Archive | Gentlemannens garderob RSS feed for this section

Tag lilla Mälarturen och fynda vintage en dag

14 Maj

Ingemar Albertsson 2017-05-14 028Vi tog en tur med bilen i helgen. Först till Stallarholmen där Lilla Skattgömman och Kertis Vintagebod finns i det stora gula huset. Sen for vi vidare genom Strängnäs till Lata Pigan i Vela, mitt ute på landet, strax före Enköping. Då hittar man många roliga plagg och prylar på några timmar. Kolla här.

Ingemar Albertsson 2017-05-14 040

Ska detta – en plastrong- bli min stil i sommar? Vill jag verkligen se ut som Loa Falkman? Från Kerstis Vintagebod.

Ingemar Albertsson 2017-05-14 017

Vem har ägt kostymen med de galanta hängslena? Tyvärr är den för liten för mig. Har du stl 48-50 är det bara att kasta sig på bussen och åka till Kersti i Stallarholmen för att göra årets kap.

Här ser du svaret.

Jo, det är mästaren själv – Povel Ramel. Kolla vilka fina hängslen som medföljer. Och snygga sammetsdetaljer på kavajen. Bland det bästa jag sett på Vintagemarknaden på länge.

Och Vintage Q gick inte lottlös

Lilla skattgömman Stallarholmen

Kolla vilken fin 40-talsdräkt som Birgitta på Lilla Skattgömman hade gömt undan. Först får skräddaren lite jobb med att lägga ut några centimeter i midjan. Sen blir hon snyggast i stan.

Skor 2017-05-14 005Tänk om hon sen tar på sig de här oanvända 30-talsskorna av märket Triumf. De låg och väntade hos lata Pigan.

Turman 004

Hos Kersti hängde den här hemsydda silkiga byxkjolen från tidigt 70-tal. Med vidhängande omlottkjol! Så praktiskt. Nu är det tajm för diskoteque.

Lata Pigan levererar alltid

Ingemar Albertsson 2017-05-14 033Ingemar Albertsson 2017-05-14 037

Lata pigan har förmågan att hitta gamla snygga kostymer. Kolla tyget i denna 50-talare. Den som säger att det är snyggare med jeans får svårt att motivera det.

Ingemar Albertsson 2017-05-14 032Eller vad sägs om denna dubbelknäppta 40-talare med väst? Vilket pangfynd. Och för första gången måste Vintagemannen lägga upp både ärmar och byxben. Finns det mer utarmade män än jag?

Vilken turgubbe jag är. Men så står det också såhär i fodret på den ljusblå kostymen.

Turman 001

V.S.B.

PS. Vill du äta under utflykten kan du med fördel passa på att äta och handla godsaker på Printz Bageri i Stallarholmen. Eller så tar du med egen matsäck och äter hos Lata Pigan.

Livsfarlig sula

7 Feb

halka-1

Nu är vintern här på besök ett par dagar och med den de halkiga trottoarerna. Vintagemannen har många fina s.k. kvalitetsskor. Några är utrustade med gummisula. Det märks att de egentligen är tillverkade för ett annat klimat än vårt, för gummit är ofta alldeles för hårt. Det blir stenhårt vid minusgrader och halt som en ishockeypuck. Dagens I-landsproblem tycker du kanske. Men det tycker man nog inte när man ligger där på gatan med en bruten fot eller hand. Än så länge har jag bara drattat på ändan ett par gånger. Men en dag kanske oturen är framme.

Dainite heter en sula med runda nabbar som de stora skofabrikerna gärna använder på sina grövre skor. Jag har den sulan på mina Tricker´s och Crockett & Jones och Carmina.

Det är den här sulan jag vill varna för – Dainite. Den är lömskt hal på en svensk vintertrottoar.

sulor-016

Man kan lika gärna gå ut i lädersulor. Då vet man ju i alla fall att det är halt. Och så kan man ju alltid ta spatserkäppen med.

broddar-2012-12

Att ta på sig broddar är ju naturligtvis ett alternativ. Och fantastiskt effektivt. Men hur elegant är det?

Rågummi biter

Rågummi, som jag också minns från min ungdoms Playboyskor, är mjukt som suddgummi och har en helt annan friktion. Trots att nabbar saknas har de ett mycket bra grepp på is. Dessa Carmina-skor sitter som klistrade på marken.

Dom kunde förr

sulor-019

Se här ett par militära permissionsskor från 1963. Antagligen tillverkade av Norlins i Nordingrå på Höga Kusten. Trots att skorna är 54 år gamla har de ett sulgummi med spänsten kvar och den hederliga Elg-klacken. Och jag gick nästan obehindrat i halkan igår kväll – både till och från krogen.

