Arkiv | 1990-tal RSS feed for this section

Vintagevandra i fjällen

5 Sep

Lofsdalen 2016-09-02 011

Mot fjällen! En helg i början av september blev Vintagemannen & VintageQ kidnappade av några vänner och bilade upp till Lofsdalen i Härjedalen. Det var vännernas bröllopspresent. Vi hann bara rafsa ihop lite kläder och utrustning. För ett har vi hört; att man måste vara rätt utrustad i fjällen.

Så jag plockade fram två par golfbyxor, både ylle och bomull. Två flanellskjortor. Stickade slipovers och västar. Matchande knästrumpor. Och så några kul detaljer för att piffa upp; bälte, hängslen och stickade slöjdlärarslipsar. Den röda kommer från Klockargårdens Hemslöjd.

Lofsdalen 2016-09-02 053

Sen ska man packa. Då behövs en rejäl och bekväm ryggsäck. Såna där moderna i nylon är bara för mesar.

Fjälloutfit 2016 011

För den lilla korta turen räcker det med en axelväska. Där har man det allra nödvändigaste. En kåsa, en kniv, en termos, något lite att äta och en liten förstärkningströja att ta på när man rastar.

Till skydd mot naturens vilda krafter har man en rejäl anorak (Denna är från OS i S:tMoritz 1948). Och en bra hatt. Det finns olika modeller. På den här turen bar jag en grön Baden-Powell-hatt. Den stod emot regnet bra.

VintageQ bar en modern anorak som bara är 20 år gammal sisådär. Knappt vintage alltså. Men runt halsen hade hon en scarf från Vålådalen på 60-talet. Och handen på hjärtat; är det inte rasterna som är det bästa i fjällen?

Högst upp på toppen av Hoverken, på 1.125 meter, har Mackmyra ett whiskey-lager och en skybar. Där var det vätskekontroll.

För 100 kronor får man komma in i värmen. Då ingår en liten whiskey, en öl eller ett glas vin. Det har man förtjänat om man vandrat ända dit upp.

På kvällarna var det After-Walk. En kväll åt vi middag på Lofsdalens bastuflotte. Där satt vi i solnedgången och spanade upp på whiskeytoppen och undrade hur i allsindar vi orkat  gå ända dit upp och ner igen.

Fjälloutfit 2016 009

Det var egentligen bara en sak som jag aldrig riktigt kunde bestämma mig för. Det var om jag skulle ha STFs manschettknappar eller Skid- & Friluftfrämjandets. Ingen var ju riktigt optimal.

Hoverken & Lofsdalsgården 1956

Tänk om man varit där redan 1956. Då hade man sett Lofsdalen i svart-vitt. Och ingen Skybar var det på Hoverkens topp heller.

Annonser

Vintage i fjällen

12 Apr

Ingemar Albertsson 2016-04 114 (1)

När Vintagemanen far till fjälls är det allvarlig Stig-Helmer-varning. Han for till Trillevallen i Jämtland medan VintageM och VintageQ for till Grövelsjön i norra Dalarna. Där har STF en fjällstation som är ett utmärkt ställe om man vill kunna åka skidor alla dagar oberoende av vädret. På kalfjället när solen skiner och vinden är svag till måttlig, i skogen när det är hårda vindar, dimma och drivis.

Det gäller bara att ha en ändamålsenlig utrustning för korta eller långa turer. Detta är för den korta turen. Då räcker en gammal midjeväska. Snygga märken höjer vintagefaktorn.

Först och främst måste man skaffa sig en anorak, knäbyxor och snygga strumpor. Den blå anoraken är knappast vintage. Det är en Helylle Hansen från 1990-talet. Men på fjällstationen är det mest folk i moderna HighTech-material numera, så även en ganska modern anorak får gå som som vintage. (Mina röda stay-ups i ylle döljs av snölåsen som är väldigt bra att ha i djupsnö.)

Den vita anoraken är däremot äkta vintage, liksom de tjocka skidbyxorna i ylle med en ordenlig plös innanför gylfen. Nu talar vi 1940-tal, möjligen 50-tal när det gäller byxorna. De är så långa att de kan användas både nedhasade och uppsatta som golfbyxor. Praktiskt utrustade som de är med den patenterade spännremmen.

