Bröllopsresa i vintage på Göta kanal

22 Aug

Göta kanal 1916

Vintagemannen och VintageQ gifte sig på midsommarafton 2016. Sen for de på en äkta vintage-bröllopsresa med M/S Juno på Sveriges Blå Band –  Göta kanal. Här kommer ett fylligt bildreportage.

M/S Juno är världens äldsta passagerarfartyg där man kan övernatta. Hon gick av stapeln i Motala  redan 1874. Fortfarande går hon i trafik mellan Göteborg och Stockholm. Känslan av att resa riktigt antikt finns kvar, även om man smakfullt uppdaterat båten många gånger genom åren. Vi blev personligt välkomnade av styrman Axel Johansson och färdens utmärkta värdinna och guide Anna Lindvall och fick sen bagaget nedburet till vår hytt.

Anne-Marie Lindstedt 23016-08-13

Reser man med ett vintagefartyg gäller det att klä sig därefter. Men vi tycker inte att man måste vara helt tids- och stilenlig. Här har VintageQ en Panamahatt från 1920-talet, en bomullskjol från sekelskiftet 1900, en dräktjacka från 1940-talet och en sprillans ny jumper. Det går bra att mixa.

Packa smått med kläder som går att kombinera

Har man ett rykte som vintageman att försvara gäller det att vara rätt klädd och kombinera plaggen väl matchade. Den blåvitrandiga ensemblen med byxor och väst är från en svensk militäruniform modell 1868. Passar utmärkt på Juno från 1874. De vita byxorna och kavajen är från en grosshandlarkostym i linne från 1916 ungefär. Den blå yllekavajen är en konvalecentkavaj från ett engelskt militärsjukhus 1942. Man måste ha varmt ylle med sig när det blåser kallt över vattnen.

Har man sen en udda väst och en slipover med sig också kan man få ihop tolv olika kombinationer. Och det räcker ju bra för en fyradagarsresa.

Sen är det är ju de små, små detaljerna som gör´et. I en liten ask för manschett- och skjortknappar stoppar man ner små pins som passar för resan. Det röda märket på kavajen är ett Simborgarmärke från 1936. Bygden vid älven var en utställning i Trollhättan 1946 och Motalas pin med radiomast är från 1937. Sen får man inte glömma att packa några passande slipsar, flugor, knapphålsblommor och klockor också.

Notera säkerhetssnodden i hatten (en s.k. boater, vad annars?). Den elastiska snodden, fäst i en knapp i kavajen, är en försäkring om hatten skulle blåsa av. Enligt utsaga är den finessen uppfunnen av gondoliärerna i Venedig. Det kan man förstå.

Det ryms inga stora väskor i de små hytterna, egentligen inga alls, så det gäller att hålla bagaget nere. Två små resväskor, en hattask, en liten bag, en kameraväska och VintageQ´s handväska.

Klä om till middag

Det är brukligt att klä om till middag. Nåja, det var ganska skraltigt med det. Men vi ansträngde oss som vanligt och piffade till oss.  Det kände vi som en plikt mot gamla Juno.

– Får man äta middag vid kaptenens bord, iförd vit smoking? frågade jag när vi bokade resan. – Det behöver du inte vara orolig för, fick jag till svar. Dom anade inte vem dom hade att göra med. Nu blev det inga sådana middagar, men kapten Albert Håkansson kom i alla fall och satte sig vid vårt bord. Det är en kul gubbe.

Inför varje lunch, två rätter, och varje middag, tre rätter, fick man skriva upp på en lista vad man ville dricka till maten. På så vis fick man champagnen eller ölen rätt kyld när man satte sig till bords. Det är vackra jugendmatsalar där man redan vid första lunchen blir placerad ihop med några andra trevliga resenärer. Men själva matupplevelsen är inte mycket att skryta med. Här finns stora möjligheter till förbättring.

Göta Kanal 2016-08-12-16 121

Frukosten var däremot perfekt. Precis enligt Vintagemetoden – massor av frukt och en kaffe latte. Smaskens. En bra start på dagen.