Skomakarns gummisulor

gummisula-002

Ofta, när jag har hittat ett par skor med lädersula, går jag till skomakaren för att sätta på en tunn gummisula också. Skomakarna har i stort sett alltid gummisulor anpassade till svensk vinter och med ett mönster som funkar i halkan. Fråga alltid din skomakare hur sulorna fungerar på vinterväglag. Dessa kanske inte är att rekommendera för ren snöpulsning, men hur ofta är man ute i sådant väder i lågskor?

Galoscher, overshoes och bottiner

Galoscher och bottiner brukar vara ganska halksäkra. Det finns moderna varianter som Fred & Matt och Swims, eller gamla hederliga Tretorn och Viking. Några har t.o.m. inbyggda dobbar. Läs gärna mitt blogginlägg om galoscher.

Vibram – det är rejäla grejor.

sulor-024

Dessa gamla vintagepjäxor från 40-50-talet hade en helt söndertorkad och sprucken sula. Men nu är de som nya igen. Vibram-sulan funkar i grov snö och har bra friktion även på is. Så ska ett par vintersulor vara.

Vill du läsa mer om hur skomakaren Mano på Riddargatan renoverade de här pjäxorna och hur de fick en ny Vibram-sula. Klicka här!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Ett hejdlöst år med Vintagemannen

20 Jan

Idag har jag bloggat som Vintagemannen precis ett år. Många olika outfits har jag haft på mig under de senaste 12 månaderna. Man kan ju undra om jag har nån stil egentligen, eller om jag bara har väldigt kul i utklädningslådan. Så jag tänkte idag göra en självupptagen tillbakablick från januari 2016 till januari 2017. Håll till godo.

JANUARI 2016: Snö och tweed

Visst är det kul med gamla skidkläder. Stig-Helmer, släng dig i väggen. Men om jag har nån egen stil så är det tweedkavajer. Nästan alltid kombinerad med en färgglad väst eller slipover. Sen ska skjorta, byxor, slips, näsduk, klocka och knapphålsblomma kombineras på ett fräckt sätt. Det är den riktige Vintagemannen.

FEBRUARI: Vintage jubilee day & ny livsstil

Den 4 februari firar Vintagemannen som den dag det hela startade. Det var den dagen 2011 som jag och VintageQ klev in på Herr Judit på Sibyllegatan. Sen urartade det med kläder, nya matvanor och träning på gym. Jag gick från stl 56 till stl 52 för att kunna hitta snyggare second hand- och vintagekläder.

MARS: Ur-bra fynd

Gamla klockor är kul. Man kan hitta fina vintageur för hundralappar, eller bara några tusen. Så varje dag väljer jag omsorgsfullt ut ett armandsur som passar till kläderna den dagen. I mars gjorde jag två fina klädfynd också. En äkta gammal manchesterkostym i gott skick och en Burberry-trenchcoat för 8oo kr. Ett bra köp, då de kostar nästan 22.000 kr nya idag.

APRIL: Plus fours är en utfreakad stil som är populär bland allmänheten

Ett säkert sätt att skapa uppmärksamhet är att ta på sig ett par golfbyxor. De flesta blir glada. Några blir uppretade. Den vänstra klädseln har jag haft flera år. Kavajen är en Schlasbergs från sjuttiotalet. Det är nog den blazer jag har haft mest glädje av, köpt hos Mani i Malmö. Den högra kostymen hittade jag i april 2016 jag hos A.Marchesan på Odengatan 74, en av världens bästa vintagebutiker. Den här bilden är en av de allra mest gillade på hans Instagram.

MAJ: De vita linnekostymernas månad

Ett år tidigare hade jag en vit linnekostym. Nu har jag tre. Jag hade ju ett bröllop i juni att planera. Så jag blev jätteglad när Peter på Sundown Covey hade en ny linnekostym i butiken som var skräddarsydd åt en annan gubbe. Men han kom aldrig och hämtade ut sin kostym, så jag fick köpa den billigt, och då ingick justering till mina kroppsformer. Den andra, som är från c:a 1915, hittade jag några dagar senare hos Old Touch. Det var en riktig grosshandlarkostym från Djursholm som fick sys in ordentligt runt midjan. En lycka kommer sällan ensam. I övrigt kom maj med solen och jag fick börja använda mina Panamahattar igen.

JUNI: Bröllop och förberedelser

Vårt bröllop på midsommarafton var utan tvekan årets mest enastående händelse. En tropisk natt. Det var mycket som skulle förberedas, hacka lök till den inlagda sillen t ex. Men det fanns också gott om tid för både kultur och relax ändå

JULI: Välklädd och fritidsklädd

Webbmagasinet Välklädda Svenska Herrar gjorde ett reportage om Vintagemannen i juli. Det var ju väldigt hedrande. Då tänkte nog Erik Mannby speciellt på mina fina fritidskläder. Eller hur?

AUGUSTI: Bröllopsresa på Göta kanal och livet leker

Vår försenade bröllopsresa gick i augusti från Göteborg till Stockholm med M/S Juno från 1874. En passande omgivning för Vintagemannen och VintageQ så vitt jag kan se. Sen lekte vi som vanligt lite också.

