Arkiv | 1930-tal RSS feed for this section

Välj stickat till jul

21 Dec

Ingemar Albertsson 2017-08-05 004 En riktig myskofta med fuskmockadetaljer. Professor Higgins?

När brasan sprakar sprött och glöggen doftar jul i hela huset är det rätt tid att dra på sig något varmt och mysigt stickat plagg. Det kan vara en pylsig tröja, en stickad väst, en kramig kofta eller en färgglad slipover.

Vintagemannen brukar ju prata sig varm för en udda väst som det bästa och billigaste sättet att höja sin outfit. Men faktum är att ett udda stickat plagg kan ha samma effekt. Här kommer några exempel.

Tweedkavaj 1937 (1) Den stickade slipovern ger en stor möjlighet att leka med färger och textila strukturer. Sätt igång och prova själv.

Svårt att hitta stickade vintagetröjor. Ser du en, så köp.

Att hitta stickade vintageplagg på second hand-marknaden är tyvärr inte så lätt. Mycket är helt utslitet eller uppätet av mal. Och när det är hål på armbågarna så är det. Vissa tröjor kanske kan räddas med skinnlappar, men det mesta är borta för alltid.

IMG_0228Den här myskoftan hittade jag hos Lata Pigan i somras. Den hade hål under ena ärmen och ärmmuddarna har repat upp sig lite. Men jag kunde ändå inte motstå den. Nu gäller det att hitta ett perfekt matchande stoppgarn.

Fyndläge för begagnade slipovers

Lättast är det att hitta en begagnad slipover (sweater vest) utan ärmar. De kostar nästan ingenting på en loppis eller välgörenhetsaffär, ofta bara en femtiolapp. Väldigt mycket färgglädje för pengarna även för den som bara törs bära svart.

Slipover (2) Det är inte dyrt att klä sig fin.

Hur ska en slipover bäras?

Så kommer vi till den avgörande frågan; ska slipovern bäras innanför eller utanpå byxan? Omröstningen börjar nu. Vad tycker du?

Ingemar Albertsson 2017-02-10 003

Såhär kunde vintagemän se ut förr.

Funkar bra på sommaren också som synes.

 

Annonser

Så får du ny tid

30 Dec

atlantic-manhattan-2016-04-074

Jag förstår inte dem som lägger hundratusen på en klocka när man man få hundra snygga klockor för samma pris. Som vintageman väljer jag varje dag ett snyggt armbandsur som passar till min outfit den dagen. Och de flesta av mina klockor har kostat hundralappar. Ibland en tusenlapp. Och bara ett par stycken har kostat mer än 10.000 kr. Det är inte dyrt att vara snoffsig.

Atlantic – ett prisvärt favoritmärke

klockor-2016-012

Atlantic är ett av mina favoritmärken. Verkligen prisvärt. Ett jättesnyggt femtiotalsur som bara kostar mellan 500 – 2.000 kr.

atlantic-002

Varför heter det världsmästarur? Jo Atlantic var duktiga på marknadsföring. De sålde mycket på postorder och fyllde sina kataloger med intyg från dåtidens kändisar. De världsberömda löparna Gunder Hägg och Arne Andersson fick namnge var sin modell. Tillsammans slog de 15 världsrekord innan de blev diskade på livstid.

Kolla länkarna här. Det är två gamla svenska Atlantic-kataloger, en från 1956 och en från ungefär samma tid, eller lite tidigare.

atlantic-milano-o-manhattan-1960-2

Den vänstra heter Atlantic Manhattan och den högra Atlantic Milano – en nyhet 1956. Milan var fotbollsklubben där Gunnar Nordahl spelade. Och han gjorde också reklam för Atlantic. Kolla länkarna ovan som sagt.

Jag gillar kronografer – de är lite macho

klockor-2016-016

Kronografer med tidtagning är en annan favorit. De är ofta lite dyrare. Här en anonym gammal schweitzare i både gul och vit metall och med s.k. Nato-band. Ganska frän tycker jag.

Men matcha inte ihjäl dig

Jaeger-le Coultre är mitt verkliga favoritmärke. Nu saknar jag bara en Reverso.