Vi vaknade tidigt de första två morgnarna. Dels beroende på att vi sov alldeles ovanpå propellern, dels för att vi ville se så mycket som möjligt. Klockan sex var vi uppe på däck pigga och nytra. Då var det ingen trängsel.

Ett tips från Vintagecoachen: Köp en sån där snuskigt dyr engelsk pyjamas i finaste bomullspoplin på Jermyn Street i London. Då känner man sig så fin att man kan gå ut och gå i den.

Välj en bananhytt

Hytterna är små, väldigt små. Därför hade vi bokat en av ”bananhytterna” längst bak, längs den svängda aktern. Det är de enda hytterna som har soffa och där en person över 180 cm kan ligga rak. I alla fall på C-däck. Vi kunde vara två personer inne i hytten och klä oss och hålla på med toilettbestyr samtidigt. Övriga hytter på C-däck är som små sovkupéer på tåget, där man ligger i korta våningskojer. Det gör man även i de dyra hytterna på A- och B-däck, men där är det lite rymligare. Vi valde helt enkelt rätt. Dånet från propellern vande man sig vid. (Det finns också en ”bröllopshytt” med Queen size bed, 120 cm bred, men den valde vi bort.)

Många utflykter på land

Det blir aldrig långtråkigt att resa i fyra dagar. Vi hade böcker med oss, men dem öppnade vi aldrig. Vi gick av fartyget vid Trollhättans slussar, Karlsborgs fästning, Motala, Vreta kloster, Söderköping och på Birka. På flera ställen var det guidade turer. Sen kan man ju gå av vid många slussar och gå bredvid båten också.

I Söderköping ligger den lilla klädbutiken Kanaljen vid kanalen bara 100 meter från slussen. Den är bäst i hela Sverige på ljusa linnekostymer i klassisk stil och fina Panamahattar. Naturligtvis hade de öppet kl 20.30 när vi anlände. Passa på att shoppa. Du har en timme på dig.

Mer än 60 slussar

I Göta älv och Trollhättan finns de största slussarna och de äldsta. Vid slusstrappans topp ligger ett lite dammigt kanalmuseum. Men det är dumt att missa det. Se filmen så lär du dig mycket om slussarna och kanalen.

Den mest berömda slusstrappan finns vid Berg, norr om Linköping. Dit kan man lätt ta sig med bil om man är ute på E4-an och kör. Vi hade gjort matsäckssmörgåsar vid frukosten och så skippade vi lunchen den dagen.

Dagens klyscha: Pastoral idyll

Det är en otroligt idyllisk resa. Så avkopplande att sakta glida fram genom  pastorala landskap där kreaturen betar eller trolska skogar och trånga passager. Det blir aldrig långtråkigt. De stora sjöarna och haven passerar man på natten eller när man äter. I alla fall om man åker som vi gjorde, från Göteborg till Stockholm.

Att flyta fram på natten är också spännande. Eller att hjälpa till med någon av de få handdrivna slussarna. Eller att promenera i Motala och hitta en drömbil, en Morris Eight från 1937. Men det mest originella var i Forsvik, strax före Karlsborg.Där står familjen Kindbom, varje dag som båten passerar, och sjunger väckelsesånger och nedkallar Guds välsignelse över vår färd på Göta kanal och genom livet. Det har de gjort ända sedan 1920-talet. Det kallar jag vintage.

Gå ombord i Göteborg

Med på resan hade vi en guidebok från 1954. Den gäller i stort sett fortfarande. Så är det om man reser vintage, då behövs inga nymodigheter. Vi reste från Göteborg till Stockholm. Det tar fyra dagar och tre nätter. Man kan åka åt motsatt håll också. Men alla förståsigpåare som vi talat med säger att den riktningen vi åkte är vackrast. Man är vaken på rätt ställen och det blir en mycket mer magnifik avslutning i Mälaren och Stockholms inlopp än att sluta resan i den lite tråkiga Göta älv.

Otroligt trevlig personal! Kapten Albert och hans besättning styrde med säker hand och alla var väldigt serviceinriktade. Det har varit ett nöje att ha att göra med all personal på rederiet, ända från bokning, ombokning och livet ombord. Heder åt ett sånt gäng.

