt. Ett par begagnade Church´s, Allen Edmonds, Tricker´s  eller Crockett & Jones får man nog betala ett par tusen för idag, om man inte har tur och hittar ett par på en loppis för 95 kr som jag gjorde i somras. Såna dojor ska du investera i, sköta dem väl och laga när de går sönder.

Mitt allra bästa tips är att köpa några udda västar eller slipovers. De kostar sällan över 100 kr. Det finns inget sätt att så billigt höja hela sin apparition som med en udda färgklick under kavajen.

2. Du slipper betala för märket

Låt oss ta ett groteskt exempel. En traditionell trenchcoat från Burberry kostar mer än 21.000 kr på Fina Gatan. En trenchcoat på H&M kan du få för 2.000 kr ungefär. – Men då har väl en äkta Burberry mycket högre kvalitet, invänder du. Javisst, det är högre kvalitet, antagligen dubbelt så hög, eller kanske tre gånger så hög. Då skulle en sådan märkesrock alltså vara värd 4.000 – 6.000 kr. Varför då betala över 20.000 kr när du i de flesta secondhandaffärer kan hitta en äkta Burberry för under 2.000 kr. Ibland är skicket som nytt och 99 % av mänskligheten ser inte skillnad på årsmodell. Jag betalade 880 kr för min Burberry trenchcoat, inklusive foder, i en vintageaffär i Åhus. Sparade alltså över 20.000 kr bara på det köpet.

Tänk på, att för märkeskläder betalar du ungefär 12 gånger den faktiska produktionskostnaden. Du får rätt mycket snygga vintagekläder för mellanskillnaden.

3. Det är hållbart – A. Det var bättre kvalitet förr och plaggen håller längre.

En ny skjorta är ett skämt. Knapparna följer med som lösa tillbehör. Tyget är sladdrigt och tål inte många tvättar. Undantag finns naturligtvis idag, men då kostar det.

Ta slagen på en kavaj t.ex. De ska ju runt och fint böja sig bakåt. Förr satt skräddarna, och nu talar vi även om konfektion, och handpikerade slagen. Dvs sydde hundratals små stygn som höll ihop yttertyget och mellanlägget på rätt sätt. Så gör riktiga skräddare än idag. Men nu är det mesta bara limmat = Low cost production. Även på märkeskläder för många tusenlappar.

Handpikerade slag 1940-tal 002.JPG

Vik upp slaget och undersök i släpljus. Kolla om du ser de små stygnen. Här, på den här 40-talskavajen, ligger de i rader.

Alla kläder ska vara så lätta idag. I tunna tyger blir det inte lika vackert fall och det skrynklar sig lätt. Tänk vilken fröjd det är att få på sig en dubbelknäppt 40-talskostym med tyngd i byxbenen och djupa slag. Och sen manliga axelvaddar i kavajen. Då känner man sig klädd.

Ända sedan 70-talet, när TEKO-industrin i Sverige pajade ihop, har vi fått mest billiga plagg i skräpkvalitet. Kolla de här bilderna så ser du:

Är det här hållbar kvalitet? Knappast. De små bilderna visar förfallet redan på 70-talet. Den stora svarta bilden är en svindyr jacka från Prada, 2000-tal. Det här skulle ju knappt få godkänt i syslöjden. Vad heter motsatsen till Haut Couture – Basse Couture?

4. Det är hållbart – B. Du behöver inte ha dåligt samvete för att du förorenar jorden och tvingar människor att arbeta för slavlöner.

Det går inte en vecka utan att man hör och läser om hur illa vi sköter både vår jord och människorna som bor här. Det är barnarbetare i fabrikerna och folk får jobba för svältlöner. Klädkedjorna avslöjas gång på gång, och de viftar med sin CSR-policy och säger att de ska ta itu med problemen. Alternativt att det inte går som enskilt företag att bryta ett lands kultur. Och när folket i ett låglöneland fått upp lönerna lite så flyttar hela modecirkusen till ett annat ännu billigare land. Snart är väl Asien uttömt. Vad återstår då att suga ut?

Miljön tar också stryk. Vi läser om bomullsodling med farliga bekämpningsmedel och hälsovådliga färgämnen som förstör vattendragen. Bara en liten rännil av klädfloden är tillverkade av ekologisk bomull och producerat hyggligt miljövänligt.

Slit-0ch-släng var fränt på 60-talet. Nu sitter det oss upp i halsen. Flödet av nya plagg in i butikerna är enormt. Nytt, nytt, nytt varje vecka året runt. De stora kedjorna har en produktion och distribution som påminner om dagligvaruhandeln. Inga lager, bara nyheter i butikerna hela tiden.

deluxe0001

Läs den här avslöjande boken från 2008. Sen har du inga höga tankar om dagens klädindustri längre. Och du har absolut inte nån lust att köpa några dyra märkesvaror.