Jag är i de flesta fall noga med att matcha det jag har på mig. Är det svarta skor blir det svart klockarmband, bälte eller hängselstruppar också. Eller motsvarande i brunt. Är det guld i metallen så är det så överallt. Men ibland är jag wild and crazy och blandar. Det får man också göra, om det blir fräckt.

jaeger-lecoultre-memovox-2013-03-17

Med en liten samling av manschettknappar och olika klockor kan det bli fina kombinationer till olika kostymer.

elitic-automatic

Ovanligt med kopparfärg. Men har man några olika kavajer så kan man matcha det också.

Armbanden lika viktiga som klockorna

klockor-2016-028

Klockarmbanden är nästan lika viktiga som klockorna för en vintageman. Men det är svårt att hitta snygga vintageband. Klockorna är från vänster 30-tal, 50-tal och 40-tal.

Gå inte på varumärkestricket.

Jag är nästan totalt ointresserad av varumärken. Utseendet är allt. Här finns både IWC, Certina, Omega och helt anonyma märken. När jag var liten var Certina, Tissot och Omega ungefär likvärdiga. Idag har varumärkesstrategerna bestämt att det är Omega som ska ta upp matchen med Rolex. Man får betala jävligt mycket för mycket för bara märket då.

Små herrur för damerna

klockor-2016-031

Även VintageQ har vintageur. Det finns små damur, eller så bär hon en liten herrklocka, eller om det var avsett för en gosse från början. Herrur var i alla händelser mycket mindre och elegantare förr.

Två motsatser. Ett jättefränt damur i futuristisk sjuttiotalsmodell. Och en klocka inbyggd i ett guldarmband.

klockor-050

Jag har tre såna här askar för mina klockor. Varje morgon börjar med en titt i lådan för att välja ut den som passar bäst.

När klockan blir repig.

No problemas. Repor fixar du lätt med lite tandkräm. Gnid runt med fingret. Torka av.

Fickur när det ska vara extra elegant

Armbandsuret var en av nymodigheterna som kom under första världskriget. Det var inte så praktiskt för stridspiloterna att ta upp ett fickur för att se när de skulle fälla bomberna. Så några piloter band fast sina fickur på låret. Och snart fick uret ett armband. Du vet väl att den lilla, lilla fickan till höger på dina jeans är till för fickuret.

ingemar-albertsson-2016-12-08-1

Själv använder jag dessa s.k. frackur när jag ska vara extra fin i frack, smoking eller bara en fin kostym med väst. Här med en dubbel klockkedja.

omega-i-stall

Det finns tillbehör för allt. Snygg fickursförvaring. Funkar fint på skrivbordet.

Tack för idag. Nu vet du hur du blir riktigt ursnygg. Häpp!

 

Hur man får ett par 30-talsskor att dansa igen.

11 Maj

Min blivande hustru behöver ett par gyllene skor, dock inte sådana som Bröderna Herreys hade, utan ett par som passar till en lång klänning från 1930-40-talen. Hon hittade ett slitet par hos Ateljé Femman i Sollentuna. Men tyvärr, sulorna håller inte att dansa hela natten i. En sån tur att skomakarna hos MANO på Riddargatan finns. Kolla här:

Före och efter

Skorna var rätt slitna. Och att sulorna var utslitna syns kanske inte på bilderna, men VintageQ säger att det inte var nån tvekan när hon provade dem. – Dessa håller inte för en hel fest, sa hon bestämt. Går de att renovera?

Vi gick till MANO Skoservice. – Jo det går nog, sa de, om vi får lite tid.

Innersulan var ganska nedtrampad och gav inte någon svikt längre. Men VintageQ ville inte ha nya sulor. Det skulle lysa för mycket nytt, tyckte hon, så de togs varsamt bort.

Sen skulle främre delen av yttersulan bort. Det som blev kvar ser ju rent äckligt ut. Kan dessa gamla skor verkligen renoveras?

Jodå, limma på en ny sula och låt torka i press. Sen sitter de som berget. När de torkat måste sulan skäras ren.

Nya yttersulor på plats. Nu börjar det arta sig. Det kan nog bli ett par dansskor igen.

Guldskor Mano 2016-04-30 (12)

Nya sulorna färgas in så att ingreppet inte syns.

Guldskor Mano 2016-04-30 (13)

Och så på med nya klackar.