SEPTEMBER: Bike in tweed och roliga utflykter

Jag tycker att VintageQ var fantastiskt vacker i sin New Look och matchande cykel. Och min tweedkostym från Savile Row går inte heller av för hackor. Annars var vi på utflykt åt olika håll i världen; Knivsta och Julita t ex. Och så mötte jag Rivierans guldgossar på muggen på biografen Victoria.

OKTOBER: En äkta cell-fie

Såhär ser ska en riktig cellfie ut. Den är tagen i en cell på Långholmens gamla fängelse. I övrigt kan man ju notera att sommar´n är slut och jag får krypa in i mina favoriter, tweedkavajerna igen.

NOVEMBER: Mötte min dubbelgångare och blev porträtterad i Mitt i

Vintagemannen fick väldig uppmärksamhet i tidningen Mitt i i november. Ett helt uppslag. Jag blev igenkänd över hela stan. Det är kul när folk kommer fram till ”en sprätt i knästrumpor” och börjar prata. Sen fick jag också möta min dubbelgångare IRL. Jag kunde ha fått skriva många autografer den kvällen.

DECEMBER: All time high på Instagram

Sherlock Holmes-outfitten slår an. Över 450 gillar den på Instagram. Det är mycket för en Vintageman. Men det börjar lossna på IG. Just idag passerades 1.600 följare och många bilder får över 200 gillanden. Det trodde jag verkligen inte för ett år sedan. Så kul!.

JANUARI 2017: Leken fortsätter i full fart

Idag har jag en glad femtiotalsslips. Året har börjat bra. Jag har gjort enastående fynd. En skidkostym från slutet av 30-talet och en bilrock i getskinn från 20-talet. Båda med fin proveniens. Och så har jag gått till Atelier Samal Amel och beställt ett par vita byxor, men om dessa kommer jag att blogga i nästa vecka.

Roliga bonusbilder från 2016

Tänk vad mycket roliga kläder det finns. Om man bara vågar. Pröva själv. Mitt liv har aldrig varit roligare. Välkommen i gänget. Och i maj var Vintagemannen ett inslag på TV4-nyheterna. Det kunde jag inte föreställa mig när jag började. De måste ha varit verklig nyhetstorka den dagen.

Gott Nytt År!

Pälsfodret som räddade mitt första vintageköp

6 Jan

När jag köpte mina första vintagekläder vägde jag nästan 100 kg. I morse vägde jag 83,5 kg. Vart tog de 16 kilogrammen vägen? Rocken jag köpte var en italiensk ulster i Donegal tweed. Den fanns på Herr Judits vinterrea den 4 februari 2011. Jag passade på att köpa en grön Borsalino-hatt och en matchande halsduk samtidigt. Såhär såg jag ut för snart sex år sedan. Sedan dess har rocken blivit på tok för stor.

ingemar-2011-2c

Rocken passade perfekt på min stora mage. Som man kan se på bilden är det en modern stickad tröja som sticker fram ut ärmen. Vid den här tiden hade jag alltså inte blivit en vintageman på riktigt.

Men, när jag väl upptäckt vintage och second hand var jag fast. Problemet var bara att det fanns väldigt få snygga second hand-kläder i storlek XXXL eller 56. Så jag måste gå ner i storlek. Mitt mål var storlek 52, eller rättare sagt stl 152 eftersom jag är både långbent och utarmad. (152 är ungefär 52 på bredden och 54 på längden.)

ingemar-2012-11-17-003Det tog ett drygt halvår att bli för liten för rocken.

Då uppstod ett nytt problem. Alla kläder som jag hade tidigare och alla nygamla vintagekläder blev för stora. Jag lät skräddare sy in och sy in och sy in. Och det kan funka bra för en storlek; 56 till 54. Men att gå från 56 till 52 är för mycket. Det blir fel vid axlarna, och att justera där blir för dyrt.

Hur gick det till, att gå ner 16 kg på ett halvår?

Jag får ofta den frågan. Med Vintagemetoden, svarar jag. Det finns bara ett sätt; att äta mindre – mycket mindre. Och nästan inget snask och kaffebröd. Visserligen har jag börjat träna på gym också, men det blir man bara tyngre av för muskler väger mer än fett.

Enkelt uttryckt går Vintagemetoden ut på följande:

  1. Frukost: En fruktsmoothie plus en caffe latte.
  2. Lunch: En tallrik fil eller yoghurt med müsli och en latte. (En liten skorpa är OK om dagsvikten tillåter det)
  3. Mellanmål (för man blir sugen under dagen): Frukt eller nötter.
  4. Middag: Ät och drick vafan som helst. Ju godare desto bättre.

Håller järnkoll på vikten

vintagemetodens-vag-003Att börja träna på gym adderade ett kilogram från lägsta nivån.