Det fanns säkert brister i produktionen förr också; hårda arbetsdagar och låga löner. Men om du köper vintage är den skadan sedan länge redan skedd, och du bidrar inte till en fortsatt rovdrift. Det känns rätt skönt faktiskt.

5. Du kan få nästan skräddarsytt för en spottstyver.

Kolla vilken kille eller gubbe som helst – se hur illa kläderna sitter på kroppen. De verkar inte gjorda för att sitta snyggt ens. Hur kan någon tycka att jeansen sitter snyggt på dem? (några slanka modellkroppar undantagna.)

Damkläder ska vi inte tala om. Det finns nästan bara två, tre modeller som allt bygger på; en T-shirt eller ett linne och ibland en herrskjorta. Sen skruvar man och vrider på de  variablerna till toppar, tunikor, tröjor, klänningar, mm. Inte något formsytt och skräddat där inte, möjligen två tutt-sömmar. Sedan A-modellen slagit igenom på 60-talet, och därmed lagt grunden för hela massproduktionen av damkläder, har inte mycket förändrats.

sir-2016-11-03

Made-to-measure? Jo, hoppsan. Att de törs annonsera nåt så urväxt och illasittande som måttbeställt.

Att skräddarsytt är svindyrt har vi redan slagit fast. Ouppnåeligt för nästan alla. I alla fall för mig. Då har orden måttbeställt eller made-to-measure blivit lite hippa mervärden. Det låter ju nästan som skräddarsytt. Men det de flesta tillverkare gör är att utgå från en standardstorlek och sen justera lite på längden och bredden efter kundens personliga mått. Det blir inte några ”fittings” (provningar) och ändringar heller. Om det är lite bättre made-to-measure får man räkna med att ett par brallor drar iväg upp emot fyra tusen kronor i alla fall, beroende på tygkvalitet. Och bara ett byxtyg från Savile Row kan kosta fyra tusen i sig.

Annat är det med vintage. Där har vi först ett fint gammalt kvalitetstyg med både en lite spännande färg och struktur i själva vävnaden. Skulle ha varit jättedyrt idag.

Tyger med tyngd och karaktär.

Sen är det en helt annan kvalitet i hantverket, som ligger ganska nära det skräddarsydda även om det är konfektion, med många handgjorda sömmar, knapphål, pikering, mm. Och ibland hittar man äkta skräddarsydda plagg. Och då talar vi om kvaliteter i högsta tänkbara prisklass.

Så var det då det där med passformen. Nästan allt går att ändra och justera lite, längd och vidd, åtminstone en storlek upp och ner. Det viktigaste att kolla är axlarna. Om tyget inte skrynklar för mycket sig på ryggen vid axlarna, så är storleken nog rätt bra om man har en normalbyggd kropp. Det har inte jag. Jag har jättelånga ben och är utarmad. Då gäller det att kolla om det finns tillräckligt med tyg att lägga ner på ärmar och ben. Det finns det ofta. Ibland får jag offra slaget nere på byxorna eller göra ett fuskslag. Problemet med kavajärmarna uppstår egentligen bara om det är en äkta skräddarsydd kavaj. För då ska det vara riktiga knapphål längst ute på ärmarna och är det så blir det för dyrt att ändra.

Marchesan-skjorta 024

Ärmlängden är lätt att justera om det inte är uppklippta knapphål i ärmen.

Vad kostar det att ändra? undrar du kanske. Byxbenen eller byxmidjan kostar ett par hundra,  kavajärmarna det dubbla. Att sy in eller lägga ut vidden på kavajen från 400 och uppåt. Axlarna ska man inte ge sig på. Då kan tusenlappar rulla iväg. Passar inte axlarna – köp nåt annat istället. Se till att butiken har en bra backspegel så att du kan kolla din rygg.

Den vänstra är alldeles för stor vid axlarna och rynkar sig fult. Den högra är för trång i midjan. Tveksamt om den går att lägga ut snyggt. Inga köp alltså.

Alltså, om du har köpt en vintagekostym, för låt oss säga tusen kronor och lägger lika mycket hos skräddaren, så har du för ett par tusen fått en måttsydd kostym i en kvalitet som säkert skulle kosta minst 25.000 kr idag. Kanske det dubbla. Men i många fall har jag köpt en kostym på loppis för 150 kr och ändrat den för ett par hundra. Det får du knappt ett par skräpbyxor för på billiga stormarknaden.