 Gott liv ombord

Några blandade bilder från livet ombord. När det är varmt och fint väder sitter man uppe på däck. När det är blåsigt, blött och kallt kan man gå in i salongen eller matsalen. Men vi var ute mest hela tiden. Och det finns massor av filtar.

På övre akterdäck finns Honesty Bar. Där tar man sig själv vad man vill dricka; öl, vin, läsk, kaffe. Sen var det bara att anteckna vad man tagit på en lista.

Tack M/S Juno för en kanonupplevelse

Oj, vilken bra bröllopsresa det blev. Vi är fortfarande lika kära efter 21 år tillsammans. Och du läsare – ni behöver inte vänta till guldbröllopsdagen. Boka reda nu så får du en lyxupplevelse nästa sommar för ett mycket behagligt pris.

Hjälp! Är Vintagemannen med ombord idag?

 

 

 

 

Du får inte missa Spader Madame om du åker till Dalarna i sommar

1 Jun

Tänk dig en hel lada / loge / lagård full med vintagekläder, gamla småprylar, retromöbler  och några riktiga antikviteter. Då ser du Spader Madam i Vikarbyn för din inre syn. Jättemycket alltså. Vi stannade till på väg upp till Grövelsjön i april och gjorde några fynd. Här kommer ett litet bildreportage inför dina sommarutflykter.

Spader Madame 2016-04-02 (3)

Stora logen en trappa upp. Här hänger kläderna i vindlande gångar.

Spader Madame 2016-04-02 (2)

Det är inte många i Sverige som har så mycket kläder från olika tider. När vi var där kom det samtidigt en sånggrupp som skulle köpa scenkläder. Fyra inte så trådsmala tjejer i en damkvartett som sjunger swing. Jag tror att de fick ihop en tidsenlig utstyrsel.

Klänningar, kjolar, dräkter, ytterkläder.

Spader Madame 2016-04-02 (10)

Kläderna hänger sorterade efter tid. Fyrtiotal för sig, sextiotal för sig. Praktiskt om man letar efter nåt speciellt.

Självklart finns det högar med skor, hattar, mössor, skjortor, underkläder att rota igenom.

Spader Madame 2016-04-02 (4)

Det är egentligen ett problem för en vintageman. Det är att herravdelningen är mycket mindre än damavdelningen. Men då hinner man ju å andra sidan serva sin VintageQ så mycket mer.

Spader Madame 2016-04-02 (13)

Här har vi vintagebutikens ägare Susanne Säbb Danielsson. Jag lovade att skriva att det inte var hennes underbyxor, utan ett par gymnastikbyxor till mig själv. Tänk om de varit blå. Kan jag färga dem med framgång tro?

Ligger mellan Rättvik och Mora

Spader Madame Retro & Vintage har adress: Öja Tyskvägen 3, Vikarbyn. Kommer du från Rättvik ser du en stor skylt på en stor gavel på vänster sida av riksväg 70. Men då har du redan åkt för långt. Vänd och kör tillbaka.

Egentligen har hon öppet bara på sommaren. Men när vi var där i april öppnade hon ändå. Vi ringde 070-60 68 68 9 och lade huvudet på sned. Är de inte i sitt tunnbrödsbageri kommer de och öppnar åt er.

www.spadermadame.se

Dags att skaffa sommarhatt, varför inte en Panamahatt?

22 Maj

De flesta män drar sig för att gå ut i hatt. Men det är nu på sommaren man ska börja och göra det till en vana. Att klä sig i stråhatt kostar inte på lika mycket när många andra män gör detsamma. Men att klä sig i en äkta Panamahatt kan kosta multum – från tusen kronor för de billigaste till en kvarts miljon för det mest högklassiga hantverket.

Panama-par 001

En äkta Panamhatt från Ecuador av mycket hög kvalitet i klassisk Fedora-modell.