Som jag skrev, de gamla innersulorna skulle vara kvar. Men de har fått svikten tillbaka genom ny kork på undersidan. Nu är det nästan klart.

Sådärja. Det kan man inte tro, att det var ett par bräckliga vrak alldeles nyss. Dansen kan börja.

Guldskor Mano 2016-04-30 (13C

– Får jag lov?

Cykla med oss i tweed i september

17 Apr

Det är kul. Det här ska du vara med på. Det är dags att anmäla sig till årets stora högtidsdag, då man får åka ut och vädra sina fina cyklar och gamla vintagekläder och fröjdas hela dagen med andra. Det är Bike in Tweed i Stockholm den 24 september och Tweed Ride i Malmö den 3 september. Anmälan är nu öppen, se längre ned.

För oss började det 2013.

Den officiella bilden från 2013. VintageQ har en Crescent från 1936 och en 40-talsdräkt med rävboa. Vintagemannen själv satsade stenhårt på året 1938. En Drott med skärmkråka från 38. En skräddarsydd golfkostym från NK från 38. Den syddes då upp för Generalkonsul Bergsten som tillika var med i golfförbundets styrelse. Homburghatten är en gammal Borsalino. Över axeln hänger en Kodak Jiffy Six-20 som var populär vid den tiden (den producerades 1933-37)

Man kan ha lite olika approach till denna skönhetstävling. Antingen är man lite cool och fixar fram en gammal hoj, köper en tweedkavaj på loppis och en begagnad hatt eller keps. Vill man göra det aningen lite fränare köper man ett par rutiga knästrumpor också och pular ner byxorna i dem. De flesta satsar inte så mycket mer.

Eller så är man som Vintagemannen. Då är det lite mer skön-hets. Han börjar förbereda sin cykel och planera sin outfit flera månader i förväg för att få till ett så tidtypiskt ekipage som möjligt. Då blir VintageQ så trött på honom.

Kungsgatan 1

Dieter Funkelius tagit massor av fina bilder som finns upplagga på nätet. Den här t.ex. Klicka här så och på de länkar som du hittar på den sajten så kan du se hur vi for fram i olika delar av Stockholm 2013.

Det är absolut ingen hets och hastighetstävling. Tvärt om. Som en lång kortege far man fram genom stan. 150 snyggt klädda vintagecyklister som väcker uppmärksamhet. Man bärs fram av folkets jubel hela vägen. Sträckan brukar vara 15-17 km med flera raster.

En skärmkråka fanns nästan på alla cyklar på 1930-40-talen. De är nu heta samlarobjekt. En cykel kan du nog hitta för ett par hundralappar, men kråkan kan kosta tusenlappen på Tradera. Crescents skärmmärke är ganska vanligt, medan Drotts är en raritet.

Mål 1

Vi var omåttligt stolta när vi redan första året fick mottaga folkets jubel och pris för bästa parekipage – ett par strumpor.

2014 var VintageQ den vackraste av alla

Bike in tweed 2014 066

Hon fick pris som bäst klädda dam 2014. Vintagemannen var både stolt och avundsjuk.

VintageQ har samma cykel som förra året. Men nu till en 50-talsdräkt med matchande hatt. Slipsen och krokodilväskan var också väl koordinerade.

Både 2013 och 2014 startade kortegen i Kungsträdgården. 2013 var det målgång i Stadsmuseet på Södermalm. 2104 var målet i Arkitekturmuseet ArkDes på Skeppsholmen, som då hade en fantastisk cykelutställning.

Samling och fotografering i Kungsan.

Vintagemannen hade 2014 en lite modernare Crescent från 1956 (notera att kråkan nu är borta) och en AW Bauer-kostym från 1953. Den var uppsydd åt doktor Grotte, Sveriges första barnkirurg på Akademiska sjukhuset i Uppsala.

Det ger Vintagemannen en stor glädje att hitta en lite risig hoj och försöka få fason på den. Inte så att han kromar om alla blanka delar och plockar ner navet i atomer. Men med lite olja och puts och skruvning och lagning här och där kan en rishög bli rätt fin efter några timmar i garaget. Och inte är det lika dyrt som att ha en veteranbil.  Vad man än skaffar för reservdelar är det inte dyrare än att tanka bilen en gång. Ett tips har jag dock. Åk till Biltema och köp ett cykelmekarställ. Arbetsmiljön vinner enormt på det.