6. Du står över modesvängningarna

Klassiska proportioner var vanliga ända in på 1960-talet. Sen kom popen och jeansen och t-shirt-modet och ersatte välskräddat med färg och udda skärningar; låg midja, hög midja, jättesmala, jättevida, etc. Och så är det än idag.

Kolla dagens herrkostymer. Knäppeknappen i kavajen sitter uppe vid bröstvårtorna. Kavajen är så kort att hela rumpan är bar. Västen är också för kort. Byxorna är låga och jättesmala. Tja, det går i alla fall åt mindre tyg än på 50-talet = Low Cost Production (but not low price). Det enda vi vet är att det snart är omodernt.

Till vänster två av klädhistoriens mest kända förebilder från femtiotalets Hollywood. Där i midjan ska knäppeknappen sitta.  Och han till höger, en av Sveriges mest ”välklädda” män, sägs det. Sicken förebild.

Med ett par lagom vida byxor, med en lagom lång kavaj, och en väst som döljer bältet, och en knäppeknapp som sitter vid naveln är du alltid klassiskt klädd. Om du sen piffar till dig med en glad väst, snygg slips eller fluga och en matchande näsduk samt en blomma i knapphålet så kommer du i nästan alla kretsar att framstå som intressant välklädd även om du inte är modern. Och är det nån som frågar eller kommenterar något så tar du till argument nummer 7.

7. Kläderna får en själ och en proveniens.

Varje vintageplagg har, eller kan ges, en historia. Har du riktig tur vet du vem som har haft plagget. Detta är min svärfars gamla kostym från tiden han jobbade som…. Eller den här beställde Professor Snorre på AW Bauers hovskrädderi 1953. Eller den här smokingen hade en av Sveriges rikaste män när han tog studenten på Lundsberg 1941. Nu pratar jag om riktigt skräddarsytt med en etikett i innerfickan som talar om vem som en gång beställt kostymen och vilken dag den levererades.

Etiketterna berättar historier.

Har man riktig tur kan man berätta nåt sånt här: Den här kostymen med golfbyxor beställde Generalkonsul Bergsäker på NK 1936, han var förresten med i golfförbundets styrelse på den tiden. Och så är samtalet igång.

Det är jättekul att Googla på namnen i etiketterna och se vad man får fram om personerna och deras liv. En gång berättade jag för en man vem som ägt kostymen jag hade på mig och fick till svar; – Vi bodde på samma gata och hans dotter har jag hånglat med. Säg det om en lågpriskostym från H&M eller Dressman.

I de flesta fall har man inga så bra rövarhistorier att komma med. Men det finns ju fler etiketter att läsa på insidan av plaggen. Både varumärke och i vilken butik kostymen var såld. Varenda stad, köping och municipalsamhälle hade en skräddare eller en bra herrekipering.

Man kan ”forska” om skräddarier, konfektionsfabriker, butiker och varumärken. Nätet är fantastiskt. Man kan läsa att fabriken flyttade till Uppsala 1948 och lades ned 1957. Eller så hittar man någon som har släktforskat och berättar om när de började som lärling i en firma för att sen starta eget. Plagget har fått en berättelse.

Ett särskilt kapitel är att försöka datera plaggen. Det är lite som nutidsarkeologi. Därför samlar jag på postorderkataloger från hela 1900-talet. Där kan man se hur slagen, ryggen, vidden, kragsnibbarna, slipsarna, etc. såg ut vissa år och dra slutsatser därefter. ”Det kan inte ha varit före kriget och sen försvann ju de där smala detaljerna i början av femtiotalet. Vi säger 1946 – 48 ungefär, för det måste ha varit efter att de släppt på tygransoneringen 1945.”

Kragsnibbsarkeologi i postorderkatalogerna.

Så får mina kläder en spännande historia och en själ.

7½. Det är kul.

Nu förstår du varför jag köper vintagekläder – helst sådana från före 1970 – och vilken glädje de ger. Tänk att vid 66 års ålder få leka utklädningslåda igen. Det är ett nöje att sätta ihop dagens outfit. Du anar inte hur många komplimanger jag får från trevliga människor, sådana som jag aldrig skulle ha talat med annars. Idag var det två stycken på en timme.

Under snart sex år som vintageman har jag bara träffat en sur gubbe. Och han fick så han teg. Men det är en annan historia.

Nu är det är bara för dig att hänga med. Ut och börja jaga gamla fina kvalitetskläder för olika ändamål och situationer.