Panamahatten kommer inte alls från Panama, utan från Ecuador. Där växer den palmliknande växten toquilla eller jipijapa som man flätar, eller rättare väver, hattarna av. Grässtråna klyvs gång på gång, och ju tunnare fiber man får fram, desto finare hatt blir det. Det är arbetstiden som avspeglas i priset. Det tar upp till ett år att väva den finaste sorten.

Kan du se vilken av de här hattarna som är finast?

Panamahattar (1)

En av dem är en oäkta panama i Viscose. Kan du se vilken? Den har kostat drygt 500 kr. Sen är det en som kostat ungefär 1.000 kr och en i prisklassen runt 3.000 kr samt en gammal hatt köpt i Panama på 1960 eller -70-talet och som kanske skulle kosta 7-8.000 kr idag.

Panamahattar (2)

Här får du en närbild som hjälp på traven. Kan du se skillnaderna i kvalitet och täthet? Rätt svar se längst ner i bloggen.

Vissa Panamahattar kan man rulla och stoppa i fickan.

Panamahatt (4)Panama & Band från Risa Leksand 001

Om hatten har en sån här ås som tydligt delat hatten i två halvor ska den gå att rulla. Man viker först ihop den till en ”skopa”. Sen början man rulla ihop den. (Hattbandet är ett antikt folkdräktsband från Siljanstrakten. Passar jättebra tycker jag.)

Man brukar säga att en riktigt fin panamahatt ska man kunna rulla och dra genom sin vigselring. Så tunt ska det vara, nästan som papper. Någon så fin hatt har jag ännu inte sett. Men vi har flera som i alla fall kan dras igenom en servettring.

Varför kallas det Panamahatt när de kommer från Ecuador?

Jo, för när Panamakanalen byggdes mellan 1904 – 1914 bar många av arbetarna de lätta hattarna som skydd mot solen. Då var det väl någon som trodde att hattarna kom därifrån och så fick de sitt namn. I slutet av 1800-talet kallades de för Jipijapa eller Toquilla-hattar när de började bli populära här i Europa.

Den här rullbara hatten som jag ärvt är min nya favorit. Jag har låtit pynta den med ett gammalt antikt skosnöre till en damsko.

Mina svärföräldrar bodde i Panama i många år från 1947. Kanske är den här hatten från 60-talet, kanske från  70-talet. Den passar i alla fall bra till min gamla antika linnekostym som är från före 1920. Den högra bilden är från tidningen Mitt i Östermalm den 17 maj 2016. Deras fotograf Sara Flodin fångade mig på Odengatan på väg mellan Old Touch där kostymen är köpt och A.Marchesan som levererat västen. Läs gärna vad de skrev.

Var kan du köpa en fin Panamahatt?

De flesta hattaffärer har nog ett par modeller, både äkta och oäkta, i lager. Och på nätet finns ett stort utbud. Men jag tycker att man ska prova en hatt innan man köper den, det går inte riktigt att lita på storleksangivelserna. Jag har stl 59,5 cm runt skallen. Men en av mina Panamahattar har stl 58 och den är helt lagom.

Det finns också några svenska butiker som specialiserat sig och har ett bra utbud. Kanaljen i Söderköping är en favorit som har många olika kvaliteter. Hos vintagebutiken  A.Marchesan kan man också hitta några snygga. Och Hattbaren på NK och på Götgatan i Stockholm har ett varierat utbud.

Som du ser ger olika modeller olika intryck. Så det gäller att prova innan man köper sin hatt.

Vilket märke ska du välja? De stora hattillverkarna som Borsalino, Stetson och Mayser har naturligtvis Panamahattar i olika modeller och prisklasser. Men bry dig inte om varumärke och namn. Lär dig istället att se skillnad på hantverket och tätheten i vävning för att se om det är prisvärt. Du kommer ganska snart att stöta på namnet Montecristi som ett kvalitetsbegrepp. Det är namnet på en by där några av de finaste hattarna vävs. Men det finns även andra byar i Ecuador som gör lika fint hantverk. Alltså, lockas inte av namn och varumärken, se på kvaliteten i hantverket och stukningen på hatten istället.

Alla stråhattar är inte äkta Panamahattar.