Om vågen på morgonen dagen efter visar sig ligga ovanför idealvikten så håller man bara igen nästa dag tills man är tillbaka på matchvikt igen. Jag tillåter aldrig vikten att rinna iväg mer än ett kilo. För då måste man köpa nya kläder igen. Jag har hittat min idealvikt, 83,5 kg. Den har jag lyckats hålla sedan hösten 2011.

Men det här skulle ju handla om ett pälsfoder

ingemar-albertsson-2017-01-06-007

Känner du igen rocken? Jo, det är densamma som jag köpte 2011. Jag ärvde senare en trenchcoat med ett pälsfoder i nutria av min svärfar. Själva trenchcoaten var inte så snygg, så den har jag givit bort, men fodret var användbart. Så jag gick till en körsnär, Ivan Petersson, som anpassade pälsfodret till min italienska tweedulster. Och nu sitter den perfekt igen runt en betydligt smärtare vintageman.

ingemar-albertsson-2017-01-06-009Det perfekta plagget för iskalla dagar.

Pälsfodret syddes ursprungligen av Rune Landert som sågs som en av de finaste körsnärerna i Stockholm på 1900-talet. Det syns ju tydligt att fodret är gjort för en rock med kortare slag. Men räck upp handen om du reagerade på det på bilderna ovan. Det här duger gott för mig när det är sexton minusgrader.

palsfodrad-rock-3

Operationen med ett tjockt pälsfoder gjorde att ärmarna blev för korta. Då fick min skräddare lägga ner dem så långt det gick och sätta in ett diskret tyg längst ner.

Dagens I-landsproblem:

pannofix-fr-pixbo-pals-2016-10-25

Nu är det bara ett problem kvar – vilken päls ska jag välja när det blir riktigt kallt?

I somras hittade jag en gammal päls på en loppis. Den kostade bara ett par hundra, så jag kunde inte låta bli. Det är en päls i Pannofix (behandlad lammull) från Pixbo Päls. Ålder okänd, före 1990 i alla fall.

Vad ska jag välja nästa gång kylan slår till?

ingemar-albertsson-2017-01-05-008

Good bye. Vintagemannen är snart tillbaka.

 

 

 

 

 

Klädåret 2016 innehöll mycket vitt och tweed och kul.

2 Jan

Jag satte mig att fundera på hur Vintagemannens klädår 2016 hade varit och kom fram till att vita byxor verkar ha varit en favorit. Och golfbyxor. Och tweedkavajer naturligvis, det är nog allra mest jag. Och några tjusiga kostymer. Och så det lite tokroliga. Vad gör man inte för publiken?

5872

Men jag måste börja med det mesta fantastiska som hände 2016. På midsommarafton äktade jag VintageQ och jag är så lycklig.

Handkolorerat blev årets vintageord. Både bröllopsfotot och den fantastiska bröllopsresan på Göta kanal fick en air av den gamla goda tiden.

Vita linnebrallor var en favorit i år. Året innan hade jag bara en linnekostym. Nu har jag tre. Hur gick det till?

I juni var VintageQ och jag på Riveran. Där kände jag mig som en riktig guldgosse.

Tweedmannen

Annars har tweedkavajen varit årets favorit. Jag har nog nästan ett tjugotal i olika färger och mönster. Det är väldigt användbart på jobbet, med olika västar och slipovers till.

Golfbyxmannen

Golfbyxor är en annan favorit. Alltid retar det någon. Passar också bra till tweedkavajerna.

Knästrumps- & kortbyxmannen

Som det stod i tidningen Mitt i: ”En sprätt i knästrumpor” (se nedan) så vill jag bara visa att jag har nedrullade kortstrumpor också.

Mediemannen

Vintagemannen har varit rätt mycket i media under 2016. Tidningen Mitt i hade både en liten notis under sommaren och ett helsidesreportage under hösten. TV4-nyheterna gjorde hemma-hos-reportage i januari.

Tänk att en gubbe i gamla kläder kan vara en sån sevärdhet.

ingemar-albertsson-2016-07-08

Jag var rätt stolt när jag också blev intervjuad i webbmagasinet Välklädda Svenska Herrar. Vita byxor + udda väst + tweedkavaj med karaktär = Vintagemannen.

Kostymmannen

Sen är det ju alltid kul att få dra på sig en snygg kostym. Man blir lite rakare i ryggen. Och man blir bättre bemött nästan i alla sammanhang. Lägg till en spatserkäpp och du får sitta på bussen också.

Det blir extra kul vid de tillfällen man får klä upp sig ordentligt. Alltid med en blomma i knapphålet. Fake naturligtvis. Jag har alltid tygblommor. Riktiga blommor förstör bara tyget. Fråga dem som hyr ut högtidskläder.

Utklädningsmannen

Tänk att vid 66 års ålder får leka utklädningslåda. Jag har nog aldrig haft det roligare i livet.

Dubbelgångarmannen

ingemar-albertsson-2016-11-16

En av årets höjdpunkter var att höra Mikael Wiehe på Rival. Jag hade kunnat få skriva många autografer den kvällen. Han tyckte att jag hade snygga glasögon.