Vanity Fair, April 1931

Såhär såg vi ut på den tiden pojkar ville bli män. Idag verkar män vilja bli pojkar.

 

 

 

 

Bröllopsresa i vintage på Göta kanal

22 Aug

Göta kanal 1916

Vintagemannen och VintageQ gifte sig på midsommarafton 2016. Sen for de på en äkta vintage-bröllopsresa med M/S Juno på Sveriges Blå Band –  Göta kanal. Här kommer ett fylligt bildreportage.

M/S Juno är världens äldsta passagerarfartyg där man kan övernatta. Hon gick av stapeln i Motala  redan 1874. Fortfarande går hon i trafik mellan Göteborg och Stockholm. Känslan av att resa riktigt antikt finns kvar, även om man smakfullt uppdaterat båten många gånger genom åren. Vi blev personligt välkomnade av styrman Axel Johansson och färdens utmärkta värdinna och guide Anna Lindvall och fick sen bagaget nedburet till vår hytt.

Anne-Marie Lindstedt 23016-08-13

Reser man med ett vintagefartyg gäller det att klä sig därefter. Men vi tycker inte att man måste vara helt tids- och stilenlig. Här har VintageQ en Panamahatt från 1920-talet, en bomullskjol från sekelskiftet 1900, en dräktjacka från 1940-talet och en sprillans ny jumper. Det går bra att mixa.

Packa smått med kläder som går att kombinera

Har man ett rykte som vintageman att försvara gäller det att vara rätt klädd och kombinera plaggen väl matchade. Den blåvitrandiga ensemblen med byxor och väst är från en svensk militäruniform modell 1868. Passar utmärkt på Juno från 1874. De vita byxorna och kavajen är från en grosshandlarkostym i linne från 1916 ungefär. Den blå yllekavajen är en konvalecentkavaj från ett engelskt militärsjukhus 1942. Man måste ha varmt ylle med sig när det blåser kallt över vattnen.

Har man sen en udda väst och en slipover med sig också kan man få ihop tolv olika kombinationer. Och det räcker ju bra för en fyradagarsresa.

Sen är det är ju de små, små detaljerna som gör´et. I en liten ask för manschett- och skjortknappar stoppar man ner små pins som passar för resan. Det röda märket på kavajen är ett Simborgarmärke från 1936. Bygden vid älven var en utställning i Trollhättan 1946 och Motalas pin med radiomast är från 1937. Sen får man inte glömma att packa några passande slipsar, flugor, knapphålsblommor och klockor också.

Notera säkerhetssnodden i hatten (en s.k. boater, vad annars?). Den elastiska snodden, fäst i en knapp i kavajen, är en försäkring om hatten skulle blåsa av. Enligt utsaga är den finessen uppfunnen av gondoliärerna i Venedig. Det kan man förstå.

Det ryms inga stora väskor i de små hytterna, egentligen inga alls, så det gäller att hålla bagaget nere. Två små resväskor, en hattask, en liten bag, en kameraväska och VintageQ´s handväska.

Klä om till middag

Det är brukligt att klä om till middag. Nåja, det var ganska skraltigt med det. Men vi ansträngde oss som vanligt och piffade till oss.  Det kände vi som en plikt mot gamla Juno.

– Får man äta middag vid kaptenens bord, iförd vit smoking? frågade jag när vi bokade resan. – Det behöver du inte vara orolig för, fick jag till svar. Dom anade inte vem dom hade att göra med. Nu blev det inga sådana middagar, men kapten Albert Håkansson kom i alla fall och satte sig vid vårt bord. Det är en kul gubbe.

Inför varje lunch, två rätter, och varje middag, tre rätter, fick man skriva upp på en lista vad man ville dricka till maten. På så vis fick man champagnen eller ölen rätt kyld när man satte sig till bords. Det är vackra jugendmatsalar där man redan vid första lunchen blir placerad ihop med några andra trevliga resenärer. Men själva matupplevelsen är inte mycket att skryta med. Här finns stora möjligheter till förbättring.

Göta Kanal 2016-08-12-16 121

Frukosten var däremot perfekt. Precis enligt Vintagemetoden – massor av frukt och en kaffe latte. Smaskens. En bra start på dagen.

Vi vaknade tidigt de första två morgnarna. Dels beroende på att vi sov alldeles ovanpå propellern, dels för att vi ville se så mycket som möjligt. Klockan sex var vi uppe på däck pigga och nytra. Då var det ingen trängsel.

Ett tips från Vintagecoachen: Köp en sån där snuskigt dyr engelsk pyjamas i finaste bomullspoplin på Jermyn Street i London. Då känner man sig så fin att man kan gå ut och gå i den.