Sommarhattar 2015-06-23 002

Överst en s.k. straw boater. Trevlig till vit linnekostym, men blåser lätt av. Därunder en billig turisthatt som är ganska frän tycker jag. Den svarta är en äkta Panama från Mayser köpt på Hattbaren. Den vita näst längst ner är en Stetson gjord i Viscose. Den allra nedersta och finaste är en äkta Panamahatt från Kanaljen.

Det finns all möjliga sorters grässtrån som kan flätas. Men toquilla-strået är extra starkt och lämpligt för hattillverkning. Många billigare stråhattar bryts lätt sönder efter ett kort tag. Det finns också en hatt i viskos som tillverkas av Stetson. Den är förvillande lik en äkta Panamahatt och mycket billigare. Ett hyggligt köp för den som vill testa en sommar. Så inledde jag min bana som panamahattbärare. Man ser skillnaden lättast på att den är mycket vitare än originalen.

Ingemar Albertsson 2015-07-14 069

Den här billiga stråhatten från Kiviks marknad höll inte mer än en säsong. Den sprack däruppe där man nyper när man hälsar. Så det är en lärdom. Tag i brättet när du ska lyfta på hatten.

Alla Panamahattar är inte naturligt gulvita. Det finns olika infärgningar, från ljusbrunt till nästan svart. Kanske kulörta också, men då är vi långt från originalen. Men det kan ju ändå vara trevligt till rätt outfit. Det viktiga är ju att du vänjer dig vid att bära hatt., eller hur?

Rätt svar

Panamahattar (1)

Den kritvita uppe till vänster är en Stetson i Viscose (c:a 600 kr). Uppe till höger är rullbar en gammal hatt som är den allra finaste. Nere till vänster en fint vävd hatt i 3.000-kronorsklassen. Nere till höger en grövre hatt för runt tusenlappen.

Panama-par 005Panama-par 003

Nu när du kan nästan allt om Panamahattar ser du väl lätt att det är skillnad på olika kvaliteter. Många tusen kronors skillnad.

 

 

 

 

anamahatt

Hur man får ett par 30-talsskor att dansa igen.

11 Maj

Min blivande hustru behöver ett par gyllene skor, dock inte sådana som Bröderna Herreys hade, utan ett par som passar till en lång klänning från 1930-40-talen. Hon hittade ett slitet par hos Ateljé Femman i Sollentuna. Men tyvärr, sulorna håller inte att dansa hela natten i. En sån tur att skomakarna hos MANO på Riddargatan finns. Kolla här:

Före och efter

Skorna var rätt slitna. Och att sulorna var utslitna syns kanske inte på bilderna, men VintageQ säger att det inte var nån tvekan när hon provade dem. – Dessa håller inte för en hel fest, sa hon bestämt. Går de att renovera?

Vi gick till MANO Skoservice. – Jo det går nog, sa de, om vi får lite tid.

Innersulan var ganska nedtrampad och gav inte någon svikt längre. Men VintageQ ville inte ha nya sulor. Det skulle lysa för mycket nytt, tyckte hon, så de togs varsamt bort.

Sen skulle främre delen av yttersulan bort. Det som blev kvar ser ju rent äckligt ut. Kan dessa gamla skor verkligen renoveras?

Jodå, limma på en ny sula och låt torka i press. Sen sitter de som berget. När de torkat måste sulan skäras ren.

Nya yttersulor på plats. Nu börjar det arta sig. Det kan nog bli ett par dansskor igen.

Guldskor Mano 2016-04-30 (12)

Nya sulorna färgas in så att ingreppet inte syns.

Guldskor Mano 2016-04-30 (13)

Och så på med nya klackar.

Som jag skrev, de gamla innersulorna skulle vara kvar. Men de har fått svikten tillbaka genom ny kork på undersidan. Nu är det nästan klart.

Sådärja. Det kan man inte tro, att det var ett par bräckliga vrak alldeles nyss. Dansen kan börja.

Guldskor Mano 2016-04-30 (13C

– Får jag lov?

Konststoppning – en bortglömd konst

4 Maj

Ingemar Albertsson 2016-05-01 048

Kan du se var det stora malhålet på mitt vänstra byxben har suttit?