Succémannen

Detta blev ändå årets plagg. En Sherlock Holmes-outfit som jag hittade på en antikmässa 2013. Nu var det första gången jag vågat använda den och det skapade en succé på Instagram. Cirka 450 har gillat hittills. Vad kan det komma sig?

ingemar-albertsson-2016-07-29-010

Nu ser vi fram emot nästa sommar och nya tunna kläder. Men innan dess har vi ju en hel vinter och vår framför oss då vi får krypa in i tweed, rockar och mysiga ylletröjor.

Gott Nytt År!

7½ skäl att köpa vintagekläder och inte nytt skräp

1 Dec

Ofta får jag frågan varför jag går omkring i vintage och begagnade kläder. Här är de sju bästa anledningarna.

  1. Du betalar mycket mindre än för nya plagg.
  2. Du slipper betala för märket
  3. Det är hållbart – A. Det var bättre kvalitet förr och plaggen håller längre.
  4. Det är hållbart – B. Du behöver inte ha dåligt samvete för att du förorenar jorden och tvingar människor att arbeta för slavlöner.
  5. Du kan få nästan skräddarsytt för en spottstyver.
  6. Du står över modesvängningarna
  7. Kläderna får en själ och en proveniens.

Ingemar Albertsson 2016-05-22 001

En skräddarsydd linnekostym med anor – den är från 1910-talet och har ägts av en grosshandlare i Djursholm. Den kostade lite mer än tusen kronor. Sen har jag låtit sy in den och anpassa storleken till min figur. Västen är relativt ny. Den är i polyester men har karaktär i tyget och blir ett snyggt utropstecken ändå. Panamahatten är arvegods och den är faktiskt köpt i Panama på sextiotalet. Slipsen är märkt Organsin Rhodia, Made in France. Den är ganska kort vilket gör att jag tror att den är från 1940-talet när de flesta kostymer fortfarande hade väst. Denna outfit rymmer i stort sett alla sju argumenten.

Nu tar vi argumenten ett i taget.

1. Du betalar mycket mindre än för nya plagg

Självklart. Jag lägger mycket sällan ut över tusen kronor för ett plagg, ibland bara några tior. Och då gäller det allt från kostymer till en slips. Du kan säkert hitta en riktig skitkostym för tusen kronor i nån av de största lågpriskedjorna också. Men då får du kvalitet därefter. Den håller några gånger och är omodern om nåt år.

En så kallad lite bättre kostym kostar väl från 5 – 10.000 kr i butikskedjorna. En måttbeställd över tiotusen. De flotta märkena 25.000 kr. Och ska du köpa skräddarsydd Savaile-Row-kvalitet så börjar prislappen på 50.000 kr. Tro aldrig att du får en bra skräddarsydd kostym för 10.000 kr.

Jag har många skräddarsydda kostymer, och ännu fler från konfektion, från 1930-70-talen, i en kvalitet som man bara kan drömma om idag, och som varit jättebilliga. 10 kr är mitt bottenrekord. Det var en 50-talskostym i ett snyggt blårandigt tyg med karaktär och i ett alldeles utmärkt skick. Håller i åratal. Många kostymer har kostat 150 kr. Då talar jag om fynd på loppisar ute i landet. I en bättre vintage- och secondhandaffär kan en kostym kosta 2.500 kr. Men tänk då på att den skulle ha kostat minst 25.000 att sy upp idag. Över tusenlappen betalar jag bara för något sjusärdeles extra. Sånt som andra inte vågar gå ut i.

Snacka om ett tyg med karaktär. Skulle du våga gå ut såhär? Räkna med massor av komplimanger.

När det gäller andra plagg så är det billigare; en Stenströms- eller Eton-skjorta kan kosta allt mellan 75 – 350 kr. Men de kostar 1.200 kr nya. Det gäller bara att kolla att de inte är utslitna i krage och manschetter.

En fin Borsalino-hatt kostar sällan mer än 250 kr, kanske bara en hundring. För en ny får du räkna med 2.500 kr och uppåt. En ny Panamahatt kan kosta hur mycket som helst.

Nya slipsar, flugor och näsdukar är hutlöst dyra i butik. Vad sägs om 400 spänn för en fyrkantig tygbit? Jag brukar betala 20 kr för en näsduk och några tior för slipsar.

Bruna o  Svarta skor.JPG

Pruta inte på kvaliteten när det gäller skor. De håller i årtionden om de sköts väl.

Kvalitetsskor är lite dyra. Nya kostar de runt 5.000 och uppåt. Ett par begagnade Church´s, Allen Edmonds, Tricker´s  eller Crockett & Jones får man nog betala ett par tusen för idag, om man inte har tur och hittar ett par på en loppis för 95 kr som jag gjorde i somras. Såna dojor ska du investera i, sköta dem väl och laga när de går sönder.