 2015 körde vi lite grevlig stil

 Den officiella bilden 2015. Nu var starten vid Kgl. Slottet och målgång i själva…

Åter igen dags för nya cyklar och nya outfits. Vintagemannen har ett par gamla golfbyxor i tweed och en skräddarsydd sportjacka från Berin 1936, beställd av en greve som satt i den tyska Förbundsdagen. Kängorna är nytillverkade medan hatten en rejäl Habig från Wien på fyrtiotalet. Vintagemannen håller sig till cyklar från Lindblads och Nymans fabriker. Detta år en Hermes från 1944 som han köpte av en annan deltagare i BiT året innan. Notera stänkskyddet på generatorn och den fina franska styrstångsväskan.

VintageQ hade skaffat sig en ny Crescent. Denna läckra röda skapelse är från 1952. Har det någonsin gjorts en vackrare cykel?  Den var en riktig rosthög när vi fann den. Men nu glänser den. Hennes outfit är minsann lika fin. En äkta Ripsa-kjol från tidigt 50-tal. Ni minns väl grevinnan Ebba von Eckermanns exklusiva handvävda plagg från Ripsa i Södermanland? 50-talskavajen är från Norrköpings snorkigaste damekipering; TeWeBe och hatten i kanin har hon hittat på en loppis i Lausanne.

Målgången 2015 var magnifik inne i självaste Nordiska Museets stora festhall. En swingorkester spelade, drycker flödade och priser utdelades (till helt andra personer den här gången dock). Där skulle ni varit med.

Klicka här om du vill se fler bilder från 2015. Det är huvudsponsorn Hendricks Gin som lagt ut en film på  Youtube. Och klicka här så hittar du fler stillbilder.

Visst verkar det kul. Häng med oss i höst.

BiT 2015-05-03 013BiT 2015-05-03 001

Bilder från TV-programmet Club Cykel den 3 maj 2015

 Anmäl dig nu! Klicka här.

Stockholm 24 september                    Malmö 3 september

12032215_900801323322880_2050175921121702493_n

Good bye!

Det behöver inte kosta skjortan att vara utarmad

1 Apr

Vintagemannen har, precis som apan, långa armar. Det är ett litet helsicke att hitta skjortor på second hand som har extra lång ärm. Ibland får jag köpa skjortan ett nummer för stor i halsen. Eller så får jag gå med för korta skjortärmar som inte sticker ner under kavajen. I hate it!

French cuffs (2)

Fiffigt med dubbla knapphål så att man kan reglera ärmlängden.

En lösning är att köpa en skjorta med dubbelvikt fransk manschett och köra med den helt nedvikt. Inte så snyggt. Ibland går jag till skräddaren och ber honom sy ett extra knapphål lite längre ned på den inre delen av manschetten. Det ser okej ut när man har kavajen på. Här ovan ser du en skjorta som har den finessen inbyggd från början.

Ett annat problem är fasonen på kragen.

Vintagemannen gillar verkligen inte de där breda cut-away-kragarna som kräver en jättestor slipknut. Jag skulle aldrig gå ut i något sånt.

Ströms 1936 (4)

Jag letar efter skjortor med smala kragar. Helst sådana där kragsnibben är lite extra spetsig, precis som de var på 1930- och 40-talen. Det hittar man i stort sett bara på gamla vintageskjortor med löskragar.

Löskragar 1940-tal (1)

Såhär ska en snygg krage se ut. Låg och spetsig. Och till den en smal slipsknut. Gärna upplyft med en kragnål av något slag.

Men nu finns det en ny lösning: A.Marchesans måttsydda skjortor i vintagestil

Marchesan-skjorta 009

– Det som är unikt med våra skjortor är kragarna som vi själva tagit fram, berättar Alexander Marchesan. De är kopior av gamla löskragar som är svåra att få tag på i vanliga fall. De här skjortorna fungerar jättebra om man vill hitta en skjorta som passar en viss vintagestil. Även färgskalan är hämtad från första halvan av 1900-talet.