Äkta OS-anorak

Ingemar Albertsson 2016-04 085 (3)

Nu far fantasin iväg men en. Denna anorak har varit både i Vålådalen (överst) och på OS i S:t Moritz 1948. Den ägdes då av en svensk journalist. Tänk om det var Sven Jerring eller Lennart Hyland. Sven Plex var nog för ung, han hade just börjat som volontär på Östersunds Posten när OS gick, och sådana skickar man väl inte på så exklusiva uppdrag.

Mössan är huvudsaken

Denna skärmmössa med infällda öronlappar må se gammaldags ut, men det är faktiskt en Wigéns från 90-talet den också. Fast modellen har nog använts i minst sjuttio år. Sen gäller det att hitta ett snyggt skidmärke att fästa däruti. I brist på gamla snygga märken från Grövelsjön eller Trillevallen letade jag fram ett märke från 1940. Frihetens Värn i brons (guld och silver fanns också). Det var ett skidskytte-märke som 265.000 svenskar tog under kriget för att vara beredda om tysken eller ryssen skulle komma över oss.

Rasterna  är resans höjdpunkt. Då får man plocka upp sin varma ylletröja och krypa ner i lä. VintageQ har en äkta norsk lusekofta från Dale som är sisådär tjugo år och Vintagemannen en islandströja från 60-talet.

Aldrig smakar prickig-korvmackan så gott som när man får doppa den i varm choklad på fjället. Men det är hård konkurrens från leverpastej och gurka på mörkt fullkornsbröd.

Grövelsjön 2016-04 097

Plastkåsor och annat modernt är ingenting för en vintageman. Nej äkta sameslöjd ska det vara. Här en kniv av Bill Öberg från stranden bortom Saltoluokta och ett par kåsor av Helge Sunna. Då smakar det ännu bättre.

Uppklädd till After Ski och middag.

After ski är en av Vintagemannens starkare grenar. Med en god bok och en öl i ett av sällskapsrummen och sedan en trerätters i fjällstationens utmärkta restaurang mår man toppen. Men det gäller naturligtvis att klä upp sig till middagen i en gammal hemstickad kofta och en bandvävd slöjdlärarslips. Skjortan är en oanvänd sextiotalare med tab-krage som jag hittade hos Spader Madame i Vikarbyn på vägen upp till Grövelsjön.

Träskidor – nja?

Vi har lite mossiga plastskidor, vallningsfria dock, det medges. Inte tillräckligt gamla för att vara vintage. Och pjäxorna är också lite för moderna med tre hål för bindingen – Nordic Norm. Törs man kalla dem semi-vintage eller Retro? Mina gamla Järvinen i trä duger inte längre. Man vill ju komma både bort och hem på ett tryggt sätt. Men kanske ett par nya Tegnässkidor är framtidens modell. Bara man kan hitta nån som vallar med tjära nuförtiden.

Jag förstår om du blir upprörd

Du har väl sett våra moderna ryggsäckar, plastskidor  och liggunderlag i cellplast? Även om de är från 1900-talet så förstår jag tillrättavisningen. Förlåt, förlåt så mycket.

Så här ska det naturligtvis se ut. Till nästa år ska det vara torkat renskinn att sitta på och en gammaldags mes på ryggen. Renskinnet på bilden kommer från Risfjells Sameslöjd. Sådana brukar kosta mellan 1000 – 1500 kr. Mesryggsäckarna finns att köpa hos Sundown Covey.

 Säkerheten främst.

Och så har vi det där med gamla pjäxor. Hur gärna skulle jag inte vilja åka runt i mina gamla 40-talspjäxor, nu när de är nyrenoverade, och inte ta de där funktionella stadiga sakerna från 90-talet. Men tar jag de gamla innebär det ju att jag måste löpa hela linan ut; gamla träskidor och gamla läderremsbindningar.

Nu låter jag väl som en tråkig gammal gubbe, men jag sätter säkerheten främst. Vinterfjället är inte att leka med. Och skulle man stå där på fjället med trasig bindning eller brutna skidor åtta kilometer från närmsta väg så är det inte kul. Det kan rent av vara livsfarligt. Så jag tar med mina gamla pjäxor i bilen och så går jag bara runt kring huset och sprätter i dem. Det får räcka, även om man är en vintageman.

Hej då. Nu lämnar vi Europeiska Unionen. God tur.

Grövelsjön 2016-04 066