Mitt allra bästa tips är att köpa några udda västar eller slipovers. De kostar sällan över 100 kr. Det finns inget sätt att så billigt höja hela sin apparition som med en udda färgklick under kavajen.

2. Du slipper betala för märket

Låt oss ta ett groteskt exempel. En traditionell trenchcoat från Burberry kostar mer än 21.000 kr på Fina Gatan. En trenchcoat på H&M kan du få för 2.000 kr ungefär. – Men då har väl en äkta Burberry mycket högre kvalitet, invänder du. Javisst, det är högre kvalitet, antagligen dubbelt så hög, eller kanske tre gånger så hög. Då skulle en sådan märkesrock alltså vara värd 4.000 – 6.000 kr. Varför då betala över 20.000 kr när du i de flesta secondhandaffärer kan hitta en äkta Burberry för under 2.000 kr. Ibland är skicket som nytt och 99 % av mänskligheten ser inte skillnad på årsmodell. Jag betalade 880 kr för min Burberry trenchcoat, inklusive foder, i en vintageaffär i Åhus. Sparade alltså över 20.000 kr bara på det köpet.

Tänk på, att för märkeskläder betalar du ungefär 12 gånger den faktiska produktionskostnaden. Du får rätt mycket snygga vintagekläder för mellanskillnaden.

3. Det är hållbart – A. Det var bättre kvalitet förr och plaggen håller längre.

En ny skjorta är ett skämt. Knapparna följer med som lösa tillbehör. Tyget är sladdrigt och tål inte många tvättar. Undantag finns naturligtvis idag, men då kostar det.

Ta slagen på en kavaj t.ex. De ska ju runt och fint böja sig bakåt. Förr satt skräddarna, och nu talar vi även om konfektion, och handpikerade slagen. Dvs sydde hundratals små stygn som höll ihop yttertyget och mellanlägget på rätt sätt. Så gör riktiga skräddare än idag. Men nu är det mesta bara limmat = Low cost production. Även på märkeskläder för många tusenlappar.

Handpikerade slag 1940-tal 002.JPG

Vik upp slaget och undersök i släpljus. Kolla om du ser de små stygnen. Här, på den här 40-talskavajen, ligger de i rader.

Alla kläder ska vara så lätta idag. I tunna tyger blir det inte lika vackert fall och det skrynklar sig lätt. Tänk vilken fröjd det är att få på sig en dubbelknäppt 40-talskostym med tyngd i byxbenen och djupa slag. Och sen manliga axelvaddar i kavajen. Då känner man sig klädd.

Ända sedan 70-talet, när TEKO-industrin i Sverige pajade ihop, har vi fått mest billiga plagg i skräpkvalitet. Kolla de här bilderna så ser du:

Är det här hållbar kvalitet? Knappast. De små bilderna visar förfallet redan på 70-talet. Den stora svarta bilden är en svindyr jacka från Prada, 2000-tal. Det här skulle ju knappt få godkänt i syslöjden. Vad heter motsatsen till Haut Couture – Basse Couture?

4. Det är hållbart – B. Du behöver inte ha dåligt samvete för att du förorenar jorden och tvingar människor att arbeta för slavlöner.

Det går inte en vecka utan att man hör och läser om hur illa vi sköter både vår jord och människorna som bor här. Det är barnarbetare i fabrikerna och folk får jobba för svältlöner. Klädkedjorna avslöjas gång på gång, och de viftar med sin CSR-policy och säger att de ska ta itu med problemen. Alternativt att det inte går som enskilt företag att bryta ett lands kultur. Och när folket i ett låglöneland fått upp lönerna lite så flyttar hela modecirkusen till ett annat ännu billigare land. Snart är väl Asien uttömt. Vad återstår då att suga ut?

Miljön tar också stryk. Vi läser om bomullsodling med farliga bekämpningsmedel och hälsovådliga färgämnen som förstör vattendragen. Bara en liten rännil av klädfloden är tillverkade av ekologisk bomull och producerat hyggligt miljövänligt.

Slit-0ch-släng var fränt på 60-talet. Nu sitter det oss upp i halsen. Flödet av nya plagg in i butikerna är enormt. Nytt, nytt, nytt varje vecka året runt. De stora kedjorna har en produktion och distribution som påminner om dagligvaruhandeln. Inga lager, bara nyheter i butikerna hela tiden.

deluxe0001

Läs den här avslöjande boken från 2008. Sen har du inga höga tankar om dagens klädindustri längre. Och du har absolut inte nån lust att köpa några dyra märkesvaror.

Det fanns säkert brister i produktionen förr också; hårda arbetsdagar och låga löner. Men om du köper vintage är den skadan sedan länge redan skedd, och du bidrar inte till en fortsatt rovdrift. Det känns rätt skönt faktiskt.