A.Marchesan 2016-01-27 036

Det finns över tusen tyger att välja bland. Sen får du välja krage i olika modell och styvhet, manschett, pärlemorknappar, fickor, etc.

Det är inte skräddarsytt, utan måttbeställt. Du börjar med att prova ut den grundmodell som passar dig bäst. Sen börjar ni göra små justeringar; två centimeter smalare över ryggen, två centimeter längre ärmar, en centimeter här eller där, tills du själv är nöjd. Gissa var Vintagemannen lade till några centimeter?

Marchesan-skjorta 005

Här valde jag den lilla spetsiga kragen.

Skjortorna tillverkas sedan i Pescara, i ett litet skjortmakeri på Italiens östkust. Det tar ungefär en månad efter det att beställningen gått iväg.

Det här låter dyrt, kanske du tänker. Men priserna är helt normala för klassiska finskjortor. En vanlig standardskjorta från Eton kostar mellan 1200 – 1700 kr i deras webshop. Här kostar de flesta skjortorna mellan 1.500 – 2.000 kr, och det finns några tyger som är ännu lite dyrare. Det kan väl knappast betraktas som dyrt för en måttsydd personlig skjorta i vintagestil, med hög kvalitet i både tyg och sömnad, äkta pärlemorknappar och mycket som är handsytt.

Vill du ha en vanlig traditionell businesskjorta så går det naturligtvis bra det också. Man behöver inte vara vintagenörd.

Marchesan-skjorta 018

Där satt den! En nytillverkad 40-talsskjorta till den engelska vintagekostymen från krigsåren.

Nästan inga kläder tillverkade efter 1970 är vintage.

8 Feb

Vanity Fair, April 1931

Ur Vanity Fair 1931. Garanterat vintage. Det kan man inte säga om allt begagnat.

Varje bransch har sitt fackspråk som definierar olika saker och gör livet lättare för både säljare och köpare. Tyg köper vi i meter. El köper vi i kWh. Nya kläder säljs i hyggligt definierade storlekar; S-XL eller 38 eller 52. Skor likaså. Men hur är det med gamla saker och speciellt gamla kläder? Snart sagt varenda secondhandaffär kallar sig vintage numera utan att vara det. Det vore bra med ett gemensamt språk.

Vintage 007

Vintage, från latinets Vindemia (vin-tid, vinskörd) eller på franska Vendenge, är en vinterm som enklast kan sammanfattas med ”gammal god årgång”. Det är ett vin av hög kvalitet, med identitet och ursprung och som har en bestämd ålder. Ta portvin t ex där begreppet ofta används. Ett riktigt bra år kan vissa av vinerna från en producent kallas för vintage. Och sen ska det ligga till sig några år, eller årtionden, innan det är dags att dricka. Mindre goda vinskördar finns det andra namn på som Ruby, Tawny, Colheita etc, begrepp som alla är väl definierade av branschen. Vi vet vad vi får.

Vintagebegreppet har två beståndsdelar: bestämd ålder och hög kvalitet.

Wonderful Vogue Covers of the1930s (22)Vogue, omslag 1930-tal

Gamla bilar har också en liknande klassificering utifrån ålder: Antik: fordon tillverkade t.o.m. 1904. Veteran: 1905 – 1918. Vintage: 1919 – 1930. Post Vintage: 1931 – 1945. Post 45: 1946 – 1960. Post 60: 1961 – 20 år gamla fordon. Så är det i alla fall i Europa. Enligt amerikansk norm används benämningen Klassiker för fordon tillverkade på 1930 – 50-talen. Och enligt de svenska skattereglerna betyder veteranbil en bil som äldre än 30 år. Vi vet alltså vad vi ska kalla bilar från olika tider. Men det säger inget om kvalitén, bara om åldern.

Antikbranschen har också någotsånär fasta principer. För att en pryl ska få kallas antik ska den vara 100 år gammal. Är den mellan 50 – 100 år är den semi-antik. Seriösa matthandlare kallar orientmattor som är mellan 25 – 50 år för Old. De oseriösa säger antagligen Old om mattor som legat i lager mer än ett år.