Konststoppning 010

Nu då? Nu har jag gått lite närmare med kameran. Det var ändå cirka 5 X 5 millimeter stort.

Konststoppning 007

Du får en sista chans. Ser du var hålet suttit nu då?

Konststoppning 004

Såhär ser lagningen – konststoppningen – ut från avigsidan. Man plockar trådar inne i kostymen någonstans där det inte syns och dar ut dem. På så vis får man exakt rätt färg och rätt typ av tråd. Inget främmande material används.

Sen börjar det mödosamma arbetet att väva in trådarna från båda hållen, både varpen och inslaget. Det gäller att förstå hur tyget är vävt och sen vara noga med att hitta varje tråds rätta plats. Man behöver en mycket bra belysning och riktiga förstoringsglasögon för att nålen ska hitta rätt med varje tråd. En speciell pincett behövs också. Utan den är det omöjligt.

Här satt hålet

Konststoppning 008

Här vid spetsen har det stora hålet suttit. Man kan knappt se det. Det är lättare att upptäcka om man stryker med fingrarna över tyget. Då känner man en liten upphöjning.

Konststopp 002

Hålet satt mitt i pressvecket. Visst är det snyggt lagat?

Ingemar Albertsson 2016-04-20 (2)

Vår konststoppare Judith är fantastisk. På håll ser man absolut ingenting. Den här kostymen hade tolv större och mindre hål som hon har lagat.

Kostymen har jag köpt hos A.Marchesan på Odengatan 74. En av världens bästa vintageaffärer. Den är sydd åt Major Tabor 1947. I etiketten står det Oakers Inc. West & Son, 31 Savile Row. Men jag hittar ingen information om det skrädderiet på den berömda skräddargatan i London.

– Det är lättare att laga ett mönstrat tyg, säger Judith. Man ser bättre hur tyget är vävt när det är mönstrat.Då syns inte skiftningarna på ytan lika mycket. På ett tunt enfärgat tyg är det nästan omöjligt att höra en osynlig konststoppning.

Kan du se var hålet satt på den här enfärgade engelska kostymbyxan?

Konststoppning (1)

Konststoppning (2)

Jo det syns, om man letar efter det, men man tänker inte på det till vardags. Hålet satt mitt i pressvecket på den här kostymen också. Det är nog ganska vanligt att malen trivs just där. Det är ofta två veck, dels själva pressvecket, dels vecket när byxan hänger på en galge. Mums för en liten larv.

Konststopp Blå 002

Kolla avigsidan. Så här pilligt är det att väva trådarna rätt.

Det går knappt att se lagningen på lite håll.

Judiths syateljé

Judith Kelemen har sin syatelje på Skeppargatan 74 i Stockholm. Vintagemannen kan verkligen rekommendera henne. Hon har både konststoppat och gjort andra avancerade vintage-reparationer åt mig och min fru.

Judits syatelje (1)

VintageQ till vänster och Judith till höger. Här gör hon om en 36:a till en 38:a. Hon lade ut, ändrade vecken och sänkte midjan i en femtiotalsklänning.

 

God skörd på årets Vintagemässa.

1 Maj

Vintagemässan 2016-04-30C (2)

Valborgsmäss och Vintagemäss i Stockholm den 30 april 2016. Lucie Watson Donnert hade för andra året nu, samlat tjugofyra utställare i den gamla skofabriken vid Hornstull. Där träffade jag flera gamla kära favoriter och några nya trevliga bekantskaper. Och kom hem med några riktiga kap.

På bästa plats alldeles innanför dörren stod RetroTrend, Catrin Edfors från Örnsköldsvikstrakten, med sin välfyllda monter. Oj vad man kan hitta där, speciellt om man är kvinna. Men även en vintageman  kan fynda hos henne. Jag kom hem med en stickad slipover och några slipsar. Hon frestade också med några snygga herrhattar i rätt storlek – men jag var ståndaktig den här gången.