5. Du kan få nästan skräddarsytt för en spottstyver.

Kolla vilken kille eller gubbe som helst – se hur illa kläderna sitter på kroppen. De verkar inte gjorda för att sitta snyggt ens. Hur kan någon tycka att jeansen sitter snyggt på dem? (några slanka modellkroppar undantagna.)

Damkläder ska vi inte tala om. Det finns nästan bara två, tre modeller som allt bygger på; en T-shirt eller ett linne och ibland en herrskjorta. Sen skruvar man och vrider på de  variablerna till toppar, tunikor, tröjor, klänningar, mm. Inte något formsytt och skräddat där inte, möjligen två tutt-sömmar. Sedan A-modellen slagit igenom på 60-talet, och därmed lagt grunden för hela massproduktionen av damkläder, har inte mycket förändrats.

sir-2016-11-03

Made-to-measure? Jo, hoppsan. Att de törs annonsera nåt så urväxt och illasittande som måttbeställt.

Att skräddarsytt är svindyrt har vi redan slagit fast. Ouppnåeligt för nästan alla. I alla fall för mig. Då har orden måttbeställt eller made-to-measure blivit lite hippa mervärden. Det låter ju nästan som skräddarsytt. Men det de flesta tillverkare gör är att utgå från en standardstorlek och sen justera lite på längden och bredden efter kundens personliga mått. Det blir inte några ”fittings” (provningar) och ändringar heller. Om det är lite bättre made-to-measure får man räkna med att ett par brallor drar iväg upp emot fyra tusen kronor i alla fall, beroende på tygkvalitet. Och bara ett byxtyg från Savile Row kan kosta fyra tusen i sig.

Annat är det med vintage. Där har vi först ett fint gammalt kvalitetstyg med både en lite spännande färg och struktur i själva vävnaden. Skulle ha varit jättedyrt idag.

Tyger med tyngd och karaktär.

Sen är det en helt annan kvalitet i hantverket, som ligger ganska nära det skräddarsydda även om det är konfektion, med många handgjorda sömmar, knapphål, pikering, mm. Och ibland hittar man äkta skräddarsydda plagg. Och då talar vi om kvaliteter i högsta tänkbara prisklass.

Så var det då det där med passformen. Nästan allt går att ändra och justera lite, längd och vidd, åtminstone en storlek upp och ner. Det viktigaste att kolla är axlarna. Om tyget inte skrynklar för mycket sig på ryggen vid axlarna, så är storleken nog rätt bra om man har en normalbyggd kropp. Det har inte jag. Jag har jättelånga ben och är utarmad. Då gäller det att kolla om det finns tillräckligt med tyg att lägga ner på ärmar och ben. Det finns det ofta. Ibland får jag offra slaget nere på byxorna eller göra ett fuskslag. Problemet med kavajärmarna uppstår egentligen bara om det är en äkta skräddarsydd kavaj. För då ska det vara riktiga knapphål längst ute på ärmarna och är det så blir det för dyrt att ändra.

Marchesan-skjorta 024

Ärmlängden är lätt att justera om det inte är uppklippta knapphål i ärmen.

Vad kostar det att ändra? undrar du kanske. Byxbenen eller byxmidjan kostar ett par hundra,  kavajärmarna det dubbla. Att sy in eller lägga ut vidden på kavajen från 400 och uppåt. Axlarna ska man inte ge sig på. Då kan tusenlappar rulla iväg. Passar inte axlarna – köp nåt annat istället. Se till att butiken har en bra backspegel så att du kan kolla din rygg.

Den vänstra är alldeles för stor vid axlarna och rynkar sig fult. Den högra är för trång i midjan. Tveksamt om den går att lägga ut snyggt. Inga köp alltså.

Alltså, om du har köpt en vintagekostym, för låt oss säga tusen kronor och lägger lika mycket hos skräddaren, så har du för ett par tusen fått en måttsydd kostym i en kvalitet som säkert skulle kosta minst 25.000 kr idag. Kanske det dubbla. Men i många fall har jag köpt en kostym på loppis för 150 kr och ändrat den för ett par hundra. Det får du knappt ett par skräpbyxor för på billiga stormarknaden.

6. Du står över modesvängningarna

Klassiska proportioner var vanliga ända in på 1960-talet. Sen kom popen och jeansen och t-shirt-modet och ersatte välskräddat med färg och udda skärningar; låg midja, hög midja, jättesmala, jättevida, etc. Och så är det än idag.

Kolla dagens herrkostymer. Knäppeknappen i kavajen sitter uppe vid bröstvårtorna. Kavajen är så kort att hela rumpan är bar. Västen är också för kort. Byxorna är låga och jättesmala. Tja, det går i alla fall åt mindre tyg än på 50-talet = Low Cost Production (but not low price). Det enda vi vet är att det snart är omodernt.

Till vänster två av klädhistoriens mest kända förebilder från femtiotalets Hollywood. Där i midjan ska knäppeknappen sitta.  Och han till höger, en av Sveriges mest ”välklädda” män, sägs det. Sicken förebild.