Eftersom ordet antikt ger övertoner av kvalitet och värde så hittar olika företrädare för branschen på begrepp som ”moderna antikviteter” (vilket definitionsmässigt är en omöjlighet) för danska teakmöbler från 1950-talet eller en vas av Stig Lindberg. Längs vägarna ser vi skyltar av typen ”Antik & Loppis 100 m” och då förstår vi att det antika hör till undantagen och resten är mest skräp. De seriösa auktionshusen och antikhandlarna håller sig i alla fall till de riktiga antikbegreppen och håller rent i portgången. För att en sak ska vara antik idag ska den vara gjord före 1916. Punkt.

Second hand slog igenom på 1960-talet samtidigt som kvaliteten på nya kläder rasade

ModsEngelska mods i amerikanska Korea-dufflar. Oerhört inne på 1960-talet.

Den begagnade klädbranschen är inte ny, tvärt om, folk har köpt second hand i alla tider. Men förr var det bara de fattiga som inte hade råd med att köpa nytt. Först i mitten på 1960-talet började unga trendiga mods att klä sig i gamla militäruniformer och några år senare tog hippies på sig gamla spetsar och begagnade kläder som de kombinerade med moderna blåjeans och manchester.

Det är först under de senaste decennierna som second hand blivit riktigt hippt i vissa grupper och gamla kläder säljs i stora volymer. Myrorna och andra välgörenhetsorganisationer överhopas av begagnade varor och s.k. vintagebutiker poppar upp i varje stad.

Det är nu som förvirringen börjar.

Vi har sagt att vintage betyder både ålder och kvalitet. Vad kan man då kräva av ett plagg för att få kallas vintage? Låt oss pröva några olika sätt att kategorisera gamla kläder. Det är inte lätt att vara entydig.

  • Begagnade kläder är använda kläder, åtminstone en gång. Prislappar och andra etiketter är borttagna. Så långt är det lätt.
  • Second hand, eller i andra hand, betyder att plagget har bytt ägare minst en gång. Min egen gamla kavaj som jag sparat från 1970 är inte second hand, men den är definitivt begagnad, det vet jag.
  • Retro kommer från franskans rétro, från rétrospectif, bakåtblickande, (ytterst från latin) och syftar på att inspireras av eller intressera sig för en tidigare eras trender, moden eller teknologi. Så säger i alla fall Wikipedia, som fortsätter: Inom mode syftar retro framförallt på produkter som varit moderna, trendiga eller som tillverkats i en stil som kan härledas till en specifik period, men som inte nödvändigtvis är av bättre kvalitet eller av dyrare tillverkning. Nytillverkade varor som inspirerats av en tidigare era kan också kallas Repro eller Retro.
  • Re-design är ett begrepp för när någon tagit ett gammalt plagg eller tyg och gjort något nytt av det. En väska av ett par jeans eller en klänning av ett gammalt överkast t.ex.
  • Dead stock eller New Old Stock (NOS) är begrepp som används för kläder som inte är använda, men är från en äldre tid. Sådana plagg som helt enkelt inte blev sålda när det begav sig. Ofta sitter etiketter och gamla prislappar kvar. Men hur gammal ska en deadstock vara? Varenda höst-rea är ju ”dött lager” i viss mening. Och sen hamnar kläderna ännu billigare på s.k. Outlets. När blir de deadstock? Hur många år ska gå?
  • Vintage bör då rimligen återstå som ett samlingsnamn för kläder av högre kvalitet som ”lagrats länge”. Hur hög ska kvaliteten vara och hur gammalt ska plagget vara? De flesta skulle hålla med om att ett plagg från 1947, t ex en klänning från ett franskt modehus, eller en skräddarsydd kostym där både datum och förste ägaren är inskriven i innerfickan är vintage. Haute couture är det definitivt.

Men hur är det om plagget är från 60-talet eller 70-talet eller 80-talet? Förfallet började redan i mitten av femtiotalet och på sjuttiotalet slog tekokrisen till fullt ut och det gamla fina hantverket försvann, både inom konfektion och det som var skräddar- eller sömmerskesytt. Så kan en massproducerad Vinson-kostym i Terylene från Domus på 70-talet någonsin bli vintage? Är kvaliten inte för låg totalt sett även om plagget känns hippt idag? Inte ens ett par pepitabyxor från 1964 tillverkade i jätteupplagor av Algots och andra borde räknas till vintage.