Vintagemässan 2016-04-30 007

Catrin verkar dammsuga hela Norrland på gobitar som hon sen fraktar ner till olika mässor. Håll utkik efter henne.

Gissa om VintageQ blev glad när jag kom hem och visade vad jag hade bärgat hos Catrin. En blå trettiotalsensemble och en sommarklänning från femtiotalet. Jag fick godkänt. Förtroendet kvarstår.

En annan favorit är Agneta på Aggie Twigg som har sin butik på Fridhemsgatan i Stockholm. Alltid snygga och fräscha kläder – skirt och rent på samma gång. Ett drömställe för en brud.

Nysytt i vintagestil

Alla vill ju inte klä sig i begagnat. Jag har t.o.m. träffat folk som tycker att det är äckligt. Stackars dom, det finns ju tvättmaskiner och kemtvättar. På hotell ligger man ju i andras lakan, och vad som hänt mellan dem vill man ju inte spekulera i.

Men om man nu promt inte vill ha gammalt så finns ju Repro, dvs att man tar vintagetyger och syr nytt av. Hos Eva Karlsson på Teda Art Projekt får du själv lära dig att sy en klänning av ett gammalt fint designertyg – Klänningssmide kallas det. Och hos re-make-designer Pia Rydberg på Piloo behöver du inte ens lära dig sy. Det är bara att köpa från hängaren. (Pia och jag har förresten båda varit bodbiträden hos VintageVinden).

Säkra leverantörer

Två andra favoritbutiker är Herr Larsson på Skånegatan och Rut & Raoul på Hornsgatan i Stockholm och Sysslomansgatan i Uppsala. Två ställen en Vintageman verkligen kan uppskatta. Båda har mycket herrkläder. 30-talsslipsen som Jeanette hade slog jag till på. Och den fina klänningen är känd från Gokväll i STV. Hoppas den kom till en snäll människa.

Privatpersoner utan butik som säljer

Man behöver inte ha en vintagebutik för att ställa ut på mässan. Flera privatpersoner samlar på sig kläder och accessoarer under året och säljer sen bara på mässor. Här är det Susanne Wik och Ulrika Hedström-Rönn som exponerar sina varor.

Ett par riktiga mässrävar är Berit Olsson och hennes gubbe Torsten Kälvemark från Orval. Dem träffar jag på varje mässa. Nu hittade jag bland annat en grann skinnask för löskragar, märkt BS, som Berits onkel, den berömde norsk-amerikanske porträttmålaren Brynjulf Strandenaes har ägt.

Just for fun

Sånt här är kul att hitta, tycker Vintagemannen. Synd bara att kavajen (New Old Stock) från Hilda & Helge var alldeles för liten. En sån skulle man ha i sommar, eller hur? Och gamla etiketter gör mig också lycklig. Jag tar ofta en bild på dem. Alltid lär man sig något när man ska datera kläder. Den finska satt i en sån där tung grå trenchcoat från andra världskriget medan Melka-etiketten satt i en lättare poplinrock. (från Ruth & Raoul)

Nu är det förstås flera utställare som blir besvikna. Jag har inte nämnt dem alls; La Reine, Amano, Epok, POP Stockholm m fl. Mycket fint fanns det.

Lucie show

Lucie Watson Donnert 2016-04-30

Lucie Watson Donnert drar ett tungt lass som ensam arrangerar Vintagemässan i Stockholm. Hon är en ambitiös marknadsförare som till vardags jobbar med öl, vin och sprit, på ett företag som importerar och säljer genom Systembolaget och dagligvaruhandeln. Ändå hinner hon arrangera en mässsa – imponerande! – Det ser bra ut att ha på sitt CV, säger Lucie och ler. Jag bevisar att jag klarar av det.

Redan på gymnasiet började hon klä sig i second hand-kläder. Och under studietiden i Scotland upptäckte hon flera vintageaffärer där. Armstrongs var en liten butikskedja som hon gärna besökte. När hennes mamma berättade att hon varit på en vintagemässa i Stockholm på våren 2010 tänkte hon att nästa gång måste jag också gå dit. Och då tändes intresset ordentligt. Lucie hade hittat sin stil.