Välj en bananhytt

Hytterna är små, väldigt små. Därför hade vi bokat en av ”bananhytterna” längst bak, längs den svängda aktern. Det är de enda hytterna som har soffa och där en person över 180 cm kan ligga rak. I alla fall på C-däck. Vi kunde vara två personer inne i hytten och klä oss och hålla på med toilettbestyr samtidigt. Övriga hytter på C-däck är som små sovkupéer på tåget, där man ligger i korta våningskojer. Det gör man även i de dyra hytterna på A- och B-däck, men där är det lite rymligare. Vi valde helt enkelt rätt. Dånet från propellern vande man sig vid. (Det finns också en ”bröllopshytt” med Queen size bed, 120 cm bred, men den valde vi bort.)

Många utflykter på land

Det blir aldrig långtråkigt att resa i fyra dagar. Vi hade böcker med oss, men dem öppnade vi aldrig. Vi gick av fartyget vid Trollhättans slussar, Karlsborgs fästning, Motala, Vreta kloster, Söderköping och på Birka. På flera ställen var det guidade turer. Sen kan man ju gå av vid många slussar och gå bredvid båten också.

I Söderköping ligger den lilla klädbutiken Kanaljen vid kanalen bara 100 meter från slussen. Den är bäst i hela Sverige på ljusa linnekostymer i klassisk stil och fina Panamahattar. Naturligtvis hade de öppet kl 20.30 när vi anlände. Passa på att shoppa. Du har en timme på dig.

Mer än 60 slussar

I Göta älv och Trollhättan finns de största slussarna och de äldsta. Vid slusstrappans topp ligger ett lite dammigt kanalmuseum. Men det är dumt att missa det. Se filmen så lär du dig mycket om slussarna och kanalen.

Den mest berömda slusstrappan finns vid Berg, norr om Linköping. Dit kan man lätt ta sig med bil om man är ute på E4-an och kör. Vi hade gjort matsäckssmörgåsar vid frukosten och så skippade vi lunchen den dagen.

Dagens klyscha: Pastoral idyll

Det är en otroligt idyllisk resa. Så avkopplande att sakta glida fram genom  pastorala landskap där kreaturen betar eller trolska skogar och trånga passager. Det blir aldrig långtråkigt. De stora sjöarna och haven passerar man på natten eller när man äter. I alla fall om man åker som vi gjorde, från Göteborg till Stockholm.

Att flyta fram på natten är också spännande. Eller att hjälpa till med någon av de få handdrivna slussarna. Eller att promenera i Motala och hitta en drömbil, en Morris Eight från 1937. Men det mest originella var i Forsvik, strax före Karlsborg.Där står familjen Kindbom, varje dag som båten passerar, och sjunger väckelsesånger och nedkallar Guds välsignelse över vår färd på Göta kanal och genom livet. Det har de gjort ända sedan 1920-talet. Det kallar jag vintage.

Gå ombord i Göteborg

Med på resan hade vi en guidebok från 1954. Den gäller i stort sett fortfarande. Så är det om man reser vintage, då behövs inga nymodigheter. Vi reste från Göteborg till Stockholm. Det tar fyra dagar och tre nätter. Man kan åka åt motsatt håll också. Men alla förståsigpåare som vi talat med säger att den riktningen vi åkte är vackrast. Man är vaken på rätt ställen och det blir en mycket mer magnifik avslutning i Mälaren och Stockholms inlopp än att sluta resan i den lite tråkiga Göta älv.

Otroligt trevlig personal! Kapten Albert och hans besättning styrde med säker hand och alla var väldigt serviceinriktade. Det har varit ett nöje att ha att göra med all personal på rederiet, ända från bokning, ombokning och livet ombord. Heder åt ett sånt gäng.

 Gott liv ombord

Några blandade bilder från livet ombord. När det är varmt och fint väder sitter man uppe på däck. När det är blåsigt, blött och kallt kan man gå in i salongen eller matsalen. Men vi var ute mest hela tiden. Och det finns massor av filtar.

På övre akterdäck finns Honesty Bar. Där tar man sig själv vad man vill dricka; öl, vin, läsk, kaffe. Sen var det bara att anteckna vad man tagit på en lista.

Tack M/S Juno för en kanonupplevelse

Oj, vilken bra bröllopsresa det blev. Vi är fortfarande lika kära efter 21 år tillsammans. Och du läsare – ni behöver inte vänta till guldbröllopsdagen. Boka reda nu så får du en lyxupplevelse nästa sommar för ett mycket behagligt pris.

Hjälp! Är Vintagemannen med ombord idag?