Karles 1964 (6)

Kahles postorderkatalog 1964

Å andra sidan har några fina modehus och skrädderier hållit ställningarna och levererar samma höga kvalitet än idag. Men de senaste av deras plagg har ju inte den rätta åldern för att vara vintage – ännu. Men de kommer att bli. Jag har en skräddarsydd kostym från AW Bauer från 1985. Den platsar i vintagekategorin redan nu.

Spana efter namnlappar i kavajens innerficka. AW Bauer, som bildades redan 1864, är fortfarande Sveriges finaste skrädderi.

Märkeskläder är sällan vintage

Och så har vi alla s.k. märkeskläder. Dyra varumärken som säljs på Fina Gatan i för fantasipriser, vilket inte motsvaras av kvaliteten på plaggen. Det kanske har lite bättre tyger, men hantverket är konfektion och det mesta av priset är uppblåst image och högmarginalbusiness. Blir dessa plagg verkligen vintage med åren bara för att de var omotiverat dyra när de såldes?

De seriösa auktionshusen har löst problemet genom att inte säga Vintage-auktioner längre utan de kallar dem för Fashion-auktioner. En slags extra dyr outlet.

Många lyser med lånta fjädrar

Andra som har andrahandsbutiker eller arrangerar mässor med begagnade kläder öser dock på med ordet Vintage i tro att det ska locka fler köpare och höja kvaliteten på det som erbjuds där. Men mycket har svårt att leva upp till både ålders- och kvalitetskraven. Det är ungefär som med begreppet Moderna Antikviteter. Man lyser med lånta fjädrar.

Det är alltså dags att även branschen för äldre eller begagnade kläder tar fram en definition som alla kan enas kring, både som upplysning för konsumenten och som kvalitetsbegrepp. Det är inte lätt, men här kommer ett förslag att diskutera. För att slippa gummiparagrafer och svåra tolkningar om vad som är tillräckligt bra kvalitet har jag nästan helt valt att utgå från ålder, precis som på bilar, dock med tillägget att kvaliteten handsytt också kan vägas in för modernare plagg.

Mitt förslag till nomenklatur för begagnade kläder.

  1. Second hand. Begagnade kläder yngre än 10 år.
  2. Retro. Kläder som är äldre än 10 år och tillverkade efter 1970. Dvs, de har gått ur modet men har en karaktäristisk stil som kan uppskattas ändå. De flesta lite äldre och massproducerade plagg som finns på dagens ”vintagemarknad” kommer att räknas hit. Nytillverkade kläder designade i en viss tidsålders stil kan vi kalla för Retro-stil eller Repro.
  3. Vintage.
    1. Kläder tillverkade före 1970 då massproduktionen helt tagit över. Det mesta som överlevt från den tiden, både skräddarsytt och konfektion, har tämligen hög kvalitet.
    2. Handsydda/skräddarsydda kläder av god kvalitet och fabrikat som äldre än 20 år, dvs ungefär som ett bra årgångsvin. Plagget har ålder och kvalitet och kommer att åldras med behag. Just nu går gränsen vid 1996.
  4. Antikt. Kläder som är äldre än 100 år kallas antika, precis som alla andra antikviteter. 1916 eller tidigare alltså.

Notera att s.k. märkeskläder, hur dyra de än är eller var, inte automatiskt räknas till vintage. Det är bara handsydd kvalitet från Chanel och YSL som räknas, inte deras massproduktion och pret-a-porter. Annars är de retro eller second hand.

Ord som Deadstock, NOS, olika varumärken, skrädderier och proveniens kan användas som detaljbeskrivningar under varje kategori.

Tycker Vintagemannen 2016-02-08

När vintagemannen fyllde fem år

5 Feb

Vintage jubilee 5 yrs 2016-02-04 (2)

Den 4 februari 2011 var en märkesdag i mitt liv. Då gick hustrun in till Herr Judits second hand på Sibyllegatan 29 med en ”svart Labrador” och gick ut med en gentleman. Det är i alla fall hennes version. In kom en man i svarta jeans, svart t-shirt, svart kavaj och svart dunjacka samt reklambyråaktig skäggstubb. Ut gick en man i en italiensk rock i Donegal tweed, en grön Borsalinohatt och en matchande halsduk.