Är det nåt speciellt som du letar efter idag? frågar jag. En snygg 40-talskappa svarar hon blixtsnabbt. En sån där vid Lilli Ann, en kurvig vinterkappa som står ut. Det vill jag ha.

Jag undrar hur framtiden för mässan ser ut. Då märker jag att Lucie drar lite på det. Mycket jobb för en person är det. För mycket kanske. – Jag skulle nog vilja hitta en partner att dela ansvaret med, säger hon. Så är det nån som läser detta och har den rätta glöden. Ta kontakt med Lucie. Klicka här

1934478_1719209201688752_2906742899350720620_n

Ja, så var det den 30 april 2016. Hur blir det nästa år? Den som lever får se.

 

Vintagemannen och hans hundar

22 Apr

Ingemar 2012-08-28 (2)

Jag får ofta frågan; är det dina hundar, dom där fina Dalmatinerna? Svaret är nej. Den här fina bilden kom till av en fantastisk slump. Läs här, så får du höra hela historien.

Gudrun Grå

Gudrun Grå är en trasdocka som illustratören och barnboksförfattaren Jeanette Milde har tillverkat på 1980-talet. Dockan hamnade efter många år i en garderob hos bästa kompisen Grethe Rottböll. Men efter en tid tyckte Grethe synd om den instängda trasdockan, så de två beslöt att göra en blogg och/eller skriva en bok om Gudrun Grå.

Det blev ett långt äventyr och Gudrun for över hela landet. Hon träffar än den ena, än den andra intressanta människan. En dag träffar hon en vitklädd gentleman på en parkbänk…

Läs en liten del av storyn här.

GG4

Jeanette Milde, Grethe Rottböll och Gudrun Grå i en klädaffär på Gotland. Gudrun är den i mitten.

Men var kommer hundarna in i bilden?

Jo, när bilderna skulle plåtas i Tessinparken i Stockholm, en dag i slutet av augusti 2012, kom en kvinna med två Dalmatiner förbi. En ren slump. Grethe hojtade till damen: – Kan vi få låna dina hundar en stund? Jomenvisst, och så blev det. Alla bilder togs med två okända brunfläckiga dalmatiner kring fötterna. Mycket välmatchat. När tagningen var över bad jag Jeanette att ta ett par bilder till utan Gudrun Grå. Och den bilden blev sedan min profilbild.

Ingemar Albertsson 2013-05-03 067 - Kopia

(Varför är hudbajspåsar så granna i färgen?)

Jag har bara sett de två hundarna en gång till sedan dess. På långt håll från balkongen, så jag har inte kunnat fråga vad de heter. Och ett år senare var jag ute och gick i parken igen. Då mötte jag den här vovven. Jag visade min fina profilbild och frågade ägaren om det var en av ”mina” hundar jag hade äran att möta. Nej, men att de är släkt fick jag reda på.

Ingemar Albertsson 2014-04-19 Kenzo (1)

Sedan 2012 har jag alltså letat efter två brunprickiga Dalmatiner. Det närmaste jag har kommit är den här lilla gruppen i porslin på Auktionshuset Metropol. Men VintageQ hindrade mig från att göra ett impulsköp. Nån måtta får det väl ändå vara, sa hon. Var hade du tänkt att vi skulle ha dom? Bredvid skohyllan föreslog jag. Nix.

Allen Edmonds Skoaccessoir 2013-05-27

Den här sötnosen träffade vi vid Djurgårdsbron. Den lilla taxen for omkring som ett yrväder som valpar plägar göra. Då sa jag: – Nu håller du dig lugn, annars gör vi skor av dig också. Och då lugnade valpen ner sig.

Vintagemannen är ju noga med detaljerna och att accessoarerna ska passa. Och det blir ju lite för dyrt med olika hundar till olika outfits. Så det blir nog ingen hund alls. Man får låna.

Ingemar Albertsson 2015-01-02A (3)

Vintagemannen som hundvakt åt Hampus och de går på promenad i Tessinparken. – Vad är det för löjlig hatt du har på dig? frågade Hampus.

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 336 andra följare