Med ett par lagom vida byxor, med en lagom lång kavaj, och en väst som döljer bältet, och en knäppeknapp som sitter vid naveln är du alltid klassiskt klädd. Om du sen piffar till dig med en glad väst, snygg slips eller fluga och en matchande näsduk samt en blomma i knapphålet så kommer du i nästan alla kretsar att framstå som intressant välklädd även om du inte är modern. Och är det nån som frågar eller kommenterar något så tar du till argument nummer 7.

7. Kläderna får en själ och en proveniens.

Varje vintageplagg har, eller kan ges, en historia. Har du riktig tur vet du vem som har haft plagget. Detta är min svärfars gamla kostym från tiden han jobbade som…. Eller den här beställde Professor Snorre på AW Bauers hovskrädderi 1953. Eller den här smokingen hade en av Sveriges rikaste män när han tog studenten på Lundsberg 1941. Nu pratar jag om riktigt skräddarsytt med en etikett i innerfickan som talar om vem som en gång beställt kostymen och vilken dag den levererades.

Etiketterna berättar historier.

Har man riktig tur kan man berätta nåt sånt här: Den här kostymen med golfbyxor beställde Generalkonsul Bergsäker på NK 1936, han var förresten med i golfförbundets styrelse på den tiden. Och så är samtalet igång.

Det är jättekul att Googla på namnen i etiketterna och se vad man får fram om personerna och deras liv. En gång berättade jag för en man vem som ägt kostymen jag hade på mig och fick till svar; – Vi bodde på samma gata och hans dotter har jag hånglat med. Säg det om en lågpriskostym från H&M eller Dressman.

I de flesta fall har man inga så bra rövarhistorier att komma med. Men det finns ju fler etiketter att läsa på insidan av plaggen. Både varumärke och i vilken butik kostymen var såld. Varenda stad, köping och municipalsamhälle hade en skräddare eller en bra herrekipering.

Man kan ”forska” om skräddarier, konfektionsfabriker, butiker och varumärken. Nätet är fantastiskt. Man kan läsa att fabriken flyttade till Uppsala 1948 och lades ned 1957. Eller så hittar man någon som har släktforskat och berättar om när de började som lärling i en firma för att sen starta eget. Plagget har fått en berättelse.

Ett särskilt kapitel är att försöka datera plaggen. Det är lite som nutidsarkeologi. Därför samlar jag på postorderkataloger från hela 1900-talet. Där kan man se hur slagen, ryggen, vidden, kragsnibbarna, slipsarna, etc. såg ut vissa år och dra slutsatser därefter. ”Det kan inte ha varit före kriget och sen försvann ju de där smala detaljerna i början av femtiotalet. Vi säger 1946 – 48 ungefär, för det måste ha varit efter att de släppt på tygransoneringen 1945.”

Kragsnibbsarkeologi i postorderkatalogerna.

Så får mina kläder en spännande historia och en själ.

7½. Det är kul.

Nu förstår du varför jag köper vintagekläder – helst sådana från före 1970 – och vilken glädje de ger. Tänk att vid 66 års ålder få leka utklädningslåda igen. Det är ett nöje att sätta ihop dagens outfit. Du anar inte hur många komplimanger jag får från trevliga människor, sådana som jag aldrig skulle ha talat med annars. Idag var det två stycken på en timme.

Under snart sex år som vintageman har jag bara träffat en sur gubbe. Och han fick så han teg. Men det är en annan historia.

Nu är det är bara för dig att hänga med. Ut och börja jaga gamla fina kvalitetskläder för olika ändamål och situationer.

Vanity Fair, April 1931

Såhär såg vi ut på den tiden pojkar ville bli män. Idag verkar män vilja bli pojkar.

 

 

 

 

Galleri

Cykla med oss i tweed i september

5 Sep

Den 24 september 2016 är det Bike in Tweed i Stockholm. Lite brådis att anmälas sig alltså.

Vintagemannen

Det är kul. Det här ska du vara med på. Det är dags att anmäla sig till årets stora högtidsdag, då man får åka ut och vädra sina fina cyklar och gamla vintagekläder och fröjdas hela dagen med andra. Det är Bike in Tweed i Stockholm den 24 september och Tweed Ride i Malmö den 3 september. Anmälan är nu öppen, se längre ned.

För oss började det 2013.

Den officiella bilden från 2013. VintageQ har en Crescent från 1936 och en 40-talsdräkt med rävboa. Vintagemannen själv satsade stenhårt på året 1938. En Drott med skärmkråka från 38. En skräddarsydd golfkostym från NK från 38. Den syddes då upp för Generalkonsul Bergsten som tillika var med i golfförbundets styrelse. Homburghatten är en gammal Borsalino. Över axeln hänger en Kodak Jiffy Six-20 som var populär vid den tiden (den producerades 1933-37)

Man kan ha lite olika approach till denna skönhetstävling. Antingen är man…

View original post 704 fler ord