Ingemar 2011-2C

Såhär såg jag ut den 5 februari 2011, den pånyttfödde Vintagemannen. Och det blev början på en resa vill jag lova. Jag började leta snygga kläder i second hand-affärer. Ordet vintage kopplade jag då bara ihop med portvin.

Det var bara ett problem. Jag var lönnfet, vägde nästan 100 kg och drog storlek 56 eller XXL. Utbudet av fina second handkläder i den storleken var ganska knapert. Så jag bestämde mig för att gå ner till storlek 52. Då finns ett helt annat utbud. Ett halvår och 16 kg senare öppnade sig en helt ny värld.

Rocken blev snart alldeles för stor. Skulle jag sälja själva originalartefakten? Nej. Gick den att sy in? Kanske. Men lösningen kom ett par år senare, när jag ärvt ett pälsfoder. Jag lät en körsnär anpassa och sy in pälsen i rocken. Nu behöver jag sannerligen inte frysa när kylan knäpper till.

Min allra finaste outfit

Ingemar 2012-02-21

Av alla klädköp jag gjort under de här fem åren så är det den här outfiten jag är allra mest nöjd med. Det är nog såhär jag egentligen ser ut. Och den köpte jag redan 2012, alldeles i början på min vintagekarriär.

Det är en tweedkavaj från Schlasbergs, 1970-tal, inköpt hos Mani i Malmö för 400 kr. En ylleväst från Myrorna för 50 kr. Ett par manchesterbyxor från en loppis för 10 kr. Lika mycket kostade slipsen. Skjortan är en Eton eller Stenströms som kostat c:a 150 kr. Näsduken i bröstfickan är ny, så den kostade säkert ett par hundra. Summa summarum för en hel gubbe – 825 kronor! Vad får man för det om man köper nytt? Axelremsväskan från Palmgrens kostade typ 4.000 kr.

Jubileumsdagens svettiga inledning

Jubileumsdagen inledde han och hon med ett pass på Friskis & Svettis gym . Det gäller att hålla stilen i alla lägen. Och formen. Är man en stl 52:a så gäller det att hålla sig sån. Annars måste ju hela garderoben bytas igen.

Sen ut på en födelsedagsturné till vintagevänner

Ingemar Albertsson 2016-02-04 033

Åter på brottsplatsen – Herr Judit på Sibyllegatan 29. Platsen där allt började. Och vem var där om inte Oliver som hjälpt mig flera gånger. Numera säljer han dock nya kvalitetsskor på det förnämliga Skoaktiebolaget på Humlegårdsgatan. Där brukar jag köpa knästrumpor.

Ingemar Albertsson 2016-02-04 037

Därefter en sväng till min hovleverantör  A Marchesan på Odengatan 74. Den här fyrtiotalsrocken  kommer från Alexander.

Old Touch Emmy  2016-02-04

Nästan runt hörnet, på Upplandsgatan 43, ligger Old touch som är en av Sveriges guldgruvor när det gäller vintage. Hit måste jag också gå och hälsa på en sån här dag. Men när Birgitta är på semester och Marina jobbar deltid var det Emmy som fick stå för ruljangsen. Ett par gamla grå ullstrumpor och en blårandig slips blev det den här gången. Båda New Old Stock, dvs de blev aldrig sålda på tiden det begav sig, på femtiotalet troligen.

Avslutar med vintagemiddag på Östra Stations järnvägsrestaurang

Skål på er. Jag har en skräddarsydd kostym från 1946, sydd hos G.A. Stedt i Avesta. Och AM har nåt ännu mera unikt, en pansartjock tweedkostym från 1930-talet.

Östra Stations järnvägsrestaurang har tiden nästan stått still sedan 1932. I stort sett allt är original, möblemang från NK´s fabriker, takmålning av Evald Dahlskog, matsedel och jag höll nästan på att säga innehavaren Berit också. Restaurangen har för sin unika miljö och sin traditionella husmanskost blivit rankad som en av världens tio bästa järnvägsrestauranger. Hoppas den får vara kvar länge.

Anne-Marie Lindstedt 2016-02-04 (7)

Sen tog vi tunnelbanan hem. Tack för en fin jubileumsdag.